Min kamerakrönika - Epilog

Nutid och därefter...

Nu när kamerakrönikan är slut kan man undra vad nästa steg ska bli. Helt säkert kommer det att bli flera kameror i mitt liv. Nörderiet med gamla kameror tar inte slut redan vid 57 års ålder. Inte heller slutar tillverkarna att utveckla fina kameror. För mig återstår några gamla godingar att erövra såsom ur-Contaflexen (TLR för 135-film), Contax IIa eller IIIa, den bästa M-Leican, en Leica 1A med sin hockeyklubba och varför inte en Corfield Periflex 1 i svinläder (udda SLR med periskopspegel). Storformat ligger nära till hands också. Jag har en 4"x5" på långlån av en kollega som jag fotar med då och då. Kanske skaffar jag en egen eller så renoverar jag min 8"x10" fältkamera med objektiv från 1896. Det slutliga nörderiet och toppen på min yrkeskarriär vore att skapa en egen kamera så som jag vill ha den. Så det är väl tur att jag har långt kvar till pension. I våras missade jag  möjliheten att få vara med och  konstruera ett nytt kamerahus för Hasselblad. Det hade varit något! Men jag hade ingen lust att börja veckopendla igen.

Här kommer nu en bildkavalkad på kamerorna i mitt liv.

        1964  Nettar 515/16          1967 Agfa Isolette             1974 Praktica IVB             1979 Konica C35

     1982 Chinon CE-5             1985 Chinon CP-5            1990 Chinon Genesis II     1999 Olympus µZOOM115

     
2004 Canon Powershot A80  2007 Nikon D80      2008 Nikon Coolpix S710   2009 Bronica S2A

2009 Rolleiflex 3,5B       2009 Leica M3                  2010 Zeiss Ikon ZM           2010 Leica IIIf

       
2011 Finepix X100           2011 Nikon S                        2011 Olympus OM-2n        ???? Tachihara?

7 tyskar, 12 japaner och Bellman (jag). Och Bellman vinner förstås...

Mellanformataren

PS
Har just satt i batterier i en svart Olympus OM40 Program med synlig mässing. Men den vill inte riktigt...
 

Min kamerakrönika - del 15

Zeiss Ikon ZM

När retrokameratjusningen hållit på ett tag och digitalkameratjusningen avtagit i samma mån föll det sig naturligt att nästa nya kamera skulle bli en för film. Våren 2010 köpte jag min Zeiss Ikon ZM. Jag började karriären med en Zeiss 1964 och det skulle helt enkelt vara kul med en sprillans ny när jag hade upptäckt att det fanns en mätsökare med M-bajonett. Jag hade ju redan flera objektiv till M3:an så det kändes rätt. Zeissens sökare tyckte jag var överlägsen de Leicor jag känt på innan så jag var tillfreds med min avvikande hållning i vänkretsen av Leicafolk. Därmed inte sagt att Leica är en sämre kamera, kära vänner. Jag har ju redan en M3:a.  ZM kändes bara mer rätt för mig.

Min nya arbetshäst som går före alla andra. Favoritgluggen Biogon 2/35 sitter på. Sonnar 1,5/50 står bredvid. Och alla Leicagluggar och ett par Voigtländer står redo i hyllan. Jag har allt väsentligt mellan 15-90 mm.

Jag har kompletterat med en väska från Leicatime (ett fynd på Tradera), Gordys camera strap, softrelease, motljusskydd och några färgade filter. Flera olika rullar har passerat såsom Kodak Portra, Kodak Tmax400 och Bluefire Police (teknisk panfilm utan korn).

Här finns det redan knappt ett par tusen bilder att välja bland så nu blir det svårt att hålla igen. Bara två rullar färg dock så de börjar jag med.

Typiskt Åmål.

Ur spår!

Helstekt ångbåt

Sista sommaren med föräldrahemmet

Åmålsidyll

Det finns en baksida med allt

I väntan på en ny bilnyckel. Finspång.

Vattenhål på Statoil i Stavsjö.

Världens bar, Norrköping

Finspångs slott

Bakom orangeriet vid samma slott

Green machine, Finspång

Spårvagnarna är gula i Norrköping

Och så ett längre sjok med svartvitt. Det här inlägget kommer att vara det längsta i krönikan.

