Kameraremmen

Om dess eventuella nödvändighet

Jag har aldrig riktigt kommit överens med kameraremmar vilket har fått till resultat att jag har högvis med oanvända sådana. Under åren jag bott i Stockholm och promenerat på stadens gator har jag konsekvent hållit vänsterhanden runt objektivet och därmed snabbt kunnat kasta upp kameran framför ögat och simultant föra upp högerhandens avtryckarfinger i läge. På detta sätt har jag alltid varit redo, (Minnesgoda läsare vet att jag har ett förflutet inom scouterna).

Den största anledningen till min oortodoxa kamerahantering är att söka i min medicinska historia. Efter flera års ryggont blev jag till slut opererad (1992)  i ryggen för en tumör inne i ryggmärgskanalen som hade vuxit så pass att den börjat tränga ut mellan kotorna och därmed orsaka mina plågor. Operationen lyckades och snart nog började jag lära mig gå igen. Dock hade jag ingen känsel i ben och fötter och jag kunde inte skjuta ifrån mina steg. Nervimpulserna gick helt enkelt inte fram. Jag började gå lätt framåtlutad för att få styrfart. Att då ha en kamera hängande på bröstet resulterade ofrånkomligen  i att den hängde en bit ut i luften. Därmed började den pendla fram och åter allteftersom jag gick vägen fram.

Att hänga kameran på axeln var inget alternativ då den snabbt gled av mina sluttande axlar (och dessutom var långt från redo i denna position.

Till slut fann jag ett passande alternativ; handlovsrem. Med kameran redo i högerhanden, ansluten till en handlovsrem, kunde jag vara än mer redo. Fingret på avtryckaren och handen på kamerans gavel. Om jag akut behövde handen till annat var det bara att släppa greppet om kameran utan att den damp i backen.

Sen några år tillbaka har kamerautrustningen måst kompletterats med en rullator, vilket gjort handlovsremmen obsolet. Länge har jag gått med kamerautrustningen i rullatorns korg, vilket naturligtvis är lika oredo som att ha den i en kameraväska. Å andra sidan har jag, med ålderns rätt, inget nördigt behov av att vara snabb längre.

Tilll slut har jag anammat Bengt Björkboms idé om att ha kameran hängande runt nacken och innanför jackan med dragkedjan uppdragen till objektivet. Det är det närmaste redo jag kan vara nu för tiden. Det har fungerat tillfredsställande under några månader.

Eders Hängivne

Instax Wide EVO

Om den nya hybridkameran från Fujifilm

Jag måste erkänna att jag är svag för de Instaxbilder jag tagit genom åren med den äldre Instax SQ20. Kvadratiska bilder med filmen Instax Square. Jag köpte den 2019 och har tagit åtskilliga bilder med den varav ca 200 finns printade i mina album. Barnbarnen har förtjust fått en massa bilder att sätta i sina album också. Det fina med den har varit att jag kunnat välja vilka bilder jag vill printa direkt ur kameran och därför kan fotografera så mycket jag vill. Precis som med en vanlig digitalkamera.

I januari i år kom Fujifilm med ytterligare en modell, Instax Wide EVO. Bredare bilder men samma höjd som Instax Square. Jag våndades ett bra tag men slog så småningom till. Beställde den en måndag morgon och fick den levererad samma kväll från Amazon tillsammans med film, minneskort och ett album för 80 bilder.

Hittills har jag tagit ganska många bilder men bara printat 10. Kameran erbjuder 10 olika filmeffekter, 10 olika objektiveffekter samt 5 olika printstilar. Man kan justera exponering, vitbalans mm innan man tar bilden. Allt måste man välja innan man tar bilden så det blir en mängd kombinationsmöjligheter. Är man inte snabb nog kan motivet vara borta innan man är redo. I praktiken blir det nog så att jag bara använder ett fåtal. En hel del av förinställningarna gillar jag helt enkelt inte. Jag är förmodligen inte ung nog för att uppskatta dem. I SQ20 kunde man välja inställningar innan man printade vilket jag tyckte var praktiskt. I Wide EVO måste man alltså ta en bild för varje inställning man vill testa. Vid printningen kan man däremot redigera typ exponering, rotation och zoom. I SQ20 kunde man göra allt både före och efter tagningen samt göra hur många olika printar som helst från samma fil. Bara en vanesak förstås, men ändå.

