Fotografiska funderingar fullständigt fria från form & fason...

Vad är viktigast i en bild, tekniken eller känslan?

Ja, vad tycker du? Vilket är viktigast? Optimalt är ju förstås att få till både fulländad teknik och en fin känsla i samma bild, men det vanligaste är nog att man får till det ena men missar det andra. Sedan är det ju så, att när det gäller den tekniska biten finns vissa "regler" som "ska" vara uppnådda. När det gäller en känsla i en bild är det svårare, eftersom bildupplevelsen är så subjektiv. Där finns inga regler att gå efter, bara en väldigt personlig magkänsla.. :)

Och nu kommer jag in på det svåra kapitlet bildkritik... Ibland ser man kommentarer som enbart handlar om det tekniska i bilden. Och därmed fullständigt sågar en bild, som kanske i mina ögon är helt fantastisk. Vågar man inte känna efter vad bilden säger? Vågar man inte ge beröm till en bild som har många tekniska brister? Vågar man inte kliva utanför sitt vanliga bildtänkande någon gång?

Om någon skulle känna sig träffad, så lek med tanken att för en dag försöka att enbart gå på känslan i de bilder som kommenteras, och strunta i det tekniska! Om det finns utfrätta eller igensotade partier, om skärpa saknas överallt, om horisonten är sned eller ligger precis i mitten, vad gör det om bilden i övrigt har DEN känslan som gör att man stannar till... Visst vore det ett intressant tänkande?

Till sist ett litet förtydligande... Med detta inlägg menar jag inte att man fullständigt kan skippa tekniken. Det fungerar inte. Man måste ha någorlunda koll på bildkomposition, och hur kameran fungerar med bländare och slutare osv. Men frågar man mig om tekniken eller känslan är viktigast, så är mitt svar givet... :)

Önskar alla en fin vecka! :)

Inlagt 2011-01-09 18:24 | Läst 1982 ggr. | Permalink
Visst är det bra om tekniken "sitter där", och som du så klokt skriver så måste den ju finnas där, men...jag tycker att om känslan finns i en bild så syns det!

En bild kan vara hur tekniskt fulländad som helst, men kan också vara urtråkig...Jag går nog stort sett uteslutande på vad bilden säger MIG, vad jag känner när jag kommenterar bilder.

Men det är jag det...:-)

/maria
Svar från Ullis A 2011-01-09 21:35
Ja, jag håller med dig fullständigt. Jag brukar också gå på känslan när jag kommenterar, och att tekniskt fulländade bilder kan vara urtråkiga är ju sant.. Men det är ju subjektivt också förstås! Som tur är!
Väntar fortfarande på den dagen kameran är som ens förlängda arm, liksom.. när alla inställningar sitter i ryggmärgen och man slipper fundera. Men känner att dagen närmar sig... :)
Ha det gott //Ulrika
Känslan, otvetydigt..... Sedan kan kunskapen om tekniken hjälpa en att komma dit. Men oavsett, Känslan!!!

Ha en känslofylld vecka!! :)
/Peter-L
Svar från Ullis A 2011-01-09 21:36
Att kunskapen om tekniken kan hjälpa till, det var bra formulerat. Exakt vad jag menar!
En känslofylld vecka till dig också! :)
//Ulrika
Intressanta tankar , jag vet vad jag står, för mig är både teknik och känsla viktigt, bägge måste finnas på ett eller annat sätt. Oftast ser jag en bild som jag tycker ger mig en känsla, det är ju som du säger subjektivt. Ser jag motiv från t ex fjällvärlden, eller en bild med ett skönt ljus i så kommenterar jag för att jag gillar det, sedan om bilden kanske inte är helt tekniskt ok, beror på vad, är horisonten sned, ja vad det nu kan vara så är det inte fel att kanske påpeka det också, men jag ger kommentarer för både känsla och teknik. Oftas så är det faktiskt känslan som gör att man stannar upp. Men lika många gånger kommenterar jag för känslan och är inte det tekniska på topp så what???

Många vill ju också ha en konstruktiv kommentar, vad kan göras bättre, samma sak där, då ger ju jag ett svar på det jag kan rent tekniskt, eller vad jag tycker passar med min känsla, konstigare än så tycker inte jag att det är.

