Runstenar och krigsmaskiner

Om Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2

 Igår var jag ute med frun som skulle fotografera runstenarna vid Lovö kyrka och då tänkte jag att jag skulle göra något åt alla kameror laddade med film så jag tog med två stycken. En Super Ikonta och bastarden. Båda från andra världskrigets dagar.  Och den lilla coolpixen för lite snabba bilder för bloggen. Min fru ville ha lite mulet för att få bra ljus och på eftermiddagen hände just det. Det drog in en liten molnslöja över Vällingby söderifrån så vi drog iväg.

Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2. Laddad med Tri-X

Det finns fem runstenar vid Lovö kyrka. Fyra av dem är vackra. Den femte står på baksidan och är den minst snygga. Den står f ö alldeles intill en fast väggstege så den blir nog inte fotad så ofta.

1/250s bländare 11 (tror jag)

Svårigheten med en Super Ikonta är den ynkliga mätsökaren. Det hjälper att ta sikte på högkontrastiga gränser. I det här fallet det vita fältet på jackan. Lätt att kolinjera.

Vi gick in i kyrkan också. Det var för ovanlighetens skull öppet. Antagligen för en kvällsgudstjänst.

1/30s bländare 5,6

Här använde jag stearinljusen på altaret för skärpeinställningen. Lätt att se när de sammanföll men ändå blev inte skärpan där när jag granskar negativet. Nu var det mörkt och den långa tiden på den här brännvidden, låt vara att det är  en normal för det här bildformatet, är ganska delikat. Kameran är inte tung men svår att hålla still.

Coolpixen ska väl få sitt också här i bloggen. Den var ju med.

Jag tog bilden för att vid något tillfälle illustrera begreppet "att bita sig i svansen". Jag samlar gärna på bilder som kan illustrera något. Ofta användbart. Om man hittar dom igen, vill säga =)

Sedan drog vi till Ekerö kyrka. Frun hade lust att åka dit och se om det var öppet där också. Jag fastnade dock på parkeringen inför denna syn.

Chevrolet Fleetline Deluxe 1950

Ett rullande renoveringsprojekt, sa ägaren som dök upp efter en stund. Metallicgröna fälgar stack i ögonen på mig som gillar originalskick bäst. Men svart/vitt är förlåtande mot elaka färger =)

Bildbevis

Bastarden har inte levererat ännu så de bilderna får ni se en annan gång.

Slutklämmen blir tvåfaldig. Super Ikontan är en HÄRLIG kamera att fota med. Mellanformatet  ÄR det BÄSTA filmformatet.

Mellanformataren

PS
Båda mina krigsmaskiner är äldre än bilen. Men de verkar vara i bättre skick =)

Bröllop och ketchupeffekten

Om bröllop i parti och minut

Jag har nämnt det tidigare. Efter att min fru och jag hade gift oss gestaltades den berömda ketchupeffekten. Så gott som hela vän- och bekantskapskretsen kom på att de skulle gifta sig. Flera par varje år blev det i flera år. April månads profilbild är tagen vid ett av dem, vilket troligtvis var vid bröllopshysterins kulmen. Jag minns inte riktigt när det klingade av. Helt klart är det mycket mer sällan man får en inbjudan nuförtiden. Här kommer några få bröllopsbilder från dessa hektiska år och till sist månadens profilbild från 1985.

Fotografens öga

En analys av fotografiet enligt John Szarkowski

John Szarkowski (1925-2007) var chef för den fotografiska avdelningen på The Museum of Modern Art i New York. I sin bok The Photographers Eye (1966) analyserar han vad fotografier ser ut som och varför de ser ut som de gör. Det handlar om fotografisk stil och fotografisk  tradition som dagens fotografer tar med sig i sina bilder. Han analyserade fram fem grundstenar i ett fotografis tillblivelse.

1. Motivet (the thing itself)
2. Detaljen (the detail)
3. Ramen (the frame)
4. Tid (time)
5. Position (vantage point)

 1.  Motivet (The Thing Itself)

Mer övertygande än någon annan typ av bild framkallar fotografiet en påtaglig verklighetsnärvaro. Sin mest fundamentala användning har fotografiet fått som ett substitut för motivet självt - en enklare, mer permanent, klart synlig version av rena fakta.

Vår tro på ett fotografis sanning vilar på att vi litar på objektivets opartiskhet, att det tecknar motivet som det är, varken bättre eller sämre. Denna tro må vara naiv eller illusorisk ( för fastän objektivet tecknar motivet, är det fotografen som definierar det), men den består. Fotografens syn övertygar oss så till den grad att fotografens medverkan göms.

