Sekelgamla glasplåtar

Om en bortglömd bildskatt

Det är väl inte så vanligt att man kommer över gamla glasplåtar men min pappa hade en ask som han kommit över från sitt jobb på SJ:s huvudverkstad i Åmål. Det skulle städas på huvudkontoret för många år sedan och mycket skulle slängas. Pappa fick ta hand om en del från det gamla fotolabbet tack vare att han hade tagit gruppbilder på de olika avdelningarna på verkstaden i dokumentationssyfte. Hemma i Åmål är han en känd amatörfotograf. Plåtarna har legat orörda länge men nu hade pappa fått för sig att skanna dem och det gick inte i hans skanner. Inte i min heller, visade det sig. Så jag ställde mig i mörkrummet och gjorde kontaktkopior av alla för att vi skulle kunna se vad de föreställer. Jag misstänker starkt att det här var fotografens misslyckade plåtar. De är inte ens i närheten av den kvalitet man får ur negativen nu för tiden. Alla verkar ha varit överexponerade. Något årtal står inte på asken. Nåväl, här kommer kopior av de bästa exemplaren. Kopiorna gick att skanna i alla fall.

Eders hängivne

2014 oskrivet

Om att ställa in siktet

Mitt fotoliv går mot koncentration efter att ha varit ganska splittrat på många särintressen inom fotografi. Jag kommer att fortsätta dokumentera allt jag är med om i livet och funderar på att göra det i fotoboksform. För mig själv, alltså. Att ha något att bläddra i när jag sitter där åldrad och kanske har tråkigt och minns dåligt. Men det är ju långt kvar till dess =)

Något jag verkligen vill ta tag i på allvar är porträtt i miljö. Det är nära besläktat med mitt gatufotografiintresse så det känns som en naturlig utveckling och fortsättning av den genren för mig. Jag har flera förebilder i ämnet så det är bara att härma metoderna och se hur det går.

Och naturligtvis fixar jag pappersbilder i mörkrummet också. Jag har börjat ge bort egenkopierade bilder bara för att det är kul att glädja andra med "riktiga bilder" tagna med en "riktig kamera" som någon sa. Vad han nu menade med det? Jag gör nog pappersbilder från digitalbilder också. Efter nyår börjar ett nytt uppdrag och min vana trogen försöker jag nog få upp en liten utställning på mitt nya jobb. Det har varit uppskattat på tidigare ställen jag varit på. Nu några bilder i 2014 års anda tagna året som gått.

Jag träffade Herr Rudolf på Skå industriområde.

Jag fikade på Holgers i Säffle med min klasskamrat Åke från tiden på Teknis.

Jag träffade Janne i hans verkstad som jag hade en del att göra med på mitt första jobb.

Jag fotade Nicklas Strömstedt på ett genrep

Och allas vår Affe på fiket vid Hornstull

Andra fotografer tog jag i klump =)

Eders Hängivne

PS
Naturligtvis fortsätter jag att vädra mina gamla fotoapparater tillsammans med de nyare. Men inte samtidigt. 

Nu har'e hänt igen

Om gamla bilder som lever sitt eget liv

Det är ett underligt fenomen, det där. Att gamla diabilder blir populära efter många år i diamagasinet. För en vecka sedan laddade jag upp just en sån där gamling från 1995 på mitt tumblr. Vi var på Naxos ett par höstveckor och just den här bilden tog jag i Hora Naxos' gamla stad som vi utforskade i långsam takt.

Med en billig gammal spegelreflexkamera och normalzoom. Ingen värstingkamera behövs för mina minnesbilder. Bildvärdet sitter nog i de minnen den återkallar.

Eders Hängivne

PS
Ibland tycker jag att jag tog bättre bilder förr... 

Bebisen bortadopterad

Här går det undan

Jag måste börja med att be om ursäkt. Jag lovade ju ett nytt blogginlägg när funktionskontrollen av min Rolleiflex Baby var klar och annonsen ute. Jag hann nätt och jämnt bli klar med rullen så ville en klubbkompis ta den direkt. Och så blev det. Nu bor den nordväst om Stockholm och den har fått ett bra hem. Klubbkompisen är också en kamerasamlare men hade ingen Rolleiflex Baby tidigare.

Jag får väl ändå visa en gammal bild som är tagen med just den kameran.

Mitt första barnbarn hålls här av sin farbror. Att fotografera Bebisar med en Baby går ju jättebra! De är som gjorda för varandra. Och det är alltså inte babyn på bilden som är bortadopterad. Hon bor kvar hos sina föräldrar  och fyller snart fem år.

Rolleiflex Baby (1958) med Macocolor 200. De gula i kanterna är ljusskador på filmen som var uselt rullad på en för lång spole från fabriken. Trist, men motivet medger ju att man beskär bilden i kanterna när man printar den.

Eders Hängivne

PS
Som väl är har jag en Baby kvar. 

När känsla är viktigare än skärpa

Om en gammal amatörkameras prestationer i den digitala åldern

I en tidigare blogg utlovade jag färgbilder som jag skulle framkalla själv. Nu var mina kemikalier sedan länge utgångna och jag ville inte riskera några bilder med gammal kemi så jag skickade in filmen till mitt lab i norra Värmland istället. 

Kameran som tog bilderna är en Agfa Silette typ 1 som började tillverkas 1953.

Här gäller det att vara fena på avståndsbedömning och skärpedjup. Hur gick det? Se här!

OBS! det här är inget för objektiv- och skärpenördar. Andra ögon krävs =)

Tre bilder från en promenad i Drottningholmsparken.

Det här är utsikten från mitt arbetsrum.

Jag var i Marabouparken och tittade på ett par afrikanska fotografers verk. På vägen därifrån gick jag en bit på bryggan längs Bällstaån och hittade det här granna lilla trädet.

Skärpa är bäst när den känns som en smekning. Det funkar bara med film.

Eders hängivne

PS
Ursäkta mig alla naturfotografer. Bilderna kunde väl ha varit lite bättre om man ser till innehållet. Så här går det när man är van att fotografera människor i stadsmiljö och tror att man minsann kan fotografera natur också. Det sket sig förstås men ni kan väl njuta av de milda färgerna i alla fall. 

PPS
Filmen var en Fuji Superia 200