Färg på tagelskjortan?

Silver eller svart?

Jag har nu sovit på saken och under natten har två alternativ utkristalliserat sig. Ett i svart och ett i silver.

Svarta alternativet

Rolleiflex 3,5B, 75 mm/3,5 (motsvarar 50mm på småbild)

Jag har planerat att göra en fotobok med Rolleiflexbilder där jag använder de olika tillbehören som jag har. Och då behöver jag ta en hel del nya bilder i alla fall. Så det skulle passa bra med att ha denna som Dogmakamera ett bra tag parallellt med det projektet

Silveralternativet

Zeiss ZM och Elmarit 90/2,8

90 mm ligger precis på gränsen till vad Dogma tillåter. Det här är verkligen inte min gren och objektivet står mest på hyllan och samlar damm. Så just därför kunde det vara kul att utmana sig själv och se vartåt det bär. Man kan ju råka finna att det går riktigt bra. Och att utvecklas är väl att spränga gränser, eller?

Men jag ska hålla er på halster ett tag till. Jag ska nog sova på saken...

Mellanformataren

Min kamerakrönika - Epilog

Nutid och därefter...

Nu när kamerakrönikan är slut kan man undra vad nästa steg ska bli. Helt säkert kommer det att bli flera kameror i mitt liv. Nörderiet med gamla kameror tar inte slut redan vid 57 års ålder. Inte heller slutar tillverkarna att utveckla fina kameror. För mig återstår några gamla godingar att erövra såsom ur-Contaflexen (TLR för 135-film), Contax IIa eller IIIa, den bästa M-Leican, en Leica 1A med sin hockeyklubba och varför inte en Corfield Periflex 1 i svinläder (udda SLR med periskopspegel). Storformat ligger nära till hands också. Jag har en 4"x5" på långlån av en kollega som jag fotar med då och då. Kanske skaffar jag en egen eller så renoverar jag min 8"x10" fältkamera med objektiv från 1896. Det slutliga nörderiet och toppen på min yrkeskarriär vore att skapa en egen kamera så som jag vill ha den. Så det är väl tur att jag har långt kvar till pension. I våras missade jag  möjliheten att få vara med och  konstruera ett nytt kamerahus för Hasselblad. Det hade varit något! Men jag hade ingen lust att börja veckopendla igen.

Här kommer nu en bildkavalkad på kamerorna i mitt liv.

        1964  Nettar 515/16          1967 Agfa Isolette             1974 Praktica IVB             1979 Konica C35

     1982 Chinon CE-5             1985 Chinon CP-5            1990 Chinon Genesis II     1999 Olympus µZOOM115

     
2004 Canon Powershot A80  2007 Nikon D80      2008 Nikon Coolpix S710   2009 Bronica S2A

2009 Rolleiflex 3,5B       2009 Leica M3                  2010 Zeiss Ikon ZM           2010 Leica IIIf

       
2011 Finepix X100           2011 Nikon S                        2011 Olympus OM-2n        ???? Tachihara?

7 tyskar, 12 japaner och Bellman (jag). Och Bellman vinner förstås...

Mellanformataren

PS
Har just satt i batterier i en svart Olympus OM40 Program med synlig mässing. Men den vill inte riktigt...
 

Min kamerakrönika - del 13

Rolleiflex 3,5 Automat

Våren 2009 kom jag över min länge efterlängtade drömretrokamera. En Rolleiflex. Det var en 3,5A Automat från 1952 som också utlöste en lång serie om dess praktiska tillbehör året efter. Det exemplaret är ute på långlån hos min son ljudteknikern efter att jag kommit över en likadan -54:a, en 3,5B Automat 2011. Jag betraktar dessa som samma kamera och bakar ihop dem i samma krönikedel. Filmflödet bytte bara hus. Behöver jag säga att det alltid sitter en rulle i den? Under två och ett halvt  år har jag tagit sextio rullar i den. Den här är en av mina tre främsta favoriter.

Här avbildad med några tillbehör, närbildslins, färgade filter samt Rolleilux, motljusskydd med integrerad infällbar exponeringsmätare.

