Mina bokfynd - 3

Skapande fotografering

Det är dags för ett guldfynd, i mina ögon. En bok som sannolikt kommer att förändra min fotografering för all framtid. En bok som inte kan läsas från pärm till pärm i all hast utan måste tas in i portioner och smältas långsamt, assimileras i min kropp och förvandla ögon och avtryckarfinger till ett radarpar i skapande symbios. Inte alla kommer att vara överens med mig i mitt omdöme om boken. Men för den som kommit i stå, som jag, med sin fotografering, kan den bli en värdefull energikälla.

Skapande fotografering av Andreas Feininger
Originalets titel: The Creative Photographer

Jag bjöd på den på Tradera men gav upp när priset steg högre än vad man kunde köpa den för på Bokbörsen. Den finns säkert också på bokantikvariat lite varstans. Om den finns kvar på något bibliotek är den med all sannolikhet magasinerad.

Originalet utgavs 1955 och den svenska utgåvan kom 1958. Boken var den avslutande boken i en serie av tre om fotografi som också användes som läroböcker i ämnet. Trots sin ålder känns den ovanligt fräsch och aktuell.

Andreas Feininger (1906-1999) var född i Paris, växte upp i Tyskland där han utbildade sig till arkitekt men gav upp arkitekturen och flyttade till Sverige 1936 där han fokuserade på fotografi.  Strax före andra världskriget emigrerade han till USA. I New York etablerade han sig som frilansfotograf. Han blev berömd för sina fotografier av New Yorks arkitektur och blev en välkänd fotograf på LIFE magazine.

Boken är indelad i fem delar och till dags dato har jag läst den första delen. Om resten av boken är lika spännande som den här delen så kommer jag att vara överlycklig av att äga ett exemplar av en så gammal men ändå fräsch bok när jag är färdig med den. Boken öppnar ett fönster mot 50-talets tankevärld om fotografi som känns fräsch ännu idag. Låt vara att tekniken har gjort fantastiska landvinningar. De flesta av hans resonemang kan lätt appliceras på moderna bilder, oavsett teknik.

De fem delarna

1. Inställningen till fotografin
2. Motivet
3. Fotografen
4. Bilden
5. Bildberättelsen

Jag väljer att återge ett par exempel ur avsnittet "Bra, dåligt eller likgiltigt" ur första delen som en aptitretare.

"Trots att det är tydligt att det inte finns några bestämda regler som avgör om bilderna  är bra eller dåliga, är det dock möjligt att - i mer eller mindre allmänna ordalag - isolera och bestämma vissa grundegenskaper som alltid finns hos bra bilder och som saknas hos dåliga."

...

"Människor som tillfrågas brukar vanligen inte kunna förklara varför de tycker om eller ogillar en viss bild, men när de ser en bra bild märker de att den är bra - vanligen omedvetet och utan att vara uppmärksamma på detaljer - därför att bilden har några eller alla av följande egenskaper:

Hejdande förmåga
Slagkraft
Mening
Grafiska egenskaper"

Han utvecklar förstås därefter varje egenskap och det var i avsnittet om den hejdande förmågan jag fann anledning till ett tidigare blogginlägg.

Den här boken är som pärlan i åkern (om du känner till den historien från bibeln). Jag menar inte att du ska sälja allt du äger för att köpa den men du kan i alla fall vänta med något annat fotografirelaterat inköp tills du läst den. Om du törs läsa den, vill säga =)

Mellanformataren

PS
Det finns några exemplar av varierande kondition på Bokbörsen.

PPS
Jag bävar inför delen om Fotografen. Jag har förstås tjuvkikat lite. En riktig thriller. Eller vad sägs om: "Inser han (fotografen) inte att bilden är slutmålet, att motivet är skälet varför han tar bilden och att kameran endast är ett hjälpmedel blir han aldrig en bra fotograf." Något för oss prylsjuka att bita i.

Mina bokfynd - 2

Next stop New York

Fotografen Arthur Leipzig föddes i Brooklyn 1918. Efter att ha studerat fotografi anställdes han av The Newspaper PM och International News Photos 1942. 1943 började han med sitt första fotoprojekt "Children's Games". Från 1947 reste han över hela Amerika och senare över hela världen som fotograf och fotojournalist för tidskrifter som Fortune, Look, Life, Sunday Times och This Week. Från 1963 undervisade han många år på Long Island University och från 1968 som professor i konst och som rektor för fotografi.

Själv säger han "Mina egna projekt tog mig överallt över och under staden, alltid sökande efter New Yorks mänskliga ansikte. Jag fotograferade människor i tunnelbanan och på stränderna på Coney Island, målare som arbetade på Brooklyn bridge, barn som simmade i East River; Jag fotograferade nattlivet och våldet, arbetarklassen och överklassen..... Staden var mitt hem"

Mitt exemplar hittade jag på Tradera för en billig peng. Inplastad och obläddrad. Den finns att köpa på Amazon både som ny och begagnad. ISBN 978-3-7913-4184-2

Bilderna i boken är från 1943-1969 och är alla i svartvitt. De skildrar ett New York som i stort sett inte längre finns. Mycket gatufoton om man så vill men snarare en skildring av människors liv i en tidsepok som andades hopp. Här kommer några smakprov.