Att kunna kameran anser jag är a och o, annars finns ju gröna knappen. En del av fotograferandet är ju att leka med kameran och hela tiden se vad som händer i ens bilder, vad är det jag vill visa, vad vill jag ha fokus på? då måste man nog också kunna tekniken som kameran bjuder på. För mig är detta nästan det roligaste med allt, att få leka med kameran.

Att våga ge en kommentar till en bild med tekniska brister ser inte jag som några svårigheter, då är det värre om inte känslan alls finns, då ger jag ingen kommentar alls.

Nu ska jag kommentara din bild med både och, jag gillar känslan av det fina ljuset som strilar in i bild, perfekt, men jag hade också gärna sett mer skärpa på knoppen-:))
Svar från Ullis A 2011-01-09 21:41
Haha, jag hade också gärna haft mer skärpa på knoppen här. Men jag fick ju användning för denna kassa bild här i inlägget.. :))
Ja visst är både teknik och känsla viktiga delar. Én bild får ju inte ha fööör stora tekniska brister, luta hejvilt etc, då faller även känslan. Men ändå är känslan det viktigaste tycker jag.
Håller med dig om att det är a och o att kunna sin kamera. Kör man bara på "gröna knappen" är det ju närapå bortkastat med en systemkamera. Men att sedan bli fullärd, att känna inställningarna i ryggmärgen, dit har man ju en bit att gå fortfarande. Men det närmar sig, och därmed har man lättare att få till den där känslan.. :)
Jag tycker att känslan är det allra viktigaste i en bild. Finns inte den där så faller bilden helt, hur bra tekninken än är.
När jag kommenterar en bild så är det sällan jag lägger mig i tekniken, det klarar andra av så bra ändå. Jag vill i min kommentar helst få fram vad jag känner för bilden.
Svar från Ullis A 2011-01-09 21:41
Ja, jag kommenterar sällan det tekniska heller. Om inte fotografen efterfrågar något särskilt och jag känner att jag har något att tillföra. Visst är känslan det viktigaste, jag håller med! :)
Hallelå Ulrika.

Känslan helt klart.

MVH Roger
Svar från Ullis A 2011-01-09 21:42
Tjena Roger,
Håller med, absolut!
//Ulrika
Jag går mycket mer på känslan än tekniken, kan vara att jag inte känner mej säker nog att kommentera det tekniska.. Men får jag ingen känsla så kan ju bilden vara tekniskt perfekt, men det betyder ju ingenting då?!
Så 99% känsla, tekniken tror jag iofs finns i bilden till viss del iaf då för annars tror jag inte känsla kommer heller..
Svar från Ullis A 2011-01-09 21:43
Klokt sagt, även om en bild är tekniskt perfekt betyder den inget alls om det inte finns någon känsla för mig. Det skriver jag under på! :)
Det är mycket lättare att hitta och kritisera tekniska brister. Här är det utbränt och där är det suddigt. Det krävs inte så mycket av kritikern för att framföra den kritiken (som väl iofs också kan vara utvecklande för fotografen) och därför tror jag att vi så mycket oftare ser "teknisk" kritik än kritik som handlar om vad en bild ger eller inte ger emotionellt. Det senare kräver mer tid och erfarenhet av kritikern.

Det är lite som att slå in öppna dörrar om man frågar om känsla eller teknik är viktigast i en bild. En bild som inte förmedlar någon känsla alls är inte så intressant att titta på. Men om man gräver lite djupare s¨är det kanske inte så enkelt. Är "teknik" och "känsla" alltid två separata komponenter eller flyter de ihop ibland?

När vi talar om målad konst är det inga problem att tala om motivet och tekniken mycket mera som symbios. "Det här motivet hade gjort sig bättre i akvarell", eller "de breda penseldragen understryker kargheten i det avbildade landskapet". Vad skulle hända om vi inom fotografin kallade "teknik" för "hantverk" istället?

Jag har (bland annat) två stora fotografer som förebild. Den ena är Henri Cartier Bresson som defintivt inte var en tekniker men som genom att fånga rätt ögonblick ur livet kunde ladda en vardagsbild med mycket "känsla".

