Min kamerakrönika - Epilog

Nutid och därefter...

Nu när kamerakrönikan är slut kan man undra vad nästa steg ska bli. Helt säkert kommer det att bli flera kameror i mitt liv. Nörderiet med gamla kameror tar inte slut redan vid 57 års ålder. Inte heller slutar tillverkarna att utveckla fina kameror. För mig återstår några gamla godingar att erövra såsom ur-Contaflexen (TLR för 135-film), Contax IIa eller IIIa, den bästa M-Leican, en Leica 1A med sin hockeyklubba och varför inte en Corfield Periflex 1 i svinläder (udda SLR med periskopspegel). Storformat ligger nära till hands också. Jag har en 4"x5" på långlån av en kollega som jag fotar med då och då. Kanske skaffar jag en egen eller så renoverar jag min 8"x10" fältkamera med objektiv från 1896. Det slutliga nörderiet och toppen på min yrkeskarriär vore att skapa en egen kamera så som jag vill ha den. Så det är väl tur att jag har långt kvar till pension. I våras missade jag  möjliheten att få vara med och  konstruera ett nytt kamerahus för Hasselblad. Det hade varit något! Men jag hade ingen lust att börja veckopendla igen.

Här kommer nu en bildkavalkad på kamerorna i mitt liv.

        1964  Nettar 515/16          1967 Agfa Isolette             1974 Praktica IVB             1979 Konica C35

     1982 Chinon CE-5             1985 Chinon CP-5            1990 Chinon Genesis II     1999 Olympus µZOOM115

     
2004 Canon Powershot A80  2007 Nikon D80      2008 Nikon Coolpix S710   2009 Bronica S2A

2009 Rolleiflex 3,5B       2009 Leica M3                  2010 Zeiss Ikon ZM           2010 Leica IIIf

       
2011 Finepix X100           2011 Nikon S                        2011 Olympus OM-2n        ???? Tachihara?

7 tyskar, 12 japaner och Bellman (jag). Och Bellman vinner förstås...

Mellanformataren

PS
Har just satt i batterier i en svart Olympus OM40 Program med synlig mässing. Men den vill inte riktigt...
 

Min kamerakrönika - del 7

Chinon Genesis II

Fler barn. Och dessutom otroligt rörliga. Fruns Konica C35 hade fått en del törnar och var inte att räkna med längre. Och manuell fokus och barn går inte ihop. Nu ville vi ha en med autofokus och lite zoom. Och det blev denna klump, inköpt 1990. Så stor och videokameraliknande den var, var den extremt lätthanterlig och kul att fota med. Den har fast optik och den manuella  zoomen 35-80 mm, räckte till det mesta. Ni ser, jag blandar presens och imperfekt som om jag inte kan språket. Kameran förlorades ur sikte 1998 i vår skilsmässa men den är fortfarande i bruk hos min yngste son. Och det sitter film i den. Eftersom han ännu studerar gör det inget att det blir mer än en jul på samma film. Jag "återköpte" ett eget nostalgiexemplar från en fotoaffär i Arizona via Internet 2009. Säljaren skickade med ett batteri på köpet. Han tyckte det var kul att någon i Sverige ville köpa den.

Den här kameran använde vi otroligt mycket och den gjorde stora hål i budgeten varje månad. Belöningen nu så här tjugotalet år senare är bevarade minnen och en fantastisk dokumentation av våra barns uppväxt. Jag ångrar inte en enda krona spenderad på film, framkallning och dubbla papperskopior.

Och så lite bildexempel, både gamla och färska minnesbilder från 1990 och framåt. Först några med det ursprungliga exemplaret.

Påsk 1991. Jag åker strax på tjänsteresa till Österrike. Philip är ledsen i ögat.

Vid goda vänner stuga vid Övre Fryken 1992. Vi hade som tradition att ta en sommarbild på barnen som sedan använde som julhälsning i december. Eller rättare sagt, vi tog flera och valde sedan den bästa. Det här var den bästa det året.

 
Gotland 1993. Viktor provar krukmakeri.

England 1994. Familjen poserar framför HMS Victory. Pehr har kameran redo för att ta en egen bild.

Hora Naxos 1995. Friskt bergsvatten fanns i alla gathörn.

En droppe droppad i livets älv
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.
                                      - Tage Danielsson

Utflykt till Strandbadet i Åmål 1996. Isen låg på Vänern och den måste förstås provas.

Pehr och Philip åker snowboard mitt i sommaren i Österrikiska Alperna. Juli 1997.

Och så några från Arizona-fyndet. Skannade dia.

