24 exp - Mina kameraval

Nu har jag bestämt mig. 24 exponeringar ska köras x två. En färg och en svart/vit. Färgen går i en Solaris engångskamera från ExtraFilm. Bäst-före-datum är passerat sen sex år tillbaka så det är lika bra att göra något med den. Svart/vitt blir lite mer seriöst och kommer att gå i en av mina retrokameror, en FED 2 från 1956 med 50mm/f2,8 och Tmax 400. Egentligen litar jag inte riktigt på Solarisen så FED:en är en gardering =) Här är en bild på båda mina 24exp-ekipage. Inget snack om vem som inger mest förtroende, eller?

Retrokameratips emeritus 2

Nu har turen kommit till lite kostsammare retrokameror som går att hitta för lite mer pengar än kamerorna i det förra tipset. Nu som då har jag satt upp kriterier för att presentera några modeller för den som vill ta nästa steg i retrokameravärlden. Den värld som slutar vid nyår 1960 =)

• Normalt handhavande. Inte för enkelt, inte för svårt. Lite mer att ratta på än tider, bländare och avstånd gör inget.
• Vanligt förekommande på auktionssajterna.
• Medium prisläge. Mellan 200 och 2000 SEK
• God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film

I det här segmentet finns det fortfarande en del att välja på. Några gamla godingar hamnar dock i nästa inlägg för finlirarna. De som fotar analogt som livsstil och är nördiga i det. Det kommer också ett fjärde inlägg för specialisterna för den som är intresserad av en överkurs. Se det bara som en trailer så länge =)

Rolleiflex kan man bara inte komma förbi i denna klass, även om en del modeller kommer att hamna i nästa inlägg. Tidiga Rolleiflex och Rolleicord ligger prismässigt väl till med priser som varierar inom mina krav men förekommer inte så ofta. Extremt fina exemplar kan dock skena i pris. Rolleiflex Standard och Automat hamnar här. Tidiga Rolleiflex 3,5A och B återfinns också i det här prissegmentet och priset varierar som regel ganska mycket. Fr om Rolleiflex 3,5C har modellerna exponeringsmätare och då går priserna upp. Alla modeller av Rolleiflex 2,8 ligger oftast över 2000 kr så jag utelämnar dem. Alla modeller av Rolleicord hamnar i den här prisklassen och det går att göra fina fynd.

Rolleiflex Automat

Zorki har prisvärda mätsökarkameror i den här priklassen och oftast i den nedre delen. De förekommer flitigt på sajterna i alla modeller med varianter. Zorki 1 till 4 handlar det om. De är också enkla att datera då fabriken använde ett serienummersystem där de två första siffrorna var årtalets två sista siffror. Undantag finns runt 1959 då sifferserien inte räckte till men i huvudsak stämmer det. Fr o m Zorki 4 får man se upp med årtalet. Den tillverkades både före och efter 1960. Fråga efter serienummer om det inte framgår av auktionen.

Zorki 4

FED har också ett par modeller med olika typvarianter. FED1 (alla typer) och FED 2 (t o m typ D) ryms inom vår tidsperiod. De är robusta kopior av Leica och mätsökarkameror.

FED 1 typ D

Argus C3 är en amerikansk mätsökarkamera som var enormt populär på andra sidan Atlanten. Den var tänkt som en amerikansk variant av Leica. En mästare får många efterföljare. Kameran liknar mest ett 3 dl mjölkpaket men har kultstatus. Förekommer ganska ofta på sajterna och slutar ofta under tusenlappen.

Exakta Varex IIa är en annan ganska vanlig modell på sajterna. Den har utbytbar sökare och man kan hitta modeller med ljusschakt istället för prisma. Tillverkades i slutet på 50-talet.

Exakta Varex IIa

Zeiss Ikon Contaflex introducerades på 50-talet och förekommer flitigt på sajterna, särskilt tyska ebay. Contaflex finns i flera varianter förstås. Zeiss var mästare på att skapa varianter. Modell I till IV är de vanligaste i retroklassen och priserna varierar väldigt mycket. Ibland kan man göra fynd i instegsklasspris men det är vanligare att hitta dem i det nedre delen av denna mellanprisklass.

Contaflex II

Ytterligare Zeiss Ikonmodeller som är top-of-the-line är Super Ikonta-modellerna som är mellanformats mätsökarkameror. Mycket trevliga att fota med. Introducerades på 30-talet och producerades långt in på 50-talet.

Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16

Voigtländer Vitessa är en annan 50-talsmodell som finns ganska ofta på sajterna. Titta speciellt på modellen med ladugårdsdörröppning.