Den andra fotgrafen jag ser upp till är Ansel Adams. Jämfört med HCB är Adams en matematiker och ingenjör. Med detaljplanering, perfekt (nästan tråkig och förutsägbar) komposition, och exakt teknik skapade han landskapsbilder som genom sin tekniska perfektion nästan förflyttar betraktaren till Yosemite (där han tog de flesta av sina bilder). Även Adams bilder förmedlar massor av känsla tycker jag.

/F
Svar från Ullis A 2011-01-09 21:48
Sant Fredrik, just när det gäller bildkritik är det lättare att gå på det tekniska, helt klart. När det gäller känslomässigt kommenterande blir det svårare, men inte desto mindre intressant. Och visst var väl svaret givet här i mitt inlägg, väntade mig knappast att någon skulle påstå att tekniken är det viktigaste. Däremot är tekniken viktig och till stor hjälp när det gäller fotografens strävan att få fram en känsla..
Intressant liknelse där med "teknik" och "hantverk". Och namnen du nämner känner jag ju mycket väl igen, men var tvungen att googla för att kolla deras bildstilar. Får säga att jag tycker Adams bilder är fantastiska. Mycket tryck i kontrasterna, och tveklöst en hel massa känsla. Och för att komma dithän behärskade han säkert tekniken till fullo!
Tackar för utförlig kommentar, roligt att få ta del av dina funderingar! :)
//Ulrika
Tveklöst K Ä N S L A.
Tommy
Svar från Ullis A 2011-01-09 21:48
Håller tveklöst med. :)
//Ulrika
Intressant, intressant, måste göra ett inlägg till. Om man nu bara går på känsla då blir ju varenda kommentar typ, "åh så vackert" hur tråkigt är inte det. Tekniskt perfekta bilder finns det??? nja, fast inte här på FS då he-he. Men vad är teknik? fota med raka horisonter, inga utfrätta högdagrar, allt går att fixa i photoshop, teknik för mig är att kunna min kamera, att redan i fotoögonblicket veta vad jag vill.

Hur låter detta: "vilken underbar känsla med den snea horisonten, men du, ljuset är fel, du kan släcka ner solen en aning i kameran med exponeringsknappen"

Nä jag vidhåller stenhårt, teknik (vad de månne vara i) och känsla går hand i hand.

Detta är ett ämne vi kan starta en studiecirkel i-:)
Å du så kass var inte bilden, färger och ljus är fina,
Svar från Ullis A 2011-01-11 22:06
Att teknik är att kunna sin kamera, det är ju så jag menar exakt! För allt, eller åtm det mesta går ju att fixa i PS efteråt! Javisst går teknik och känsla hand i hand. För som någon sa så bra här ovan, kunskapen om tekniken hjälper till att få till känslan i bilden.
Studiecirkel, japp jag är med! :))
Det är faktiskt himla svårt att göra en intelligent kommentar till den här bloggposten. Själv tycker jag att om man ska göra en pedagogisk bildkritik så är det vissa tekniska aspekter som ska med. Om sedan fotografen håller med eller inte, där upp till vederbörande själv. Jag har fått kritik för mitt sätt att kritisera bilder, eftersom känslan inte finns med som ett betygsättningskriterium, men jag kan ju alltid ge en kompletterande textkommentar om jag tycker om bilden, även om jag sågar den rent tekniskt. Annars har jag faktiskt med känslokriteriet också, fastän formulerat på ett annat sätt: tolkar bilden motivet på ett bra sätt?

Det är där känslan kommer in tycker jag. Det kan ju hända att bilden faktiskt är en fin motivtolkning fastän jag inte egentligen tycker om den eller finner den engagerande. Men det är ganska värdelöst att säga: "Den där bilden engagerar mig inte!" Ta sportbilder som exempel. Jag är så väldigt ointresserad av sport, och därför tittar jag sällan på sportbilder. Men det behöver inte innebära att jag inte kan se om en sportbild faktiskt är bra. "Bilden är bra, men jag är ointresserad av fotboll!"