En trevlig bieffekt med den här kameran är att man ofta möter någon som vill prata om Rolleiflex. Någon som har egna minnen av en Rolleiflex från sin barndom eller på annat sätt har någon koppling till denna modell. Det är onekligen en kamera som väcker känslor, både hos fotografen och dem i hans närhet.

Här kommer då lite bildexempel från våren 2009 och framåt. Håll i hatten! Det här är det omfångsrikaste inlägget hittills. Jag börjar med färgbilder.

Kina slott.

Rapsfält på Munsö. En riktig Rosenlundare.

Utschasad

Gotlandsbolaget.

Hattkonst på Bergianska trädgården.

Cadillac DeVille -58. Åmålshälja.

Slottskyrkan på Drottningholm.

Och så ett massivt sjok med svartvitt. Jag hade Rolleiflexen som Dogma-kamera ett bra tag så många bilder känns säkert igen.

Samma kyrka. Med orangefilter

Sånga kyrka.

Sånga kyrkport

Millesgården. Med orangefilter.

Roma kloster. Gotland.

af Chapman. af Stockholm.

Hilda av Åmål. Minst lika vacker Colin Archerkopia.

 Flickaktig bekantskap på The 50s i Åmål.

Kinesiska paviljongen på Grönsöö slott. Enköping.

Harley Davidson Roadking. Krom gör sig utmärkt i svartvitt.

Amfora på Millesgården.

Självporträtt. Självutlösaren fungerade inte så det här var en akt av balans och koncentration.

Arbete utanför Fotografiska.

T-bana Sandhamn

Trosa stadsmuseum.

Rosor. Med närbildslins Rolleinar 2.

Rebell.

Stockholm central.

Fotomässan. Jag fick ett kort tidsfönster mellan besökarna.

Innergård. Norra Långgatan 10, Åmål.

Ibland går det som på räls.

Gamla lokstallet i Åmål. Numera verkstad för JÅÅJ museum.

Brandoffer. Djuphamnen, Åmål.

Regionaltåg på Åmåls station.

Åmåls kyrka.

Krom i Norrtälje.

Solskydd på Rosendal, Stockholm.

Prins Bertil Memorial, Djurgården.

Kepsstammen. Sergels torg.

Victoria och jag. Årets scoop 2011. Nationaldagen.

Café Ogräs. Rosenhill, Ekerö.

Basket i Vällingby centrum. Med vidvinkeltillsats Mutar 0,7x.

TV-eken några dagar innan den sågades ner.

Det kanske märks att jag har roligt när jag använder den här kameran. Jag tror att det blir bättre bilder då. Och fler.

Mellanformataren.

Den som väntar på något gott...

Om en efterlängtad fotobok

Jag förhandsbeställde boken om Vivian Maier i våras och har sedan dess gått och väntat på att den ska komma ut. I torsdags hämtade jag den hos mitt postombud i Vällingby. Lagom till fina stunder i läsfåtöljen under Julen.

Innehållet är både tidigare publicerade på hennes blogg och nya hemsida men också helt nya bilder ur hennes rika skatt. Trots att John Maloof arbetar heltid med hennes bilder finns det fortfarande hundratals oframkallade rullar att avslöja innehållet i. Det bådar gott för framtida fotoböcker om hennes liv och bilder. Just den här boken innehåller bilder tagna med Rolleiflexen. Hon använde sedermera andra kameror också i småbildsformat som jag hoppas kommer i kommande böcker.

En högtidsstund för gatufotografer med bilder från ett Amerika som i stora stycken inte finns längre. Dokumentärfoto av bästa märke alltså.

Mellanformataren

Högtider och konsekvenser

Om det mångkulturella samhällets helgdagar

Det är som vanligt inte allvarligt menat det jag skriver här. Jag luftar bara en gnagande tanke i min hjärna. Julen pockar just på uppmärksamhet och jag har slutat gilla julen såsom den firas nu för tiden. Julen borde byta namn till Konsumptionens Högtid. Den har ju bevisligen sina egna tempel som är långt fler än alla andra religioners tempel tillsammans.