Det går att ta självporträtt med den också

Kaffemaskinen på Pampas

Rörmokarnas paradis. Holmens bruk, Norrköping.

Pappersrulle. Holmens bruk.

MS Louise. Drottningholm

Pensionerad bärraket. Swedish Space, Solna. Bilden tagen på Bluefire Police teknisk panfilm. 

Yngste sonen funderar vid Bergs slussar i Linköping.

Sängkammare på Gripsholms slott

Pontiac med gangsterkeps i Borgvik, Grums

Den vackra entrén i Stockholms stadsbibliotek.

Lantligt kök i Värmland

Spaceig reception. 15 mm brännvidd.

Galleri Kontrast. Man får plats med mycket på 15 mm.

X1 Berlin, Norrköping

Pampas marina, Solna

Utsikt från Berotec huvudkontors entré.

Rastplats Fotografiska

En hel församling på 15 mm

Senaste tillskottet på JÅÅJ museum i Åmål.

Fredagsfika på Swedish Space

Blekansikte på Älvsjö station

Oväntat möte. Fashion! på Fotografiska

Pappa 77

Vänfika på Waynes, Stockholm Central

Yieck!

Jolly Jumper

Amazing grace, Hässelby missionskyrka.

Där ligger Moderna Muséet

Vänskaplig mobbing på Ellens Academy när majjen inte ser.

Gratis kramar. Jag passade på.

Glada barn, Kungsträdgården.

War games, Kungsträdgården

Landade på plazan. Sergels torg.

Hon verkade ha kärestan nånstans i högen. Armémuseum

Virtuosen. Björns trädgård.

Åskådare på samma ställe

Kort visit. Svartmangatan, Gamla stan

Hatt och högklackat, Slussen

Teater, Sergels torg

Drive-in, Alvik

Raggarrunda

Kubansk stil, Sveavägen

Vid vägs ände. Gallerian.

Samtal på sista kyrkbänken. Hässelby missionskyrka.

Kyrksaft

Malin på Reclaim Photography, Sergels torg.

Urban explorer, Vällingby centrum.

Om du orkat titta ända hit är du säkert i behov av en koppp kaffe. Med påtår.

Mellanformataren

PS
Som du ser har jag fotat på de mest skiftande ställen. Så kan det gå när man har en kamera med sig överallt. 

Min kamerakrönika - del 4

Chinon CE-5

1978 köpte jag min första egna spegelreflexkamera med ett 28-50 mm normalzoom. Med på köpet kom ett Expertobjektiv på 75-150 mm. Utbudet av kameror i de lokala fotoaffärerna var inte så stort i Åmål vid denna tid. Dock betydligt större än utbudet av fotoaffärer i Åmål är idag. Man fick ta vad som erbjöds för den budget man hade med sig i plånboken. Det blev då Chinon CE-5, modern med Pentax K-bajonett istället för M42. Allting flång nytt. Manuell fokus och exponeringshjälp i sökaren. Diarullarna fortsatte att flöda genom den nya kameran och lånet av Praktican upphörde. Lite senare kompletterade jag med ett extra kamerahus men det kommer i ett annat krönikekapitel.

Jag kände mig som en fullfjädrad fotograf med mina fjorton års erfarenhet. Här ska det tas bedårande naturbilder! Jag bedårade mest mig själv, tror jag.

1999 sålde jag hela utrustningen till min svägerska. Min bror Stefan skulle få den i födelsedagspresent på sin 40-årsdag. Jag hade tidigare talat om att jag skulle sälja och Stefan var starkt intresserad. Han blev förstås modfälld när han en gång frågade om jag hade utrustningen kvar och jag svarade att den var såld. Han blev på bättre humör på födelsedagen. 2008 hade han redan någon digitalkamera och använde inte grejerna och jag som nyss hade vaknat upp för fotografering på film igen frågade om jag fick köpa tillbaka den. Det fick jag så bilden föreställer det faktiska exemplaret jag köpte 1978. Jag använde den 2008 till en början för 24exp, julkalenderfotograferingen som då var en utmaning på FS och i början av 2009 som Dogmakamera när jag gick med i Dogmapoolen.

Slutsnackat. Nu blir det både gamla och tämligen färska bilder att titta på. Minnesbilder.

