Bulliga bilar

Om den gamla stilen

Mina tidigaste minnen av bilar är att de var bulliga saker med fyra hjul. Ett i varje hörn. När man gick in i dem verkade de stora som hus och det fanns gott om plats att leka i dem under färden. Utom i farfars Austin. Den som kallades "ryggsäcken". I Rättvik såg jag några bulliga rariteter. De är inte så vanliga på träffarna då de är lite äldre än de populäraste modellerna från raggaråldern. Några fick jag bilder på.

BMW 502 från 1958. Tyskarna höll kvar bulligheten längre än jänkarna.

Cadillac -53

Dodge -49

Pontiac Streamliner -48

DeSoto -47

För att bevisa mina bulliga barndomsminnen visar jag här en bild från en resa mellan Åmål och Klässbol. Det är ju inte långt men en fikapaus kan alltid behövas. Jag står framför morbror Nils som dricker kaffe framför deras bulliga bil. Året är 1961.

Fabror Berndt hade en bullig Merca men den har jag ingen bild på. Bara roliga minnen.

Eders hängivne

Chevrolet BelAir

Kärt barn har bara ett namn

Det här är en av mina favoriter. Populär som veteranbil är den också. Det finns många på alla träffar. Här är några varianter.

Gul

Dansk och lite äldre

Slemgrön

Ljusgul

 Orange

Den närmaste bilen är en -55a, tror jag. Killen är av yngre årgång.

Eders Hängivne

PS
Ja, det kommer ännu mer... 

PPS
Alla bilder i mina inlägg från Rättvik är tagna på film med en gammal Olympus OM-2N 

Sol ute sol inne

Cabriolet är rätt i fint väder

Det var fint väder de dagar jag var i Rättvik  så (nästan) alla cabbar hade packat ner taket. Här kommer en kavalkad av nedcabbade åkdon.

Cadillac Eldorado

Den här ljusgröna färgen är jag svag för. Här på en Buick Limited 1958

En cabriolet behöver inte vara stor och det räcker med ett enkelt canvastak för att få den rätta känslan. Som på denna Volkswagen Limousine från 1958. Jag såg åtminstone en till tysk med canvastak. Den kommer senare.

En cab såg jag med taket uppe. När jag närmade mig den här hörde jag en röst från det inre "Här kommer det en till från Åmål". En tidigare arbetskamrat från Svenska Elektromagneter satt i baksätet. Ägaren satt på passagerarplats i framsoffan. Bilen och ägaren är från Bengtsfors, 35 km väster om Åmål. Senare under samtalet kom de fagra kvinnorna som hörde till. De hade varit inne i mataffären. Ägarens flickvän var förare för dagen. Att det är en Cadillac syns ju men jag var obekant med modellen. Ägaren berättade att det är en Serie 62 från 1959. Originalratten kostade 4.000 och ansågs vara ett fynd. Normalpriset ligger på 10.000. Den här hobbyn är nästan lika dyr som fotografi =)

Vi var överens om att dessa bilägare utför en kulturgärning när de håller sina bilar i trim. De utgör ett rullande museum som är gratis att betrakta. Men det är klart: man måste upptäcka dem och träffsäkerheten är god i Rättvik på Classic Car Week.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera... 

På besök i Paradiset

Men så långt jag kunde komma från naturen

Paradis är väl en definitionsfråga och högst personligt. När man som jag är intresserad av gamla bilar så är det heller ingen bilskrot i Värmland jag åker till. Paradiset denna sommar befann sig i Rättvik. Jag var där de första dagarna av Classic Car Week och njöt i fulla drag av utsikten.

Alla färgbilder från Rättvik är tagna med en Olympus OM-2N. Jag hade satt mig i sinnet att göra slut på en del gammal film i frysen och detta fick en lite oväntad effekt. De gamla filmerna gav en gammaldags "look" åt bilderna som jag tycker passar och adderar lite tidsanda. Nå, inte alla rullar var gamla. Jag provade ett par tyska Rossman 400 för första gången. Alla rullar är framkallade hemma i mitt lilla mörkrum.

Jag öppnar brett här med en Cadillac Sixty Fleetwood från 1958.

Var namnet Fleetwood kommer ifrån vet jag inte men det kan ha något att göra med badbryggan i aktern.

Här är föraren, men han var inte ägaren

Han hade en skylt i bakrutan som sa "Jag var i Åmål men det var stängt". Eftersom jag är född i Åmål var det ju en bra samtalsöppnare med ägaren. Det är inte ägaren på bilden, bara en medåkare.

Eders Hängivne

PS
Det kommer mera från Rättvik...

Bro över mörka vatten

I Korsningen mellan järnvägen och Österdalälven

Ursäkta mig Claes Wåhlin att jag inkräktar på dina områden broar och järnvägar. Jag kunde bara inte motstå att fotografera den här fina fackverksbron. Jag är ju ingenjör och gillar historiska tekniska ting. Den här är förstås inte så mäktig som mycket annat man kan se i världen men den råkade ligga där jag uppehöll mig. I Insjön.

Bilderna fångade med Rolleiflexen och filmen FP4+

Eders hängivne

PS
Jag tog några bilder på bron i Leksand också. Samma järnväg, samma älv. Men de bilderna är kvar i kameran.