Leica med gängfattning kan hamna i det här prisintervallet om man har tur men jag går inte in på dem närmare. De flesta hamnar dock i nästa prisklass. Men de är vanliga auktionsobjekt.

Dags att avrunda det här inlägget som har varit allt annat än heltäckande för den här prisklassen och vanliga kameror däri. Bara en liten aptitretare för den som vill fortsätta med mer intressanta retrokameror.

Glöm inte att fråga säljaren många frågor om du vill ha en kamera som fungerar och går att ta bilder med. Det vore förstås kul att träffa dig med en retrokamera på stan medan du tar bilder =) Om jag ser dig kommer jag och hälsar och pratar.

Update

Jag hade ju glömt Zeiss Ikons Super Ikonta! Nu är den med.

Retrokameratips emeritus 1

Just nu är det gott om lämpliga instegskameror till retrokameravärlden på auktionssajterna så det här inlägget kommer att bli ett retrokameratips vulgaris för den som funderar på att ge sig själv en fotoupplevelse av ett annorlunda slag, fritt från megapixlar, photoshop och färgrymder. De krav jag själv ställt för att presentera några bra modeller är:

• Enkelt handhavande, men inte för enkelt. Valbar bländare och tider samt avståndsinställning
• Vanligt förekommande på auktionssajterna
• Billig
• God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film
• Ska kunna användas utan manual av en normalt läraktig digitalfotograf

Jag är väl medveten om att ”billig” betyder olika siffror för olika människor. Jag inriktar mig här på kameror som brukar ligga mellan 1-200 kr i utropspris. Utropspriset för samma modell av kamera brukar variera inom det området. Riktigt fina och fungerande exemplar kan kosta mer när klubban går.

För den sista punkten kanske jag måste göra ett separat tillägg om filmladdning som kanske inte är solklart för den som aldrig laddat en film tidigare.

Inte oväntat hamnar vi då i 40/50-talet i vårt kameraval då det massproduceras enkla, folkliga kameror under den tiden. Här nedan kommer en del typiska kameror från denna gyllene era i fotoapparaternas historia.

Zeiss Ikon Nettar tillverkades mellan 1937 och 1959 i ett flertal varianter. Gemensamt för alla är att de är pocketkameror med bälg och som regel har en utmärkt optik. Mellanformat på 120-film. En kamera som med god marginal uppfyller mina krav ovan. De som har en Nettar älskar den med tiden. En enastående nybörjarkamera som ger goda resultat så länge man inser dess begränsningar.

Nettar 515/16. Tidig modell i mint condition. Här med gulfilter monterat.

Franka är ett gammalt tyskt kvalitetsmärke. Klassiska kameror från retroeran är Solida Junior, Solida I och II samt Solida Record. Dessa är kameror för mellanformat på 120-film. Här får man dock se upp lite. Franka är kanske den enda tillverkare som tillverkade bälgkameror in på 60-talet och 1960 är ju den gräns vi har i retrokamerapoolen. Bäst är att kolla i Camerapedia som har en fin uppställning.

Franka Solida 

Voigtländer kan man inte gå förbi när man talar om retrokameror. Tyvärr faller flera fina modeller ofta på att de inte längre är så vanliga att hitta på sajterna. Och vanliga var ju ett av mina krav. Vito I och II förekommer däremot ganska ofta och är en fin modell för småbildsformatet på 135-film. Vito B är ytterligare en. Sedan börjar 60-talets modellhysteri på Voigtländer. Bland mellanformaten finns Bessa I och II där den senare faktiskt är en mätsökare.  Båda har en enorm spännvidd på priserna men det finns ganska ofta billiga exemplar.

Voigtländer Vito B

AGFA fabricerade flera fina och billiga modeller för mellanformatet på 120-film. Isolette och Billy är ett par av dem som är mycket vanliga på auktionssajterna, ofta tillsammans med andra kameramodeller så ibland får man köpa en hel samling för att få en Agfa-modell. Vidare kan nämnas Record som fanns i flera varianter där de enklaste uppfyller mina krav för en instegskamera.

AGFA Record

Kodak då? Kodak har ju experimenterat en hel del med olika filmformat (där många har avsomnat) så här måste vi först titta på lättillgängliga filmer. Vilka modeller har de för 120- respektive 135-film som är vanligt förekommande och billiga? Inte så många visar det sig även om det är många nog med alla varianter. Kodak Folding Pocket finns i flera varianter för 120-film och är ganska vanliga om än prisbilden ibland har ett större spann än mina krav. För småbild (som Kodak till slut kapitulerade för) finns Retina I och II samt Retinette I och II. Här får man återigen se upp med de senare modellerna som tillverkades in på 60-talet.

