Ett par favoriter

Det är väl oundvikligt att man skaffar sig favoriter i alla sammanhang. När det gäller gamla kameror i mellanformat har jag två solklara.

 

"Bach", Rolleiflex Automat (1952) här med Rolleilux exponeringsmätare

Med Tri-X

 

”Wagner”, Zeiss Ikon Super Ikonta B (1940-talet), mätsökarkamera

Med Portra 160NC

Båda bilderna tagna med D80 och konverterade i SEP på Plus-X och tonade svagt i sepia.

Misstag och pullning

När man har många kameror med olika film i var det väl inte oväntat att jag skulle begå ett misstag förr eller senare. Fast den här gången blev det i ett filmbyte. Jag hade just avslutat en Portra 160NC i Rolleiflexen och bytte till en Tri-X 400. Men jag glömde ställa om Rolleiluxen till den nya filmkänsligheten och körde på som om ingenting hade hänt. Efter åtta rutor upptäckte jag misstaget men körde slut på rullen med samma inställning. Tänkte att det går väl att kompensera i framkallningen.  Pullning som det kallas på svengelska. Jag har aldrig tidigare vare sig pushat eller pullat film så det blev en bra övning. Korta ner framkallningstiden, men hur mycket? Kollade lite på nätet och kom så småningom fram till att korta den med en hel minut. Efter sköljen såg det bra ut. Aningen mörka negativ men de skulle nog gå att rädda. Skanningen gick smärtfritt och bilderna blev något ljusa. Jag fick dra ordentligt i kurvorna i PS så såg det riktigt bra ut. Lite finlir med ljus och kontrast avslutade det hela. Här är några av bilderna.

Caféet vid Gamla Orangeriet, Bergianska trädgården

Strukturerad djungel.

Paus på den italienska terassen

Skeppsholmen

Trots att jag aldrig seglat något större än en segeleka så är det lika bra att bekänna. Jag är en seglarromantiker. Stora skepp med segel har alltid fascinerat mig. En gång i barndomen gjorde jag en teckning av pappas plastmodell på Cutty Sark och fick den publicerad i Nya Wermlandstidningen. Intresset satt kvar och i tonåren och lite till byggde jag klassiska segelfartyg i plastmodeller. Skeppsholmen är nåt annat. Det är på riktigt. Jag känner mig hemma bland skutorna, seglen, tågvirket på nagelbänkarna och tjärdoften. Jag var där häromdan på väg till Moderna muséet. Skeppsholmen var behållningen av den utflykten.

Jag måste nog dit igen med Rollein och Tri-X.

Hemliga tecken

Hemliga tecken. Gravstenar eller spelbord? Gothems kyrka. Rolleiflex och Tri-X.

Macro med Rollei del 2

Nu har det hänt igen. Jag satte på närbildslinserna på Rollein och fotade i djungeln på balkongen. T o m Babyn fick känna på linserna men den filmen sitter ännu kvar i kameran. Det är väl inte så mycket macro med dagens mått mätt men på 50-talet var det macro på den tidens sätt sett. Det finns en ännu värre närbildslins, Rolleinar 3, men den har jag inte lyckats vinna på någon auktion än. Den är sällsyntare än tvåan.