En främling på Fotomässan

Jag kunde inte hålla mig. Jag måste ut ikväll. Där såg jag dig med en kamera av senaste modell och linsen blänkte i dess nos...

Jag såg ingen annan med filmkamera där men jag försökte ändå acklimatisera mig lite med den lilla bekväma Powershoten. Men det var inte lätt att finna sig tillrätta i mängden av digitala bumlingar, den ena värre än den andra. Lite kompisstuk hittade jag i den nästan folktomma Olympusmontern vid den redan gamla Pen-modellen. Härligt praktisk apparat! Annars var utställningarna den stora behållningen. Megapixlarna gick mig förbi. Leica M9 har jag redan känt på och lagt till önskelistan. Fast den hinner nog bli retro innan jag skrapat ihop finansieringen =) Nåväl, här är lite bilder från min irrfärd genom hallen. Och ett par bilder från hemfärden.

Perfekta modeller. Står stilla och håller tyst =)

Ett Hubbleteleskop för amatörastronomer erbjuder ett litet titthål för kameror.

Utställningar var det gott om. Det var bra tycker jag. Den här var väl inte en av de bättre för min smak men det fanns ju annat att se på. Och en del att förfäras över. Salvador Dali har fått flera övermän i photoshoppande amatörfotografer. Jag gillar inte Dali så jag är inte överdrivet fascinerad av fotokonstens landvinningar med en dator. Men hantverket och kreativiteten är imponerande, även på mig. Det kan jag uppskatta även om jag inte är förtjust i resultatet.

Det är lika långt hem. Älvsjö station 16.38 den 14 november 2009

Alla svart/vita bilder tagna med Rolleiflex Automat och Tri-X

Alla färgbilder tagna med Canon Powershot A80 och compact flash

Konfirmation

1968 är ett år det händer mycket. Det mest avgörande för min del var när jag blev "frälst" i februari på ett juniormöte i SMU. Egentligen hade jag trott på Gud sedan barnsben men en klasskompis och vän fick mig att förstå att det var viktigt med att "ta steget" in i Guds förlåtelse och så blev det. Och det håller än. I övriga världen startar ungdomsrevolten och Pragvåren är på allas läppar. Jag ser det på nyheterna men det är för långt bort för att det ska påverka mitt liv. Den andra större händelsen i mitt liv det året var konfirmationen på Rörviks lägergård vid Vänerkusten utanför Brålanda i Dalsland. Nio stycken var vi. Sju killar och två tjejer. Min nya bästa kompis (men inte klasskompisen) Rune och jag åkte dit. Tre av konfirmanderna är numera pastorer, en dog i en trafikolycka nåt år efter konfirmationen och de andras öden har jag inte mycket kunskap om längre. Roy kommer jag däremot ihåg. Vi kallade honom Koroy. Han var en bondgrabb från Brålandatrakten och det stod Coroy på hans jeans. Rune och jag kallades Glass-Oskar och Korv-Olle av ännu outgrundlig anledning. Månadens profilbild är från konfirmationsdagen. Här nedan en bild på alla konfirmanderna.

Pappa tog bilden förstås men vilken kamera han använde är jag inte säker på. Rolleicorden är en kvalificerad gissning. Profilbilden är tagen hemma i Åmål framför hemmet.

Bildkris!

Det är lika bra att erkänna det som alla märker: Jag laddar upp väldigt lite bilder nu och kommentarlustan har sinat. Kan fotografer ha en identitetskris? Jag undrar ibland vad jag är för en fotograf egentligen. Naturfotografi har jag lämnat bakom mig för länge sedan. Det lockar inte alls. Vad gör man när stadslandskapsfotografering har gått i stå och gatufotograferandet aldrig riktigt tar fart. Jag vägrar ställa mig vid diskhon och fotografera vatten! Vad är min gren, egentligen?  Det är roligt att fotografera människor men när man gör det hellre än bra, ska man då låta bli?