Här kommer några bildexempel

Filmeffekt Monochrome. Objektiveffekt Normal. Printeffekt Off

Filmeffekt Normal. Objektiveffekt Beam Flare Printeffekt Off.

Filmeffekt Normal. Objektiveffekt Normal. Printeffekt Film Strip.

Och så till sist en bild på en print ur kameran. Bildytan är 62x99 mm.

Filmeffekt Normal. Objektiveffekt Normal. Printeffekt Off

Eders Hängivne

 PS
Mitt minneskort på 32 Gb räcker till nästan 28.000 bilder. Om jag kör funktionen WIDE (mer wide än objektivet) blir det färre.

Filmförpackning som tar bilder

Om HARMAN black & white camera

Min senaste beställning från Photax innehöll den här makapären färdig att använda. 27 rutor med HP5+ och valfria motiv. Inbyggd blixt som dock måste aktiveras manuellt. Instruktioner finns på baksidan av kartongen, en kameramanual i min smak.

Man ska visst skicka in den till ett lab som fixar framkallningen. Man avråds från att öppna kameran själv  eftersom blixtens kondensator kan hålla hög spänning. Att sätta ett finger över polerna kan göra livet som fotograf onödigt spännande. Trots det ämnar jag framkalla filmen själv. Hur det går kan ni kanske läsa i slutet av morgontidningen. Annars publiceras troligen bilderna i denna blogg.

Eders Hängivne

PS
Objektivet är tvålinsigt på 30 mm, f9,5 och fast slutartid på 1/100 s. Fixfokus.

Oväntad filmtorsk

Sista rullen Neopan 400

Idag gjorde jag och min bonusdotter en rundtur på fyra av Mälaröarna. Jag tog Zeissen med mig utan att kolla hur mycket film det var kvar i den. Jag hade tagit fram en film Tmax 400 men den kom inte med. Jag tänkte nog att det räcker med den som sitter i. Rullarna går långsamt genom mina kameror nu för tiden. Nåväl, det var feltänkt. I kameran satt den sista rullen av mina Neopan 400. Och det var ju bra att den blev klar. Lite ledsamt att det var den sista rullen. Jag tycker det är den bästa 400 ISO-filmen jag provat. Men nu görs den inte längre.  Annars har ju Tmax 400 varit min favorit i många år (och är fortfarande) men den har fått så högt pris numera att jag nog måste skaffa mig en annan favorit. HP5+ ligger bra till. I all synnerhet som den kan fås i 24-bildersformat. Annars tar det för lång tid att köra slut på en rulle. Jag har förstås inte framkallat Neopanen ännu så det får bli en bild på Zeissen. Ganska länge nu har jag haft Sonnar 1,5/50 på den (Dogma) men på bilden är det en Biogon 2/35. Lika snyggt med den också.

Dagens apparat

Eders Hängivne

PS
I ett kommande inlägg får ni antagligen se vad jag tagit bilder på. Det blir spännande för mig också. Börjanänden har jag ingen aning om.

Budgetlek 1968

Om enkla nöjen och att ta vad man har.

Julen 1968 fick jag ett blixtaggregat i julklapp. Jag hade tidigare fått en AGFA-kamera 6x6. Så nu kunde det bli bilder i vintermörkret. Här kommer en av dem.

Grannen Ture Bohlin och brorsan Michael spelar bordtennis. Vi använde morfars gamla skrivbord och ställde våra pojkböcker som nät. Som racketar använde vi förstås också böcker. Det var enkelt men det blev matcher på det här sättet också.

Skulle tro att det utspelar sig mellan Jul och Nyår 1968.

Eders Hängivne