Tornerspel och båtsommar

Eller vad man kan åstadkomma med en enkel analogkompakt

Året är 2002. Frugans dotter ska komma på besök och det första vi gör är att åka till  Trollhättan på Fallens Dag. Fallen är inte så intressanta men ett Tornerspel i utkanten av stan är det. Ja, ni vet, flickor och hästar, Behöver jag säga mer? Vi hamnade på fel sida av banan med solen lite från sidan. Det mesta av publiken satt på andra sidan. Men det var bra. Vi fick första parkett till "striderna" och de medeltida sporterna. Här är några exempel.

Kombattanterna ställer upp

Förbiridning som uppvärmning.

Att spetsa ett tygstycke med lans kan tyckas vara lätt...

Eller trä upp ringar på densamma

Spelens höjdpunkt var förstås man mot man med lans och hjälm

Och segraren fick förstås välja spelens vackraste mö. Och allt blev därefter lugnt i Sherwoodskogen.

Ett par år tidigare hade jag skaffat min båt, Joker II, och om somrarna gjorde vi förstås utflykter med den, både när och fjärran. Från en kvällstur till Säffle kommer nästa bild. Vi är på hemväg medan solen går ner. Fina minnen är de gånger vi såg fullmånen gå upp ur Vänerns som en stor apelsin. Men det tog jag ingen bild på...

Från en annan tur till Södra Kattholmen är profilbilden hämtad. Den kommer nu att pryda min sida på Fotosidan under september.

Mellanformataren

PS
Samtliga bilder är tagna med Olympus µZOOM115. I oktober blir det något helt annat.

Portra 160NC

Om en diskret favoritfilm

Det går i vågor det där med att fotografera i färg för min del. Det blir förstå bara färg när jag kör digitalt men de bilderna använder jag oftast som råmaterial för att göra svartvita bilder med Silver Efex Pro. Men när jag kör färg i en gammal kamera för film sätter jag numera i min absoluta favorit, Kodak Portra 160NC. NC står för Natural Colour. Det är en film som inte mättar färger så där oerhört som varit på modet en tid, utan diskret talar om vilka färger det handlar om. Det gillar jag. Jag har provat VC-varianten (Vivid Colour) några gånger och är inte så imponerad av den. Jag har förstås provat en mängd andra filmer, inklusive Portra 400, och ingen kan mäta sig med 160 NC i mitt tycke. Varför det är så kan jag inte förklara. Andra har sina egna favoriter och det får de ha. Skriv mig bara inte på näsan om någon annan film. För mig gäller denna enda. Nu kommer en bildkavalkad från Stockholms Kulturfestival.

Musikcirkeln RODAFONIO

 En del åskådare tittade misstänksamt på spektaklet.

En del var inte alls intresserade.

Pensionärerna från Barcelona var det jag egentligen åkte in för men det var en stor besvikelse. Lika långtråkigt som ett ålderdomshem och verkligen inte roligt. Rodafonio var behållningen den här gången.

Och som alltid med, i mitt tycke, korrekt återgivna färger levererade av Portra 160NC.

Samtliga bilder tagna med Olympus OM-2N, ZUIKO 85/2,0 och Portra 160NC.

Mellanformataren

The bright side of life

Om att göra det bästa av solsken

Jag är ingen vän av starkt solsken. Idealvädret för mig är när ett tunt molntäcke bildar en effektiv softbox över allt man ser och mjuka skuggor mejslar ut strukturer. Men ibland får man finna sig i hur det är och göra det bästa av det.

Här är ett par till som inte gillar solsken

Ulriksdal, ZM, Sonnar och Tmax400

Mellanformataren