JÅÅJ:s då enda ånglok 1982. Svanskogs station

Fallfärdig lada i närheten av sommarstugan vid Västra Svan.

Blivande meteorolog ivrig i julpyntet 1982

Denssamme i Stenungsund

Svärfar filmar barnbarn

Min rekordabborre. 48 cm och 1,35 kg. Renderade mig ett ABU Recordmärke i silver. Bilden är inte felvänd. Jag hade en vänstervevad Ambassadeur. Mina haspelgener fick mig att köpa den.

Lapporten från Björkliden.

Dagstur till Narvik med tåg.

Och så lite färskare bilder. Efter återköpet.
 
Kanonbild. Skokloster 2009

Skokloster slott 2009

Hustrun bakar. 24 exp december 2008.

Och så lite Dogma-bilder

Åhléns, Vällingby 2009

Gatustilleben på väg till Nationalmuseum 2009

En del bilder betyder mer än andra och då spelar det ingen roll vad kameran heter. Det viktiga är att den var med. 

Mellanformataren

PS
Det var f ö i oktober detta år,1978,  jag tog min mammas flicknamn som efternamn. Född Norén, numera Meldert.

50 mm gatufoto

Om att testa sina gränser

Redan i ett tidigare inlägg erkände jag min svaghet för 35 mm. Den klassiska brännvidden för gatufoto. För att inte fastna där så tänkte jag nu utmana mig själv med att prova 50 mm ett tag. Så till den milda grad att det också blivit mitt nya dogmalöfte. Redan första dagen märkte jag av en svårighet. Jag fick backa lite! Nå, jag lär mig väl. Det är ju det som dogmalöftet syftar till.

Jag har en massa 50 mm:s-objektiv som passar min Zeiss men jag tänkte använda Sonnaren jag köpte i vintras. Carl Zeiss Sonnar *T* 50/1,5 alltså. Här är den monterad på min arbetskamrat Zeiss Ikon ZM.

Lite grövre kaliber än den vanliga Biogonen 2/35 jag brukar ha på. Och tung är den. Mycket glas!

Varning! Bildfrossa!

Jag har förstås rivstartat. I lördags tog jag en runda på stan. Vällingby-Alvik-Liljeholmen-Slussen-T-centralen-Alvik-Vällingby. En och en halv rulle. Sen hem och äta middag och vila en stund. Andra turen gick till Rådmansgatan och cruisingen som var i full gång. En och en halv rulle där också. det hade blivit mer om inte filmen hade tagit slut. Här är lite bilder från min innehållsrika lördag. Sista rycket innan jobbet på måndag.

X100-fotograf Tommy Hansen

Wheelsfestivalens cruising i Stockholm

Refugen var svårt abonnerad av fotografer

En del visade häcken

Här fanns alla årtionden, fasoner och skick. Den här behöver nog lite service. Som min Nikon S -54 som är inne för justering av ventilspelet, ööh slutaren.

Egentligen var det Corvetten där framme som jag ville ha en bild på efter att ha väntat ganska länge. Men den här svarta klunsen vågade jag inte stoppa.

Nåja, Sonnaren levererar och jag är mycket nöjd. Sensorn var Kodak Tmax 400.

Mellanformataren och Zeiss-vännen

PS
Några fler cruisingbilder kommer i street-bloggen nån lördag i oktober. Håll utkik!

Stadsteatern

Om det urbana landskapet och dess invånare

I mitt förra inlägg försökte jag argumentera mig bort från naturfotografin. Jag får aldrig till det. Vad ska jag fotografera istället? Människor! Skapelsens krona (för dig som tror på Gud). Den starkaste och intelligentaste av alla djur (om du tror på Darwin). Jag menar, en hackspett är alltid en hackspett, en räv är en räv och en älg är en älg. Människor företer dock en sällsamt rik utseendevariation i jämförelse med djuren (andra djur för Darwinisten). För att ytterligare komplicera det hela uppvisar hon dessutom en otrolig beteendevariation. Förutom en del grundbeteenden som parningslekar, bygga bo och samla mat. Det finns ännu fler parametrar som avviker från djuren (andra djur). Pälsen, bruket av kläder och smycken, uppfinningsrikedomen i att skapa saker och använda dem. Utvecklingen har gett henne hörlurar i öronen och mp3-spelare som dinglar på magen. Det är så hon talar om för omgivningen att hon vill vara för sig själv för en stund.