Jag har varit bortskämd länge nu med gott om tid och rika tillfällen till fotografering. Kanske har jag förfotograferat mig? Kommer lusten tillbaka om jag håller upp ett tag? Eller ska jag bara stöna på och ta bilder tills det går över?

Jag har skaffat mig lite fotoböcker under året och på köpet har jag blivit kräsen med bilder och har börjat slänga en massa av mina bilder i datorns papperskorg och sen tömt den ordentligt. Negativen slänger jag dock inte. Det blir så pilligt att bara ladda enstaka bilder i skannern så jag sparar alla remsor som en slags dokumentation över en ivrig amatörfotograf. Eftersom jag gillar historia vill jag ju att framtida forskare ska finna arbete genom att försöka reda ut vem som tagit de där bilderna. Jag undrar också vilka slutsatser ännu mer framtida arkeologer kommer att dra när de ser de remsorna. Kodade svart/vita bildmeddelanden från antiken. Förunderligt nedtecknade på transparenta band. Synbarligen utan mening och budskap.

Jag famlar i mörkrummet efter ljus att göra bilder av. Men allting tycks ha slocknat eller hittat ett svart hål. Mörkret är kompakt, typ bländare 704. Det finns inga lysdioder i mina gamla kameror som kan lysa upp tillvaron lite. Framkallningen står i sin dunk och oxiderar och är snart mogen att hällas ut. Årgångsframkallare har väl ingen någonsin hört talas om?

På't igen. Papparazzi och 800 mm

De som känner mig vet att jag inte ger mig så lätt när jag väl fått en idé i skallen. Båten som välte i Tappströmskanalen ska jag ju bara ta bild på, så det så. Lyckligtvis har jag en farbror som tröttnat på sina analoga kameror så i veckan har jag begåvats med ett par Pentax-hus , fyra objektiv, mellanringar och telekonverter. T ex 400 mm och 2x telekonverter. Jag kände det som om jag var en astronom =) Jag såg genast tillämpningen och for iväg igår med detta imponerande ekipage till Ekerö. Seaside here I come. Nu var det inte så bra ljus. Solen rakt in i kameran och Seaside låg i skugga så jag vände hem utan en bild. I morse var jag där igen och intog kullen vid Wallenbergs begravningsplats med en Pentax K1000, telekonverter och 400 mm Vivitar. Papparazzi Meldert var ute på jakt.  Till min stora häpnad var 800 mm för mycket men jag tog ett par bilder i alla fall, tog sedan bort konvertern och körde ”bara” 400 mm. Fortfarande astronomiska siffror för en som annars sällan ens använder 90 mm. Nåväl, Jag fick Seaside till slut, polistejpen till trots.

PS
Ovan som jag är vid dessa monsterbrännvidder glömde jag att ta med en trådutlösare. Jag kunde nästan se med blotta ögat hur objektivet svajade ute i spetsen. Undrar hur proffsen gör?

Nyårslöftet: Kvartalsrapport

Dags för lite rapportering om hur nyårslöftets uppfyllande fortskrider. Vid halvåret fanns tjugoåtta fungerande kameror för film och vid kvartalets slut hade de ökats med ”bara” två. Flera av dessa kameror har blivit favoriter och har alltid film. Digitalkamerorna står  mest och samlar damm numera. På min profilsida kan man se hur den aktuella statusen är på de kameror som ännu inte är färdiga och i mitt album Nyårslöftet finns två bilder från varje kamera som bevismaterial. Jag har slagit stopp i inköpen för i år för att hinna med de som ännu inte är färdiga. Trots köpstoppet ramlar det in kameror i alla fall =) Det är just nu mest kameror med färgfilm som har film kvar och det passar bra så här på hösten med alla dess färger. Jag hyser tillförsikt när det gäller att uppfylla mitt nyårslöfte och det blir i så fall första gången någonsin! Slå det den som kan =)

Och så en bild på favoriternas favorit. Det här är ju en fotoblogg.

Rolleiflex Automat från 1952. Går som ett urverk med omväxlande Tri-X och Portra