Så även om det är nödvändigt att man blir emotionellt berörd av en bild om man ska tycka om den, så är det vanskligt att använda begreppet "känsla" som kriterium för kritik. På något sätt måste man bena upp vad det är som orsakar min respons, och sedan klä det i ord som inte blir för substanslösa (vilket de ofta blir när man ska tolka en emotionell respons i ord). Jag tror att man behöver träna lika mycket på pedagogisk kritik som på fotografering om man verkligen ska bli en bra och pedagogisk kritiker.

Bilden du publicerade här tycker jag är lite svår. Inte på grund av tekniska brister, som någon annan tyckte. Med tanke på bildens allmänna karaktär så räcker skärpan till, i alla fall i mina ögon. Bildmässigt är den spännande och lite mystisk. Det som gör den svår i mina ögon är koloriten, den allmänna färgkaraktären. Det finns aningen av ett gulgrönt stick i skuggorna som jag har svårt för. Men här talar jag om något väldigt subtilt. Och jag har märkt att när jag ger bildkritik är det där med färgstick och kolorit något jag sällan får medhåll för. Sådant är tydligen bland det mest subjektiva. Om det sedan är jag som är subjektiv eller om det är min bildskärm ... :-)
Svar från Ullis A 2011-01-11 22:16
Tycker förstås du lyckades ganska bra med din intelligenta kommentar.. :)
Bildkritik och betyg ja, ett svårt ämne som alla här på FS har åsikter om. Tycker ditt betygssystem är utmärkt. Men hur sätter man betyg på känslan i en bild? Omöjligt! Och det där att man inte gärna kommenterar bilder som inte engagerar, det tror jag är ganska allmänt utbrett. Vilket är lite tråkigt, för man växer nog som både kritiker och kanske även som fotograf om man vågar ge sig på det! Känner själv att jag till största delen bara kommenterar bilder som jag gillar själv.
Intressant bildkritik du ger mig, tack! Ser helt klart färgsticket och förstår vad du menar. Men håller inte med dig om att skärpan räcker till, hade velat ha den på knoppen istället. Men som illustration till detta inlägg fick jag ju användning för bilden i alla fall. :)
It's about feeling!
En hel del regler har bara en funktion; Att bryta mot dem.
Din oerhört vackra bild blir för mig en symbol för ljusets återkomst men får mig oxå att tänka på mina kära barnbarn.
En massa bra!//Kurre
Svar från Ullis A 2011-01-11 22:17
Oj vilken fin kommentar du ger mig, tackar hjärtligast! :)
Roligt att du nämner att bryta mot regler, det bloggade jag ju också om en gång. Tycker det är helt rätt, emellanåt! :)
Ha det gott!
//Ulrika
Jag tror förstår vad du är ute efter och då säger jag förstås känsla också.

Men sen är det ju så att känslan som finns i bilden skapas av den teknik som använts för att framställa bilden. D.v.s. känslan i bilden är ju ett resultat av den teknik som använts.

Det blir ju också svårt att i sin bildkritik ange "jag tycker du borde gjort bilden lite mer melankolisk". Hmm - det kanske man kan. Hur som helst, det kanske är mer givande att ange hur bilden (tekniken) kan ändras för att du som kritiker skall uppfatta bilden som mer melankolisk.

Jag tar din bild och försöker mig på ett klumpigt exempel:
1/ Jag tycker den oranga glöden i bilden, som jag uppfattar som det mest intressanta, kunde gjorts lite mer iögonfallande

2/ Jag tycker den oranga glöden i bilden, som jag uppfattar som huvudmotivet, kunde varit skarpt i stället för det små snökristallerna på grenen.

Haha - det blev inte så bra, men jag orkar inte komma på något bättre :)

Ha det bra

Kurt
Svar från Ullis A 2011-01-11 22:22
Javisst, flera kommenterare har också varit inne på samma spår. Teknik och känsla går hand i hand, och teknisk kunskap är ett hjälpmedel för att få till känslan i en bild. Så, efter att ha funderat ett varv till får jag nog säga att båda är lika viktiga. Eller... visst går det att få till en känslomässigt engagerande bild totalt utan teknisk kunskap, men det kanske ska till mycket tur i så fall?! :)

Tackar för din bildkritik, det uppskattas och jag håller med. Mer skärpa på knoppen eftersom den är huvudmotiv! Hm, ibland blir det inte som man tänkt sig.. :)
Ha det gott //Ulrika
Ganska fin bild, men skärpan på det röda i mitten saknas.... skojar bara.