Eftersom jag är en bekännande kristen och medlem i Svenska Missionskyrkan firar jag alla de kyrkliga högtiderna då det är min mänskliga rättighet att göra så. Men eftersom jag bor i ett sekulariserat och mångkulturellt land med en mängd människor som bekänner sig till något annat, eller rent av till inget alls kan jag inte låta bli att fundera på om vi inte borde avskaffa en del företeelser i almanackan. Helt enkelt ta konsekvensen av det samhälle vi har skapat och lever i. Låt alla trosriktningar ha sina högtider. Men inte i almanackan! Annars skulle den ju bli ovanligt röd. Jag måste nog belysa det med några exempel.

Tyska kyrkan en vardag. Alltid öppen för alla.

Söndagar. Det finns inte den minsta anledning att dessa ska vara röda. De kyrkliga stora högtidernas röda dagar likaså såsom Påsk, Pingst och Jul. Kristna ska förstås tillåtas fira kyrkliga högtider men icke andra. Ingen borde få åka snålskjuts på andra religioners helgdagar och orättmätigt tillskansa sig lediga dagar. Mentalt tycks de flesta akta söndagarna lika som vanliga dagar. Jobbar gör man hela veckan och ledigt tar  man när man vill så länge man har semester eller komptid att ta av. Femdagarsveckan är förlegad. Eller har flyttat sig.

En del religioner har sin "röda" dag på lördag. Må de få ha det. Ateister har inga röda dagar. Kul för dem! Måndag hela veckan, liksom =)

Röd byggnad för röda dagar.

Avskaffa Lucia som offentligt firande! Katolska helgon har inget med Sverige att göra. Lucia må för all del firas i den katolska kyrkan eftersom den existerar i Sverige. För alla Sveriges invånare borde Ljusets högtid firas på Midsommar och kombineras med Nationaldagen. Ty det är den enda dag på året som alla rikets invånare samfällt tycks fira på riktigt. På det ena eller andra sättet. Troende som ateister, kapitalister som kommunister, hederliga som kriminella, nykterister som alkoholister. Ja, Midsommar borde vara den enda Högtiden i Sverige! Jag kan för all del tänka mig att fira motpolen Midvinter också. Den tid då mörkret är som djupast och stearinljusen brinner flitigast. Mysighetens tid. Ett slags Advent för Midsommar. En Hoppets högtid.

I ett mångkulturellt samhälle som vårt borde det finnas rum för varje trosriktning och ideologi att få rum för sina speciella högtider utan att för den skull få med det i almanackan. I Sverige råder minsann religions- och åsiktsfrihet. Mardrömmen att hålla reda på allt drabbar visserligen arbetsgivarna som måste hålla reda på vilka kulturer de har anställt att utföra arbete åt sig men det torde vara en ringa extra börda i jämförelse med all annan administration de åläggs. Jag vet, ty jag är själv företagare med en anställd. Jag själv. Och han får fira sina högtider bäst han behagar. t ex den 12 juli. 127-filmsdagen.

Högtidsklädda Stockholmare vid ingången till sin helgedom. 127-filmsdagen.

Skolavslutningar borde firas på neutral plats med neutrala "psalmer" såsom "Du ska inte tro det blir sommar..." och den fattige bonddrängen och kon som sket på broa. Härlig är jorden och Den blomstertid nu kommer borde förbjudas enär de lär vara kränkande för en del kulturer.

Politiskas högtider må firas av dem som har den rätta läran i politiska frågor men ska dagarna vara röda? Icke!

1 maj borde vara en svart dag. I alla fall för majoriteten.

Mellanformataren

PS
Även Hallowween kan därmed firas. Men bara för dem som har det med sig i sin kultur! Liksom häxorna kan ha sina Blåkullafester. Utan att för den skull bloda ner almanackan med röda dagar.

PPS
Nu när jag gjort hela almanackan svart känns det plötsligt som jag har uträttat något värdefullt för Sverige. Almanackan har blivit fullt demokratisk!