I början av sin fotografiska gärning använde han en Zeiss Ikon-kamera med bildformat 9x12. Sannolikt modell Ideal eller Maximar.

Mellanformataren

PS
Många bilder är inte tekniskt skarpa men har ett skarpt innehåll =)

Övermättnad

Om bildfloden

Jag läste något intressant idag,

"I dag är vi så övermättade med fotografier att en bild måste vara mycket ovanlig för att vi ska se på den två gånger"

Andreas Feininger, 1955
Fotograf på LIFE magazine

 Tredjedelsregeln, eller nåt...

Mellanformataren

PS
Bilden har ingenting med inlägget att göra. Det är bara ett marknadsföringstrick för att tala om att jag kastat ut en ny bild i bildfloden idag.

Mina bokfynd - 1

Om intressanta fotoböcker i gamla och nya bokfloder

Då och då ser jag intressanta böcker om foto. Ibland köper jag i stim och ibland bara någon då och då. Jag tänkte starta en serie om mina bokfynd. Ja, alltså de som jag tycker är intressanta och spännande. En del av de böcker jag köpt är inte fynd, om ni förstår. Men det är sånt man får ta när man drivs av nyfikenhet.

Många böcker hittar jag på auktionssajterna, andra på Bokbörsen. Nyare böcker finns oftast på de vanliga nätsajterna, typ Amazon, Adlibris, Bokus, Barnes & Noble med flera. Fotolitteratur kan bli en långt kostsammare historia än en kamerainvestering. Men lika givande.

Enkelhetens fotograf - Lennart Jansson

Först ut är en spännande bok som nog inte finns i så stor upplaga (men den går säkert att låna på en del större bibliotek). Jag vann den på Tradera för en spottstyver. Den handlar om Norrköpingsfotografen Lennart Jansson (1921-1995). Han var elektriker på Holmens bruk och en driven och flitig amatörfotograf. Efter hans död 1995 förvärvade Norrköpings stadsmuseum hans fotografiska kvarlåtenskap och gav ut en bok om hans liv och gärning 1997. Boken innehåller främst bilder från Norrköping och Holmens bruk men även en hel del andra då han var en flitig deltagare i olika fototävlingar som medlem i några av Norrköpings alla fotoklubbar. Han blev beryktad som "filmkokaren" för sitt oortodoxa sätt att framkalla sina filmer. Han experimenterade tydligen en hel del. Vad sägs om att underexponera 3 steg och framkalla filmen i 40°C i 3 minuter?

Hans första kamera inköptes på EPA för två kronor vid 13 års ålder. 1948 köpte han sin första "riktiga" kamera, en Super Ikonta 531 för 500 kronor men han skaffade förstås flera andra kameror med tiden. Bl a vann han en Hasselbladare i en fototävling. Han skaffade också en Leica.

1954 vann han RSF:s tävling "Klubbkriget" med bilden "Huset på heden", Salzburg 1954. Priset bestod av att få resa till Stockholm och vara assistent åt K W Gullers några dagar. En oförglömlig upplevelse kan man förstå av hans kommentarer som finns återgivna i boken.

Boken innehåller rikligt med hans bilder mellan texten om hans levnadsskildring. Gamla fina bilder från ett annat Norrköping än vi kan se idag.

Edit: Hans första kamera var inte en Agfa Clack. Det var sonen Tommy som fick den vid 10 års ålder.

Mellanformataren

Bildmanipulation förr och nu

Om bildmanipulationens långa historia

DN:s kulturbilaga bjuder idag på en intressant artikel om bildmanipulation. Det här är ju inget nytt för oss på Fotosidan men att det första manipulerade fotografiet skulle ha gjort premiär redan 1846 var i alla fall nytt för mig. Jag trodde att de kom först i början på 1900-talet.

Nu visas en utställning på Metropolitan Museum of Art med namnet "Faking it: Manipulated photographs before photoshop"

Jag minns att jag någon gång på 70-talet läste i en tidning om bildmanipulation där man tog exempel från en bild tagen vid en flygplanskrasch på en flyguppvisning i Tyskland. Manipulationens syfte var förstås att göra händelsen mer dramatisk och kraschen hade lagts in mycket nära publiken. Jag har för mig att originalbilderna visades också. Rubriken var förstås något som "Kan vi lita på att bilderna säger sanningen".

Manipulation är ju ett ord med negativ klang och därmed ganska värdeladdat. De är redan en konstform inom fotografin som må ha sina utövare och publik liksom andra grenar. De tekniska landvinningarna ger oss fantastiska möjligheter men moral och etik hänger nog inte med riktigt. Artikelförfattaren menar att "Här har tekniken avancerat betydligt längre än våra själar." Han må ha rätt men med ett sansat samtal i ämnet kan vi nog få våra själar att komma ikapp i ämnet.

Mellanformataren

PS
Jag är inte emot bildmanipulation men är inte heller en aktiv "bildkonstnär".