Pro Memoria
Ajöss analogfotografi !!
Nu har jag fått nog
Efter flera år av analogt fotograferande med gamla fina kameror har jag till sist varit tvungen att inse att det drar för mycket pengar att ligga på topp i den analoga världen. Många filmer dras in, fotopapper blir allt dyrare, det blir allt svårare att se vad jag gör i mörkrummet. Och efterarbetet tar tid från fotograferandet!
Leica M3 från 1955
En del av de gamla kamerorna ska jag behålla som ett kärt minne. Kanske jag låter slutaren gå lite då och då av nostalgiska skäl. Ljudet är fortfarande musik för mina öron. Utan film i kamerorna kostar det ju inget. Men många av dem ska bort.
Rolleiflex 3,5B Automat från 1954
Jag välkomnar till sist den digitala tekniken vars stora fördel är att den kostar bara inköpet, sen är det nästan gratis. Och eftersom jag har haft dumheten/klokheten att redan ha köpt på mig ett par duktiga kameror behöver jag inte ens köpa något mer. Jag har allt jag behöver. Nu behöver jag bara ta bilder och koncentrera mig på att de ska bli bra. Länge leve automatiken som ger mig frihet i skapandet! Och för att ytterligare ge mig tid till fotograferandet ska jag fortsätta som om jag tog bilder på film. Sparsamt med bilder, alltså. Jag kan tillräckligt mycket för att inte slösa tid på att ta många bilder som sedan måste sorteras och behandlas i timtal. Det analoga har lärt mig för livet. Det enda jag behöver är nya ögon att se med.
Fujifilm X100 från 2011
Det digitala är framtiden. Så länge det varar innan nästa steg i fotografins utveckling.
Eders Hängivne
PS
Man kan se det som så att jag förbereder mig för pensionen då det inte kommer att räcka med att bara övergå till välling för att få råd med film, papper och kemikalier.
PPS
Om ni mot förmodan ser mig med en analog kamera ute på stan så är det bara fejk eller ett temporärt återfall av nostalgi. Det går nog över.
Den lille tysken överraskar
Om en rulle från Minox 35 GT
Jag hade inga stora förväntningar på den. Särskilt inte efter två misslyckade rullar gammal Tmax 400 som blev kraftigt underexponerade. Men jag gav mig inte. Nu har jag kört en rulle Acros 100 i den och fått överraskande bra bilder. Med bra menar jag förstås bra ur ett analogt perspektiv. Jag hade mina dubier om att köra batterier med för hög spänning och hur det skulle påverka exponeringen. Tmaxrullarna blev ju kraftigt underexponerade, vilket i och för sig kan ha orsakats av deras ålder. Acrosen är på 100 ISO så jag satte kameran på 50 för att kompensera för den förmodade underexponeringen. Efter halva rullen satte jag den på nominella 100 och körde slut på rullen. Döm om min förvåning när jag ser bildresultatet och ser att nästan alla bilder är uniformt exponerade. Det finns några få undantag (fotografens misstag) och några ur den första halvan av rullen indikerar att det nog inte var helt rätt att köra på 50 ISO, trots överspänningen på batteriet.
Kan det verkligen bli nåt bra med en tvåbladig bländare som ser ut som ett liggande kattöga? Även slutaren är tvåbladig. Hur kommer detta att påverka bakgrundsoskärpan? Duger det lilla objektivet f2,8/40 till något annat än bleka semesterminnen? Döm själv.
Först några bilder exponerade på 50 ISO.
Café Rosenhill
Fika på italienska terassen i Bergianska trädgården
Hästar på Munsö
Kista Science Tower
Och så resten exponerade på 100 ISO
Fredagsfika på jobbet
Under lövverket
En höna i hönsgården
Bakluckeloppis
Eders Hängivne
PS
Inte en favoritkamera men den tar bilder som är överraskande bra. Mina stora händer hade svårt med objektivinställningar och filmframmatningen (dubbelslag). Fotografer med små händer har säkert mer glädje av den än jag. Men jag gillar bildresultatet.