Rödvin och ärtsoppa (2010)

2. Detaljen (The Detail)

När han (fotografen) väl hade lämnat studion var det omöjligt för honom att kopiera målarens  schemata. Han kunde inte regissera ett fältslag som Uccello eller Velásquez, eller föra samman element som hade varit åtskilda i tid och rum. Inte heller kunde han arrangera om delar av sin bild för att konstruera en bild som passade honom bättre.

Från verkligheten framför honom kunde han bara välja de delar som var relevanta och överensstämmande, och det skulle fylla hans bild. Om han inte kunde visa slaget, förklara dess avsikt och strategi, eller skilja ut dess hjältar från dess skurkar, kunde han visa det som var för vanligt för att måla: den ödsliga vägen med spridda kanonkulor, lagren av lera på ammunitionsvagnens hjul, de anonyma ansiktena, den ensamma nedbrutna figuren vid väggen.

Intuitivt sökte, och fann han, den signifikanta detaljen. Hans arbete, inkapabel att berätta (med ord), vände sig till symboliken.

Riggdetalj på Götheborg (2008)

3. Ramen (The Frame)

Att ta något ur sitt sammanhang är kärnan i fotografens hantverk. Hans centrala problem är detta enda: Vad ska jag inkludera, vad ska jag avstå? Beslutets linje mellan innanför och utanför är fotografiets ram. När tecknaren startar i mitten av sitt ark, startar fotografen med ramen.

Fotografens ram definierar innehåll. Det isolerar oönskade placeringar (intill varandra). Genom att omsluta två objekt skapar den en relation. Fotografiets ram delar upp bekanta former och visar  mindre bekanta fragment. Den skapar den form som omger motiven.

Fotografen redigerar betydelsen och mönstren av världen genom sin imaginära ram. Ramen är början på hans bilds geometri. Den är som vallarna på ett biljardbord.

Sordiner (2008)

4. Tid (Time)

Fotografier har ett speciellt förhållande till tid för de beskriver endast nuet.

Exponeringar var långa i den tidiga fotografin. Om motivet rörde sig blev det mångfaldigat i en rums-tid-dimension. Kanske var det sådana händelser som startade det fotografiska studiet av rörelsemönster och senare, den virtuella formen av kontinuerlig rörelse i tiden.

Fotografer fann ett outtömligt ämne i att isolera enstaka ögonblick av tid. De fotograferade hästen mitt i steget, människans flyktiga ansiktsuttryck, kroppens och händernas gester, när slagträet träffar bollen och mjölkdroppen som skvätter  i ett mjölkfat.

Mer subtil var upptäckten av ett segment av tiden som Cartier-Bresson kallade det avgörande ögonblicket (the decisive moment): avgörande, inte av yttre omständigheter (när slagträet träffar bollen) utan därför att i det ögonblicket av förändrad form och mönster kändes ha uppnått balans, klarhet och ordning - därför att sinnebilden blev, för ett ögonblick, en bild.

Björns trädgård (2009) 

5. Position (Vantage point)

Om fotografen inte kunde flytta på sitt motiv kunde han flytta sin kamera. För att se motivet klart - ofta för att ens se det alls - måste han överge sin normala position och ta sin bild från ovan, eller nerifrån, eller för nära, eller långtifrån, eller från baksidan, vända på ordningen av sakernas betydelse eller med hälften av sitt motiv skymt.

Genom sina fotografier lärde han sig att världen tedde sig rikare och mindre enkel än han kunde gissa.

Han upptäckte att hans bilder kunde avslöja, inte bara skärpan men också sakers otydlighet och att dessa mystiska och svårtydda bilder också kunde, på sitt eget sätt, verka önskade och meningsfulla.

Centennial tower, Erie (2000)

Fem saker att ha i minnet på dina fotografiska exkursioner. Lycka till.

Om 1984

Om att lägga krokben för läsarnas ögon.

Ja, jag har läst boken av Orson Welles men inte 1984. Långt senare, jag tror det var 2005. Men nu handlar det inte om boken utan om nästa profilbild. Och jag ska försöka hålla mig ifrån Nyspråket som introducerades i boken och istället pröva ett annat språkligt grepp. Att blanda ordens bokstäver men låta första och sista bokstäverna i varje ord vara korrekta. Forskare har nämligen funnit att det inte spelar någon roll var i ordet bokstäverna står. Det går ändå att läsa texten om bara första och sista bokstäverna är rätt. Det har nåt med hur ögat läser en text att göra. Vi läser inte bokstäver. Vi läser orden som bilder och däri har vi en tangeringspunkt med fotografin. Nu börjar jag.

