Pro Memoria
Malmö hamn
Jag gillar hamnar så självfallet gick jag dit och strövade runt några timmar den 7 juni. I sakta mak tog jag mig från Bagers bro förbi Inre hamnen ut på piren och tillbaka. Sen fortatte jag västerut där det pågår spännande byggnation. Men det tar vi en annan gång. Nu blir det bara en liten del av hamnområdet.
Malmöborna är ett cyklande folk
Fredliga är de också
De har snygga broar...
...och fyrar...
..och broar...
...och fyrar
Vad det här är kan jag inte räkna ut. 90 mm använde jag här
Dockan har blivit småbåtshamn. Men jag tror bestämt att jag hade närmare till båten i Åmål.
Kunde inte låta bli. Självporträttet.
Nästan FÖR prydligt välordnat
Äntligen ett café som var öppet. Kaffesuget var enormt så här långt på promenaden. Mycket trevlig och hjälpsam personal gör att jag gärna rekommenderar Lighthouse Café nästan längst in i Dockan.
Det finns fler som kör retro. Skönhet i trä
Proud Mary lägger ut för en fikasegling
Och andra lägger sista handen på vårrustningen
Resten av den här promenaden kommer senare
Mellanformataren
PS
Samma ekipage som i förra inlägget utom på en bild där jag använde 90 mm . Och film som sensor förstås.
Backstreet Montreal
Om vardagens baksida i en storstad
Montreal har något som jag ännu inte sett motsvarigheten till i Stockholm. Skräpiga och skumma bakgator. Jag gjorde mina egna vandringar i stan medan flickorna gjorde sina shoppingrundor. Det här är vad jag fann.
Så här ser de ut som regel.
Inbyggd spiraltrappa.
På bakgatorna är det lättare att klottra
Balkonger med nödutgångar
Inhägnade små täppor
Eller bara tegelväggar
Bakgatuloppis
"...som mitt i gatan står"
Man tager vad man haver...
Skydd eller fängelse, det är frågan.
Bekvämlighetsinrättning
Det är billigare med luftledningar.
Minimal täppa.
Jag ska nog försöka hitta något liknande hemmavid. Jag tyckte det var charmigt i sin ruffighet.
Mellanformataren
Äntligen!
Om en dröm som blev sann
Ja, det behövs väl i det här fallet bara pengar och tålamod. För ett tag sedan vann jag en auktion på en Contax IIa med en hel del tidsenliga tillbehör. Just en IIa har jag gått och suktat efter ett bra tag men inte hittat någon till ett vettigt pris. Samlarna nyper dem direkt till onödigt höga priser. Men här annonserade säljaren objektivet som defekt eftersom han inte kunde säga motsatsen (!). Det höll säkert samlarna borta, tror jag. Kameran trodde han dock var helt ok då slutaren fungerade (?!). Jag är ju särskilt förtjust i 50-talskameror och denna är sannolikt tillverkad 1951 efter att ha rådfrågat historikern och Zeiss-experten Peter Hennig om saken. Och milde tid! Det LUKTADE 50-tal när jag öppnade kartongen.
Contax IIa med Sonnar 2/50
Ok, det var lite fungus (svamp) på linserna men första rullen får visa om det har någon betydelse. Annars blir det till att jaga upp ett objektiv från samma tid i bättre tillstånd.
Barnsligt förtjust som jag är i att ta bilder med mesta möjliga manualitet, på sin höjd med hjälp av en separat handhållen manuell exponeringsmätare, ska jag nu ge mig i kast med att pröva denna legendariska fotoapparat. Den symboliserar det Zeiss som reste sig ur ruinerna efter andra världskriget. Ryssarna tog Contax-programmet med fabrik och allt som krigsbyte och Zeissingenjörerna som blev kvar i väst fick konstruera en likadan ur minnet. Naturligtvis gjorde de den lite bättre än Contax II när de ändå höll på. Ryssarna döpte sedermera om sin till Kiev.
Förutom de tidstypiska tillbehören kanske jag också skulle investera i en Borsalinohatt och trenchcoat som personliga assessoarer att fullständiga bilden av en 50-tals amatörfotograf. Det är ju synd att jag aldrig köpte den där bull-Mercedesen modell -54 när möjligheten fanns på 80-talet. Men då hade allt tid förmodligen gått åt till en helt annan hobby...
