Sekelgamla glasplåtar

Om en bortglömd bildskatt

Det är väl inte så vanligt att man kommer över gamla glasplåtar men min pappa hade en ask som han kommit över från sitt jobb på SJ:s huvudverkstad i Åmål. Det skulle städas på huvudkontoret för många år sedan och mycket skulle slängas. Pappa fick ta hand om en del från det gamla fotolabbet tack vare att han hade tagit gruppbilder på de olika avdelningarna på verkstaden i dokumentationssyfte. Hemma i Åmål är han en känd amatörfotograf. Plåtarna har legat orörda länge men nu hade pappa fått för sig att skanna dem och det gick inte i hans skanner. Inte i min heller, visade det sig. Så jag ställde mig i mörkrummet och gjorde kontaktkopior av alla för att vi skulle kunna se vad de föreställer. Jag misstänker starkt att det här var fotografens misslyckade plåtar. De är inte ens i närheten av den kvalitet man får ur negativen nu för tiden. Alla verkar ha varit överexponerade. Något årtal står inte på asken. Nåväl, här kommer kopior av de bästa exemplaren. Kopiorna gick att skanna i alla fall.

Eders hängivne

Ny profilbild - Säsongen börjar nu

1  mars börjar våren. Punkt.

Och som vanligt byter jag profilbild. Den här gången visar jag framsidan och vad som hänger på den ganska ofta. Det här är jag i en favoritposition. Och det är ett självporträtt.

Lekte lite med den i Color Efex Pro

Eders Hängivne

PS
Det börjar klia i pekfingret. 

Rolleiflex i moderna tider

 Om en Rolleiflex i Libyen

Fotojournalisten Tim Hetherington (1970-2011) i aktion med en Rolleiflex i Libyen. Hetherington dog i Misrata under upproret mot Khadaffi.

Bildsekvensen flimrade förbi hastigt i senaste Livsfarligt uppdrag på SVT Play, 22:50 in i filmen.

Eders hängivne

Projekt 85 mm

Om objektiv som sällan används

Jag har bestämt mig för att börja köra 85 mm lite mer. Så mycket att jag gör ett projekt av det. Egentligen beror det på min inriktning på porträtt och 85 mm är ju en klassisk porträttbrännvidd för småbild och det har säkert sina anledningar. De gånger jag använt 85 mm har också varit mycket trevliga tillfällen med god utdelning. 

Jag har flera 85 mm:s objektiv till flera kameror så det är bara att köra igång. Först ut blir min Nikon S från 1954 med Superia 200 som sensor.

Nikon S med Nikkor-P f2/85 och Nikons soft release AR-1. Sökaren är en Leitz VIOOH

Sedan jag tog den här bilden har jag hittat en mindre extern sökare. Jag får se vilken jag använder. Båda har sina fördelar. Den lilla för att den är liten men man ser alla ramar samtidigt och det är svårt att i hastigheten komponera med rätt ram. Den här som bara visar det som filmen får se men den är större och klumpigare.

Eders hängivne

Obefintligt ljus

Om att hitta ljus med en Rolleiflex

I somras träffade jag en skolkamrat helt apropå i Malmö. Jag hade åkt ner med tåget bara för att kolla stan och gå på nya gator. Och så var det nationaldagen på samma gång. Jag hade datorn med mig och på fredag skrev han "Malmö" som sin status på Facebook. Jag tog betet och frågade om det betydde att han var i Malmö. För det var ju jag också. Jo, det stämde bra. Han var på ett vernissage inte så långt från mitt hotell. Vi bestämde att jag skulle komma dit. Jag ordar inte mer om den saken, mer än att jag sa till honom att nästa gång jag kommer hem till Åmål vill jag träffa honom för att ta några porträtt. Han var med på noterna, som den proffsmusiker han är.

I augusti åkte jag hem till Åmål och tog därför kontakt med honom och det visade sig bli lite kort om tid. Vi klämde in en timme i alla fall innan han skulle ge sig iväg. Jag hade Rolleiflexen och tre rullar Tmax 400. Han var i sin studio på vinden i ett uthus mitt inne i stan. Mörkt och mysigt för musikjobb, men att fotografera i? Nå, utmaningar är till för att tas. Det är spännande att få pröva sin egen förmåga under lite stress. I den bild som jag visar nedan var det så gott som obefintligt ljus. På negativen ser man inte gränserna på bilden ens. Det var full öppning förstås (f3,5) och 1/30 sek. Men det var ju inte den största svårigheten. Hur ska man ställa skärpan i mörkret? Jag lyckades bättre än jag kunde tro just då. I vanliga fall när jag ställer skärpa på en mattskiva som inte är av yppersta kvalitet gör jag så att jag fokuserar fram och tillbaka några gånger för att hitta läget med minst oskärpa. Det fungerar alldeles utmärkt när det finns gott om ljus men här i mörkret? Nåväl, några fotoner träffade tydligen min synnerv eller så hade jag tur.

Torbjörn Carlsson, Memoria Music

Jag tog två rullar i mörkret och en ute på gården i dagsljuset. Torbjörn har fått några av bilderna som jag gjorde i mörkrummet. Ni får nöja er med en digitaliserad variant av ett av negativen. 

Eders hängivne