Riv väggarna!

Om den svenska åsiktskorridoren

Bakgata i Montreal

Den svenska åsiktskorridoren är för trång. Man måste tassa varsamt fram för att inte få hugg och slag av alla dessa som älskar att hata personer med avvikande åsikter och värderingar än de själva. Trots att vi lever i ett land som har grundlagsstadgade friheter som yttrandefrihet, åsiktsfrihet, religionsfrihet, organisationsfrihet m.m. m.m. Jag tycker det är konstigt att kalla Sverige för en demokrati när det inte finns utrymme att ta ut svängarna och tycka något annat än vad det flesta tycker. Det luktar folkdiktatur lång väg. Jag har rätt till min åsikt och att yttra den när och hur jag vill. Riv väggarna i åsiktskorridoren! Bjud in dynamiken i samtal istället för att puckla på varandra med era argument. Om man lyckas slå ner motståndaren finner man sig till sist stå ensam. Hur kul är det? Ensam på ett öde slagfält. Inga avvikande åsikter så långt ögat kan se.

För många år sedan läste jag i en branschtidning (Plastforum) en artikel med rubriken "Lyssna på dem som har fel". Det handlade om att vara öppen för nya idéer och inte låsa fast sig i sina egna. Två åsikter kan befrukta varandra och bli något bättre.

Så länge jag andas tänker jag försvara våra rättigheter alla dagar om året. För att ta ett färskt exempel. Jag gillar verkligen inte Sverigedemokraterna och deras politik. Men jag försvarar deras rätt att finnas. Vi måste inte älska dem men vi ska heller inte hata dem för att de har en annan, för oss förhatlig, åsikt. De har nått sin nuvarande position för att de var duktigare på att övertyga väljarna än andra partier. Alla andra spenderade för mycket tid och kraft på att kasta skit på dem istället för att göra det egna alternativet mer attraktivt. Alla politiker fokuserade sina pekfingrar mot dem. Väljarna tittade naturligtvis åt samma håll. Ett stort misslyckande.

Nej, säger jag, riv väggarna i åsiktskorridoren och lyssna på alla som har fel!

Eders Hängivne