Kodak Retina 1a

Det blev till sist en hel del billiga instegsmodeller att leta efter, även om jag inte har gjort en fullständig genomgång. Bara det viktigaste råden är kvar. Fråga alltid säljaren om funktionen på bländare, tider och fokusering. Finns det en självutlösare? Hur ofta använder du den? Glöm den är mitt råd även om det finns en. Fungerar de långsamma tiderna? Hur ofta tror du att du använder dem? Mitt råd är att om 1/25 s och uppåt är ok så är det ok att köpa kameran. Du kommer bara att använda dessa kameror i bra ljusförhållanden som ger dig chans till 100% utbyte av filmen.

Crimson i all ära men om du låter dom göra allt jobb med filmen när rullen är slut så kostar det onödigt mycket pengar. Framkalla själv svart/vit film och låt Crimson framkalla färgrullarna (utan att skanna och kopiera). Framkallningsdosor kan du hitta på Tradera också. Köp en som klarar både 120- och 135-film. Kemikalier kostar förvisso en del men räcker till många filmer. Skanner ska du väl ändå ha för att kunna skanna dokument eller gamla foton. Merkostnad för att kunna skanna film är obetydlig. De flesta som tillverkar skannrar som tar film klarar 120- och 135-format utan problem.

Uppbrott från barndomen

1967 var ett omvälvningarnas år. Nu flyttar vi från Kyrkogatan 23 till ett eget stort hus på Åsgatan 17 som mina föräldrar köpt av en rar gammal tant, Lydia. Det hör väl till saken att farfar var byggnadssnickare och i den egenskapen ville förstås pappa att han besiktigade objektet. Farfar Gösta blev ivrig när pappa ringde och sa att de skulle på visning. Han gick i hast till garaget för att köra ut bilen medan farmor gjorde sig iordning för färden. Så ivrig var han att när farmor kom ut på trappan med kappan och handväskan på så var det enda hon såg att farfar och bilen försvann runt kröken vid Skogsstigen. Det här har det skrattats åt i årtionden, om hur farfar glömde farmor. Nå, farfar godkände huset och vi flyttade in den 30 juni, ca en månad innan jag blev tonåring. 

På hösten kom nästa steg i livet då jag inträdde i den treåriga Realskolan på anrika Norrtullskolan med den skräckinjagande Ove Moberg som rektor.

En av våra nya grannar var tryckeriägaren Melker Bohlin som också var en av grundarna till Åmåls fotoklubb. Han blev den direkta orsaken till att pappas fotointresse tog fart genom att pappa köpte sin Rolleicord av honom och senare inbjöds att bli medlem i fotoklubben, vilket han blev året efter.

Mer omvälvande var nog högertrafikomläggningen som inträffade detta år med en del komplikationer och svårigheter att hålla sig till höger. Det här var på många sätt en gyllene tid då allt var spännande och inget ont kunde hända. Detta år började jag också i SMU:s juniorer och fann där en gemenskap och tro som varat ända tills nu och fortfarande pågår.

Arrangerade bilder finns det gott om i mitt album och pappa tog regelbundet bilder på hela familjen och dess medlemmar. Här är bilden som jag klippt ut månadens profilbild från. Den är påpassligt från oktober 1967, alltså 42 år sedan och jag är tretton år.

Bilden tagen med pappas nyförvärvade Rolleicord IV

Seaside har kapsejsat

Igår när vi gjorde utflykt till Drottningholm och Färingsö lade vi märkte till en nyhet i landskapsbilden. Personfärjan Seaside som legat strandad, men förtöjd, i Tappströmskanalen har kapsejsat. Idag tänkte vi åka dit för att ta lite bilder men där fick vi tji. Det var avspärrat med ståltrådsstängsel och polistejp. En ung kvinna som satt i en byggbod ganska nära avvisade oss vänligt men bestämt. Det är ju ingenting att bråka om så vi åkte hem igen. Vakten sa att det pågår en polisutredning om varför den har kapsejsat och jag frågar mig om det hade samband med helikopterrånet nyligen eller om det har naturliga orsaker, typ ett mindre landförflyttning på botten av kanalen som sopade undan ”fötterna” för båten. Nåväl, det kommer nog inte ens i tidningen. Vi har dock noterat en anmärkningsvärt hög polisaktivitet i Vällingby och på Ekerö/Färingsö. Det är polisbilar och polismotorcyklar överallt och de letar knappast efter mina stulna nummerplåtar =) Nu några bilder från i våras när Seaside stod upp med lätt slagsida åt babord. Nu ligger hon på styrbords sida i dyn.









Det enda man ser nu är det korrugerade taket  som ligger vänt mot stranden samt en bit av fördäck.