Din fråga är knepig. De flesta kommentarerna säger ju att känslan är viktigast. Och jag får ibland en känsla av att det är det politiskt mest korrekta svaret. Just nu. Men för ett antal år sedan hade svaret tveklöst varit tekniken. Jag vill minnas att Göran Segeholm skrev om detta i något nummer av Kamera & Bild under 2010. Att det är som en pendel som svänger fram och tillbaka, och varken tekniknördarna eller känslofjollorna (mina ord, inte Görans) överlever i längden. för ingen av dem är tidlös. Så för att ställa mig själv utanför alla trender tycker väl jag att det måste finnas både ock. Jag har väldigt svårt att ta till mig en bild med dålig teknisk kvalitet, oavsett hur känsloladdad den är, och jag har lika svårt att ta till mig en tekniskt perfekt bild om den inte förmedlar något.
Svar från Ullis A 2011-01-11 22:25
Jaa jag veet! :))

Intressant aspekt du tar upp. Intressant att Göran Segeholm skrivit om det, den artikeln hade man ju velat läsa. Får googla och se om jag hittar den! Visst är det så att det måste finnas både ock. Dina sista rader sammanfattar väldigt bra och det håller jag med om! :)
Intressanta tankar.. För mig är känslan i en bild det som gör att jag stannar till, väcker bilden dessutom nya tankar att fundera vidare på finns det en chans att jag inte tröttnar på bilden så snabbt. Men visst..OM det finns någon teknisk detalj som stör..då kommer den att fortsätta störa. Det är spännande att laborera med tekniskt "dåliga" detaljer..när blir de en tillgång? kan de bli det? Vad gäller din bild..så är jag inte säker på att den skulle ha blivit bättre om skärpan flyttats till den röda blomknoppen. /Anna
Svar från Ullis A 2011-01-11 22:29
Ja, så är det ju. Som du skriver, först väcker bilden en känsla som gör att den blir intressant. Men hittar man något tekniskt som brister, då retar man ju sig på det och bilden brister i både känsla och intresse! Tror absolut att tekniskt dåliga detaljer kan bli en tillgång. Åtminstone är det roligt att ibland bryta mot alla vanliga fotografiska regler, lägga en horisont i mitten etc.. :)
Hm, den hade nog ansetts tekniskt väldigt mycket bättre. Men kanske inte lika intressant.. :)
Tack för dina funderingar! :)
//Ulrika
Nu blir det lite pinsamt. Jag hittar inte den artikeln av Göran Segeholm jag refererar till. Kan det ha varit Magnus Frödeberg då? Nu känns det som om jag bara ägnar mig åt dålig name-dropping. Men det känns verkligen som jag läst det där i något nummer av Kamera och Bild. Jag ska leta vidare och så återkommer jag om jag hittar det.
Svar från Ullis A 2011-01-11 22:52
Åh det uppskattas, det får du väldigt gärna göra! Har för mig att de har en nätupplaga av tidningen också? Där man kanske kan söka artiklar? Men det *gääsp* orkar jag inte kolla nu, får bli imorgon. :)
Nu vet jag. Kamera & Bild, nummer 5 2009 innehåller en krönika av Göran Segeholm som berör just detta ämnet. Hans benämning på ytterligheterna var Mörkrumsfascister och budskapstalibaner. Läs den krönikan om du kommer åt den. Den finns inte på internet men om du frågar Göran snällt kanske han kan skicka den till dig. Det är definitivt läsvärd, som nästan allt från Görans penna.
Svar från Ullis A 2011-01-18 23:01
Tusen tack snälla Per, så roligt att du hittat krönikan! Ska definitivt försöka få tag i den. Görans mailadress borde man väl kunna googla fram! :) Ja han är alltid läsvärd, och även värd att lyssna på, höll i en distanskurs som jag gick via Jönköpings universitet, digital bildbehandling tillsammans med Mattias från Moderskeppet, intressant och lärorikt!
TACK igen! :))