Mras mnådas prfoillibd är hamätd fårn smomraen nottinhunrdatåtiofrya. Vi tlilrinbgade åsktligila hegler och samomrvceokr udner felra år i srävfärlödrranas somumarstrga i Llila Nonrae, Svnasokg, Vrälmand. Kpanpa tre mil fårn Ååml. Dåräfirn har vi mnåga fnia minnen, bdåe nratupupvelesler och branens olkia änevrytligteher i de dujpa sgoakrna. Lelamikga njuntnangir i from av spavmar och bär fnans ionm premdonavastnåd och om man var bjöd åt att stedura falgår (som min sfärvar) så fanns det mnåga atrer att hrämparta med, fogofratera osckå om man hade trillcäkligt mecykt gals mlelan kamrea och fegål. Nu hade jag aldirg tillrickälgt med lägnd på tuebn men det belv i alla flal nårga dumkenärota narutlibder av tpyen "been tehre, seen taht". Här är ngåra emexpel.

Narutsuppvellee

Boprygjgekt

Tllinvigar. Blidkiritk udanbneeds

Vid dagnes sult vroo vi ganska ttörta. I alla flal jag =)

Mallenfrometaran

Om hederliga och ohederliga kameror

eller Finns det egentligen gamla hederliga kameror?

Jag får ganska ofta höra att jag använder en "gammal hederlig kamera" när jag är ute och vädrar någon av mina klenoder. Det har fått mig att undra över när en kamera blir hederlig egentligen. Det tycks vara förknippat med gammal. Vid vilken ålder inträffar då hederligheten? Jag lutar åt att tro att hederlig är den högsta graden i kamerornas hemliga orden. Det är därför som nya kameror inte är hederliga. De har inte kommit lika långt i sin utveckling! Det tar säkert lika lång tid som hos Frimurare och Tempelriddare att komma nån vart med hederligheten. Som om hederlighet är den sista landvinningen en kamera kan göra, trots att den inte ändrar beteende med tiden.

1929. Utan tvekan hederligheten själv.

1954. Lika gammal som jag och då måste den vara hederlig.

Eller handlar hederligheten om fotografens möjlighet att ha kontroll över sitt verktyg? Då undrar jag genast när kontrollen förlorades. Jag misstänker starkt att det har med elektronikens intåg i fotoapparaterna att göra. Då måste det ha inträffat redan under filmepokens slutskede, predigitalium!

1989. Här är det redan en hel del elektronisk automatik. Jag anar vart hederligheten tar vägen...

Eller går gränsen vid analogt/digitalt? I så fall måste det vara det digitalas öppenhet för manipulation bortom förnuft som är det ohederliga. Det är för lätt att göra om en bild till något helt annat. Visserligen går det att göra om bilder tagna med film också men kräver mycket mer än att bara att klicka lite  med en mus och tangentbord. Det är inte lätt i Photoshop heller om sanningen ska sägas. Man är ju hederlig.

2007. Min frus kamera. När jag hör hennes klagan över bildresultaten misstänker jag att den är helt okontrollerbar. Vad som försiggår mellan avtryck och visning på skärmen är en helt okänd process som är skapad av kameratillverkaren. Fotografen har mycket lite att säga till om! Här är man utelämnad åt tillverkarens hederlighet. Ooops!

Nej, jag ger upp och söker min tillflykt till Nationalencyclopedins ordbok beträffande hederlig. Vad menar folk egentligen med "gammal hederlig"?

he'derlig adj.
  som arbetar (öppet och) endast med moraliskt godtagbara metoder i sin strävan att uppnå ngt.
  BET.NYANSER: .......c) spec. om traditionsrika och uppskattade föremål, företeelser o. d.
  HIST.: sedan 1769 ...jfr 'ärofull'; 'vördnadsvärd'; 'förnäm'

Ordet traditionsrik indikerar i alla fall en viss ålder men också gamla anor. Så den senaste och nyaste  kameran skulle också kunna räknas som hederlig ety den har en lång historia bakom sig med anor från 1800-talet. Suck.

Ett sista försök på Google med "gammal hederlig" ger ungefär 58.000 träffar där ingen är den andra lik. Dubbelsuck.

Nästa gång någon säger något om hederliga gamla kameror kommer jag sannolikt att banka in lite gammaldags hederlighet i vederbörandes skalle med min gamla hederliga kamera som verktyg.

Mellanformataren

PS
Slutklämmen är naturligtvis inte hederligt menad. Varken som hot eller löfte. Jag tänker bara högt om det som irriterar mina hjärnceller. Både den vänstra och den högra.
DS