Uppbrott från barndomen

1967 var ett omvälvningarnas år. Nu flyttar vi från Kyrkogatan 23 till ett eget stort hus på Åsgatan 17 som mina föräldrar köpt av en rar gammal tant, Lydia. Det hör väl till saken att farfar var byggnadssnickare och i den egenskapen ville förstås pappa att han besiktigade objektet. Farfar Gösta blev ivrig när pappa ringde och sa att de skulle på visning. Han gick i hast till garaget för att köra ut bilen medan farmor gjorde sig iordning för färden. Så ivrig var han att när farmor kom ut på trappan med kappan och handväskan på så var det enda hon såg att farfar och bilen försvann runt kröken vid Skogsstigen. Det här har det skrattats åt i årtionden, om hur farfar glömde farmor. Nå, farfar godkände huset och vi flyttade in den 30 juni, ca en månad innan jag blev tonåring. 

På hösten kom nästa steg i livet då jag inträdde i den treåriga Realskolan på anrika Norrtullskolan med den skräckinjagande Ove Moberg som rektor.

En av våra nya grannar var tryckeriägaren Melker Bohlin som också var en av grundarna till Åmåls fotoklubb. Han blev den direkta orsaken till att pappas fotointresse tog fart genom att pappa köpte sin Rolleicord av honom och senare inbjöds att bli medlem i fotoklubben, vilket han blev året efter.

Mer omvälvande var nog högertrafikomläggningen som inträffade detta år med en del komplikationer och svårigheter att hålla sig till höger. Det här var på många sätt en gyllene tid då allt var spännande och inget ont kunde hända. Detta år började jag också i SMU:s juniorer och fann där en gemenskap och tro som varat ända tills nu och fortfarande pågår.

Arrangerade bilder finns det gott om i mitt album och pappa tog regelbundet bilder på hela familjen och dess medlemmar. Här är bilden som jag klippt ut månadens profilbild från. Den är påpassligt från oktober 1967, alltså 42 år sedan och jag är tretton år.

Bilden tagen med pappas nyförvärvade Rolleicord IV

Seaside har kapsejsat

Igår när vi gjorde utflykt till Drottningholm och Färingsö lade vi märkte till en nyhet i landskapsbilden. Personfärjan Seaside som legat strandad, men förtöjd, i Tappströmskanalen har kapsejsat. Idag tänkte vi åka dit för att ta lite bilder men där fick vi tji. Det var avspärrat med ståltrådsstängsel och polistejp. En ung kvinna som satt i en byggbod ganska nära avvisade oss vänligt men bestämt. Det är ju ingenting att bråka om så vi åkte hem igen. Vakten sa att det pågår en polisutredning om varför den har kapsejsat och jag frågar mig om det hade samband med helikopterrånet nyligen eller om det har naturliga orsaker, typ ett mindre landförflyttning på botten av kanalen som sopade undan ”fötterna” för båten. Nåväl, det kommer nog inte ens i tidningen. Vi har dock noterat en anmärkningsvärt hög polisaktivitet i Vällingby och på Ekerö/Färingsö. Det är polisbilar och polismotorcyklar överallt och de letar knappast efter mina stulna nummerplåtar =) Nu några bilder från i våras när Seaside stod upp med lätt slagsida åt babord. Nu ligger hon på styrbords sida i dyn.









Det enda man ser nu är det korrugerade taket  som ligger vänt mot stranden samt en bit av fördäck.

In the quiet of the railway station

Dagens melankoliska nostalgidos. Simon & Garfunkel var bland mina tonårsidoler och jag lyssnar fortfarande med god behållning på deras musik. En rad i The boxer får stå rubrik för det här inlägget som handlar om järnväg. I Åmål.

Tiden har stått stilla i många år men nu har den börjat gå igen




















Alla bilder tagna med femtiotalskameror, Rolleiflex och Nettar.