Mobiletelefonen är också en del av människans utveckling. Telepati var ett blindspår.

 När man blandar och ger ur denna mix kan man lätt inse att jag pratar om Stadsteatern. Ja, det där som försiggår framför våra ögon när vi går på stan. Mina vänner fotografer. Det här är en outsinlig källa till naturstudier på en hög och bekväm nivå. Det händer alltid något och dessutom ofta oväntat. Beteendevariationen är så otroligt stor, förutom grundbeteendena, att det kan hända vad som helst i en viss momentan sammansättning av individer. Det är det här som är värt att fotografera. Den rika flora (ursäkta liknelsen) av unika händelser som sker varje dag i en stad. Ja, utom i Vimmerby då, har jag hört från initierad källa. Inte heller i Åmål när jag är där. Då är det ofta folktomt. Utom vid torghandeln om sommaren. Förra året (2009) jobbade jag inte så mycket och hade gott om tid att gå på stan och fota. Det var härligt, även om jag råkade ut för en del missöden. Sen fick jag jobb i Finspång och då var det roliga slut. Folktommare plats på jorden går inte att uppbringa.

Finspångs torg en vardagskväll. Händelselöst

Men nu är jag tillbaka i storstan igen och det känns fint. Jag har ju valt att bo i Sveriges största stad så nu vore det väl tusan om inte förutsättningarna var bra nog. Fast det är viktigt att välja ett bra ställe. Sveavägen en söndag är ingen höjdare kan jag säga. Tidpunkten är ännu viktigare. Det är ingen större idé att vara morgonpigg i Stockholm. Om man inte vill porträttera tidningdsbud, vill säga.

Sveavägen en söndag i somras. Det här är inte gatufoto då det inte händer något intressant.

Varför spela Haydns trumpetkonsert utan orkester? Inte ens en hatt för pengar.

Utrustningen är det inte mycket att orda om. Mer än att det inte behövs värstingtelezoomar. Du behöver bara 35 mm, eller 50 mm. Lägg hellre pengarna på bra skor. Gömsle behöver du inte heller. Eller, rättare sagt, kläd dig diskret. Det ska synas vad du gör utan att man lägger märke till dig. Det är en stor fördel om kameran är liten ty då hamnar du i kategorin "turist" och ditt fotograferande betraktas som ett "naturligt" och vanligt beteende. Du är ofarlig. Tar du med dig en stor DSLR tror alla genast att du är en fotograf! Och ingen vill vara med på bild! Den lilla kameran är vanligtvis billig men om du ändå känner ett nördigt behov av att spendera stora pengar går det att göra det inom denna fotografiska gren också. Köp en Leica M9 med en värstingljusstark 35:a och du har nått målet med utrustningsdetaljen. Det finns bara en risk med denna utrustning. Du kan frestas att bli så märkvärdig att du vill synas med denna fina utrustning. Det är inte det som är grejen. Helst ska du agera som "Den Osynlige Mannen" (om du är tillräckligt gammal för att komma ihåg tv-serien, vet du vad jag menar).

Mitt primära gatufotoekipage. Mätsökarkamera och 35 mm

Men det går lika bra med sell.. en Rolleiflex. Ingen tar dig på allvar då utan tycker synd om dig som inte har råd att skaffa en digitalkamera. Du blir ofarlig även här. Ty film är ofarligt.

Rolleiflex med 75 mm (motsvarar 50 mm på småbild). Mitt andraval.

Och sen då? Sen är det bara att promenera och spana efter händelser som verkar vara intressanta eller utvecklas åt ett intresssant håll. Och plåta på, bara. Du får motion och har det trevligt under tiden. Ibland får du vänta lika länge som en naturfotograf på en bra bild. Ibland kan du ta många på en gång. Ibland måste man vila. Men kameran behöver inte vila.

Jag var nyfiken på vad höll på med och tog tre bilder utan att de märkte något. Helt uppslukade av sitt.

Videoinspelning i parken. Bakom gruppen gick människor baklänges

I väntan på pendeltåget

Mellanformataren