Överraskningarnas nationaldag

 Om ett häpet möte med tronarvingen - "Hej!"

Jag var inne i city ganska många timmar på 6x6-dagen. Vid pass halvvägs på min tur i stada fick jag för mig att gå upp på lejonbacken vid slottet. Jag fotade utsikten med både X100 och Rolleiflexen. Det stod en flådig bil på krönet som var längre än vanliga bilar. Jag tänkte att här kommer det nog snart nåt bekant ansikte men tänkte inte så mycket mer på det utan roade mig med att fånga ett par livgardisters förehavanden.

"Mina stövlar är blankare än dina!"

Men det spelar ingen roll hur blanka stövlar man har. Mina gympadojor, kortbyxor och svettiga skjorta gav mig i alla fall tillträde till nästa bild som jag var alldeles ensam om.

Det var inte att tänka på att få upp X100:an ur benfickan och starta den. Men Rolleiflexen hängde på magen och jag är ännu tillräckligt funktionsduglig i märgen för att välja rätt. Unga raska kvinnor är flyktiga motiv. Men hon hade tid till ett leende och ett "Hej". Jag fick tunghäfta lika raskt men vinkade stumt tillbaka. Inte kom jag ihåg om inställningarna var rätt men jag hann ställa skärpan någorlunda i den alltför skumma sökaren och trycka av utan att komponera så där noga som man annars gör med stillastående motiv. Man måste ju bara ta en bild när man får ett sånt här tillfälle serverat på silverfat. Strax var hon borta och jag förmodar att hon åkte hem till Haga. Hon hade alla fall något annat på sig senare på Skansen. Jag gick vidare mot Kungsträdgården och förfördes av all världens matdofter men klarade mig helskinnad, om än dreglande, genom oset och avslutade rullen på Drottninggatan.

Den motvillige paparazzon

Den osynlige mannen - finn fotografen

Om att undvika självporträtt i lack och krom

Förra söndagen var det ju Prins Bertil Memorial på Gärdet och ni har redan sett bilderna från streetsnappern. Men jag hade också med mig en riktig kamera, Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, bland de övriga vintageekipagen. Svårigheten med att fotografera bilar som glänser i solkenet är att de speglar allt i sin närhet. Och det sämsta av allt är att fotografen också kan synas i en och annan bild. Jag försöker att undvika denna olycka men ibland blir man bara så tagen av dessa juvelsers skönhet att man bara ser bilen i sökaren.

Egentligen handlar det bara om att se på allt annat än bilen, d v s titta efter reflexerna i lacken och kromet. Bilar med kraftigt tillknycklade plåtar och kromade detaljer brukar göra detaljer "osynliga" men släta fina ytor är rena spegeln och man får en bild i bilden, förlåt bilen.

Ett annat knep är att inte går för nära. Men det är svårt att avhålla sig från att närgånget studera de fina detaljerna. Krom gör sig väldigt bra i svart/vitt!

Just det. Avstånd.

Som sagt var. Det var gott om gamla skönheter...

Här tog jag en lämpligt placerad lykta och kraftigt formad stötfångare till hjälp. Förstummade difgitalfotografer till höger.

Ett smycke för sin art. Ford Thunderbird. Mycket lämpligt placerad med stort avstånd till närmaste bil och inte mycket folk som speglar sig i lacken. Ett sällsynt ögonblick i bilfotografens värld.

Utställningar i all ära. Ibland tycker jag att det blir för mycket av det goda. Det är roligare att se och fotografera dem i sin rätta miljö: på gatan eller vägen.

Mellanformataren

Rosendal med andra ögon

Igår åkte vi ut till Rosendal. Ingen drömdestination för en som ratar naturfotografi. Men jag tänkte att det kanske kunde vara en del folk där och lite gatufoto i denna omgivning kunde kanske ge nåt. Och frun måste ju få sina önskningar tillgodosedda då och då.

För dagen tänkte jag ta med en nyförvärvad kamera av årgång 1954 för att köra första rullen i den. Det är en Rolleiflex 3,5B Automat där bländare och slutartider är ihopkopplade genom EV-inställning. När man väl har valt EV så är det bara att ratta in den tid man vill ha för motivet och bländaren följer efter helt automatiskt. Luras nu inte att tro att det är fråga om någon automatik. Det är fortfarande fråga om manuell inställning efter att ha konsulterat en exponeringsmätare eller memorerat fram ett värde från Sunny 16. Här är skönheten från 1954.

Rolleiflex 3,5B Automat (1954) med ljusgult filter och motljusskydd. Tmax 400 innanför västen.

Det fanns förstås inte mycket till blomster att fotografera därborta. Alla rabatter låg tomt jordbruna och lapade i sig solskenet för att värma kommande frön och plantor. Lika bra det. Jag hade inte tagit en bild på några växter i alla fall. Men människorna blev likafullt en besvikelse. Det flesta fikade eller åt lunch på uteserveringen och vad man än tycker om att fota folk så inte är det särskilt kul att fota dem i det ätande tillståndet. Jag lyckades få till en bra bild på en snubbe som läste Dagens Industri (!) i solskenet utanför ett av växthusen. Arma stackare som inte kan koppla av en solig och varm vårlördag. Den bilden sparar jag dock till STREET-bloggen. Istället tänkte jag visa bilder av Rosendal som nog ingen ser eller tänker på. Så håll i hatten nu.

Deppig pingvin 

Tack, jag står

Backstage Rosendals restaurang

Restaurangen kör konsekvent med ekologiska råvaror. Och maten är mycket god!

Pyramidalt vinterbonat

Till sist ett par bilder med 50-tals amatörfotostuk

Mellanformataren

PS
Man har det inte roligare än man gör sig. Kameran är i mint condition och jag fick frågan om den fungerar och om det går att få tag på film! Okunnighetens tempel är funnet! Det ligger i Stockholm =)

Retrokameratips emeritus - 6

Endast för naturfotografer med en Rolleiflex på hyllan

Så har det då äntligen hänt! På ebay i Tyskland kan man nu köpa den imponerande Carl Zeiss Jena Magnar 4x till Rolleiflex. 4x indikerar fyra gångers förlängning av normaloptiken och blir sålunda imponerande 300 mm på en 3,5/75:a och 320 mm på en 2,8/80:a. I skrivande stund står den i 112 € och detta får anses som billigt. Men när samlarna får syn på den springer den nog iväg ganska kraftigt.

Tyvärr anger inte säljaren vilken bajonett  den har så är du sugen på detta naturfotografins monster så är det bäst att fråga. Rolleiflex har ju minst tre olika bajonetter på TLR:erna.

Mellanformataren

Dax igen - för en omöjlig kombination

Om ingenjörskonstens förtjänster

Ingenting kan hindra den nördige fotografen/ingenjören. Nu är det dags igen för lite trolleri. Och jag har uppgraderat tillverkningsmaskinen för att slippa repor i emulsionen. Nu ni!

Rolleiflex Baby (1958) och Tri-X, numera möjlig kombination.

Så där ja!

Mellanformataren