Sandhamn 2009

Drottningholmsparken. 2009

Mellanformataren

PS
Två saker är viktiga i livet. Att ha en kamera och att använda den flitigt. Gå du och gör sammalunda =)

Min kamerakrönika - del 1

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Här kommer första delen i  serien om kamerorna i mitt liv i kronologisk ordning.

Jag började fotografera 1964 med denna kamera. Lånad av pappa visserligen. Men jag fotade utan någon som kollade att jag gjorde rätt. OK, pappa ställde in den på den tidens autoläge, två röda punkter och sannolikt 1/100 s. Det enda jag behövde göra var att spänna hanen, sikta och trycka av. Efter varje skott måste jag vrida fram nästa ruta. Annars blev det flera bilder på samma ruta. Första rullen var en svartvit och motiven togs på en skolresa i bästa Jules Verne-stil, Dalsland runt på en dag. Det var på våren i tredje klass. Se bildbevis nedan.

Håverud 1964

Söndagar var ofta tråkiga så en gång sa pappa att jag kunde ta kameran och ta en promenad och ta lite bilder. Här är en av dem.

Åmåls äldsta hus 1966

Hösten 2008 provade jag att köra ett par rullar i pappas Nettar igen men den ville inte riktigt och jag hittade en likadan på Tradera som jag bjöd på och vann. Den funkar finfint och har kört ganska många rullar. Här är några exempel som visar att en gammal enkel kamera fortfarande kan ge fina bilder.

Paviljong vid Kina slott i oktober 2008. Agfaortho 25 ISO så det blev lite lång tid.

Det går utmärkt med färg också. 2009

De flesta Nettar kostar runt hundralappen på Tradera. Vilket betyder att alla har råd att ha en Nettar. Att fotografera helmanuellt är en rolig utmaning för alla fotografer.

Mellanformataren

Nikon S

Om känslomässiga svagheter

Det är lika bra att erkänna det. Jag har en last som jag inte utan vidare befriar mig ifrån. Ty jag vill inte.

Kameror som är tillverkade samma år som jag såg dagens klara ljus är numera flera av mina vänner. Lika barn, leka bäst och det där, ni vet. Och ska man ha någon last så ska det i alla fall inte vara någon som är otrevlig mot min omgivning. Här är underbarnet, född i Japan. Kopieringens föregångsland. Nu för tiden verkar det vara tvärsom.

Nikon S. Tillverkad mellan 1951-1955. Här med Nikkor-S 1,4/5 cm. Bildformat 24x34 mm

Serienumret är bland de senare så jag känner mig hyfsat säker på tillverkningsåret.

Ett Traderafynd med dålig slutare. Direkt efter hemkomsten lämnades den in till Schönherrs Foto för vidare befordran till Nikonreparatören. Idag hämtade jag den och blev genast erbjuden att sälja den. Inte så konstigt. Efter hjärttransplantationen är den som ny. Jag nekade förstås. Jag är inte i juvelerarbranchen. Den här ska användas till det den är avsedd för.

Nikons mätsökarkameror är kopior av Zeiss Ikons berömda Contax. Ryssarna tog Zeiss i Jena som krigsbyte och startade kameratillverkning med Contaxprylar men döpte sedermera om sina kameror till Kiev med Contax-kopierade detaljer. Nikon gjorde det troligtvis mer korrekt. Skaffade en kamera, dissikerade den och kopierade konceptet men ändrade säkert en del. Ingenjörer vill gärna bidra med nåt eget i konstruktionerna.  Jag gissar naturligtvis då jag just för tillfället är för lat för att kolla upp fakta i ämnet. Känner mig bara lycklig över att ha en Nikon-klassiker i min ägo.

Mellanformataren

PS
Den var hungrig på att få jobba lite så nu sitter det en Tri-X i buken. 

Akademiskt om gatufoto

Från Atget till Cartier-Bresson

Jag tänkte bara tala om att jag gett mig den på att läsa den där boken om gatufotografins rötter som jag köpte för ett tag sen. Det är mycket text och lite bilder så för en "learning-by-doing" som jag är det här tungt stoff. Jag kommer inte att recensera den nämnvärt framöver. Om jag överhuvudtaget kommer igenom den så kommer i bästa fall en del intryck att stänka ner mina bloggposter. Ännu är jag bara inne i introduktionen men här finns redan mycket nya kunskaper och tankar. T ex om gatumåleriet som växte fram i samma veva. Och i litteraturen dök det upp en fotograferande gestalt, Boro, som slängde Leican på axeln och gav sig ut i vimlet 1932. Det är inte utan nyfikenhet jag går över tröskeln.

Boken finns på de vanliga svenska sajterna.

Mellanformataren

PS
Nu har jag börjat med små bildberättelser i street-bloggen också. På lördagar.