Mellanformataren
PS
Det sitter förstås redan en rulle i kameran.
Gotland runt med en gammal besättning
Om en retrosemester
2009 blommade min analoga galenskap ut ordentligt. Men som den lyckliga skit man kan vara hade jag kul med fotograferandet som aldrig förr. Gamla kameror flockades hemma under våren och efter Midsommar åkte vi på semester till Gotland, frun och jag. Och ett flertal gamla kameror. Det här inlägget för nästa profilbild kommer endast att innehålla bilder tagna med kameror som tillverkades före den digitala eran. Min D80 fanns förstås med och jag tog bilder med den också men de visar jag inte den här gången.
Vi bodde på Strand hotel. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Rum 333 hade den här utsikten. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Visby ringmur. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Vi hade Visby som bas och gjorde dagsutflykter åt alla håll. Den första till Fårö.
Vi skådade raukar på Fårö. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Besökte fiskeläget Helgumannen. Bronica S2A (1973) + Nikkor 2,8/75
Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Vi gick i kloster i Roma. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Klostret har blivit nöjespalats. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Vi hittade till Krusmyntagården. Contessa Nettel Piccolette (1921)
Piccoletten verkar ha fått starr så nu håller jag på med ett linsbyte. Den ska få nytt liv som hålkamera.
Vallmo fanns det överallt. Men de stod inte stilla! Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Någonstans på västkusten. Härifrån såg vi Stora och Lilla Karlsö. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Minns inte var dessa utredningsdetaljer hängde. Leica M3 (1955) + Elmarit 2,8/90 (1960)
Tillbaka i Visby. Botaniska trädgården. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Och så var resan slut. Och frun också. Här uppe på klinten strax söder om Visby. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Månadens profilbild är dock tagen på Millesgården. Rolleiflexens självutlösare funkar inte så jag balanserar kameran och trycker av på armlängds avstånd. Närgränsen på objektivet ligger på 0,9 meter så jag fick sträcka ordentligt på min lekamen.
Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Mellanformataren
PS
Det var både första och sista gången jag tar med så många kameror på en resa. I maj åker vi över Atlanten och då blir det bara två, en digital och en för film. Men helt säkert flera objektiv.
Mina bokfynd - 2
Next stop New York
Fotografen Arthur Leipzig föddes i Brooklyn 1918. Efter att ha studerat fotografi anställdes han av The Newspaper PM och International News Photos 1942. 1943 började han med sitt första fotoprojekt "Children's Games". Från 1947 reste han över hela Amerika och senare över hela världen som fotograf och fotojournalist för tidskrifter som Fortune, Look, Life, Sunday Times och This Week. Från 1963 undervisade han många år på Long Island University och från 1968 som professor i konst och som rektor för fotografi.
Själv säger han "Mina egna projekt tog mig överallt över och under staden, alltid sökande efter New Yorks mänskliga ansikte. Jag fotograferade människor i tunnelbanan och på stränderna på Coney Island, målare som arbetade på Brooklyn bridge, barn som simmade i East River; Jag fotograferade nattlivet och våldet, arbetarklassen och överklassen..... Staden var mitt hem"
Mitt exemplar hittade jag på Tradera för en billig peng. Inplastad och obläddrad. Den finns att köpa på Amazon både som ny och begagnad. ISBN 978-3-7913-4184-2
Bilderna i boken är från 1943-1969 och är alla i svartvitt. De skildrar ett New York som i stort sett inte längre finns. Mycket gatufoton om man så vill men snarare en skildring av människors liv i en tidsepok som andades hopp. Här kommer några smakprov.
I början av sin fotografiska gärning använde han en Zeiss Ikon-kamera med bildformat 9x12. Sannolikt modell Ideal eller Maximar.
Mellanformataren
PS
Många bilder är inte tekniskt skarpa men har ett skarpt innehåll =)























