Argan list
Åttonde sträckan startar tveksamt
Min kamerastafett kom av sig lite när kombon Super Ikonta och IR-film lade sig platt på mållinjen. Negativen blev nästan osynliga =) Men med min sedvanliga kreativitet och en god portion argan list har jag i alla fall lyckats få fram några bilder. Ett par av dem återfinns längst ned i detta inlägg. Inget att skicka in till tävlingar men i alla fall ett resultat efter mycket möda.
Under tiden har jag grunnat på vilken kamera som ska få äran på nästa sträcka. Nu har jag grunnat färdigt. Det blir min Praktica IVB med en rulle Velvia 100. Den har stått laddad sen i våras för att då och då kunna användas för nostalgiska återblickar. När jag började fotografera på allvar 1974 lånade jag pappas dito och körde diafilm i drygt tio år och hade stor glädje med den. Men hur är det att köra den idag? Det ska jag ta reda på nu.
Jag har visserligen ett par Kodachrome 64 i frysen men det går ju inte att framkalla dem nuförtiden. Annars var min favoritfilm Ektachrome 200, som också har slutat tillverkas för längsedan. Därav valet av Velvia 100. Den här östtysken är tung och klumpig och man talar verkligen om att man tar en bild. Slutarljudet kommer i närheten av Bronicans i decibel räknat. Den har inbyggd selenmätare av halvautomattyp. Man ställer två pilar mot varandra, läser av värden och ställer in kameran därefter. Men jag ska nog köra en handhållen exponeringsmätare som kontroll, bara uti fall att...
Jag lovade ett par bilder från Super Ikontan med IR-film. Här kommer de. Jag har inte lagt ner för stor möda att få dem perfekta men det syns i alla fall att det är infrarött.
Jordbruksredskap på kollektivet Rosenhill på Ekerö. Café Ogräs för de som varit där förut.
Den fina utsikten över Mälaren och Ekerö kyrka från landsvägen vid Träkvista.
Eders Hängivne
PS
Det blir inget PS denna gång.
Contaxsträckan
Bildresultat från stafetten
Min Contax IIa tog ju bilder på min kamerastafetts sjätte sträcka. Jag hade tänkt framkalla rullen själv men eftersom det lär dröja fuskade jag och skickade den till Crimson. På grund av ett missöde när jag skulle ta ur filmen blev halva rullen förstörd. Men jag fick i alla fall några bilder som jag kan visa.
Jag skrev att jag skulle använda ett Sonnar f2/50 men när jag väl var där ute såg jag att det var ett Jupiter 8 jag hade på. Men det är ju samma sak. Jupiter 8 är också ett f2/50-objektiv. Nu bilder.
Vi var på Bergianska och utanför det stora växthuset låg den här.
Vi gjorde en tur till Millesgården som vi gör varje år.

Den här använde jag men utan blixt och stativ.
Minimalistiskt
Om att jag fått igång min Minox 35 GT
Genom hela min karriär som konstruktör har jag ägnat mig åt små saker så det är väl följdriktigt att jag en gång skulle skaffa en minimal kamera. För ett par år sedan vann jag en Minox 35 GT på en nätauktion men har sedan dess inte lyckats få fart på den. När den kom skulle den ha kvicksilverbatteriet PX27 som inte går att få tag på längre. Ett alkaliskt alternativ finns, PX27A, men tyvärr har jag inte hittat detta i Sverige. Dessutom är batterifacket lite lömskt konstruerat. Vid minuspolen i botten på batterifacket sitter en plastkuts som verkar hålla minuspolen. Så som det ser ut kan omöjligen minuspolen få kontakt med batteriet. Nå, på rekommendation av klubbkompisen Roos tejpade jag ihop fyra stycken SR44 (som jag har gott om till andra kameror) och stoppade i facket. Magi! Det fungerade. Hur vette tjyven men jag bryr mig inte alltid om att få förklaringar till livets mysterier. Nu är den laddad med en HP5+ och solen bryter just igenom molntäcket. Ingen blöta idag. Ännu i alla fall.
Både bländare och slutare verkar vara tvåbladiga
Eders Hängivne
PS
Ja, den får plats i vilken ficka som helst. Jag har den i skjortfickan.


















