Pro Memoria
Analogistens Säterutställning
Om den fotografiska gemenskapen
En sak var säker i Säter. Bilderna är i fokus. Hur vi åstadkommer våra mästerverk är av underordnad betydelse men här fanns många tips om vägen till bilden. Låt vara att en del måste offra nattsömnen för att få till det medan andra bekvämt shoppar loss vid bildskärmen i sin skaparkraft. Vi får alla utlopp för våra gåvor i bildskapandet, var och en med sin förmåga och på sitt eget sätt. Såsom varande den enda helanaloga utställaren kände jag mig inte som en främling i sällskapet. Vi har ju samma intresse. Här kommer ett bildsvep ur analogistens synvinkel. Förstora gärna bilderna och njut av det analoga tonomfånget.
Det Engbergska Värdshuset bjöd på fin gemenskap i sällskapsrummet
Fotograferna Hallberg & Hallberg i avspänt umgänge med oss andra
Översikt av utställningen. Bakom hörnet till höger fanns det några också
Utställningsgeneralen välkomnar...
...invigningstalaren, som varken kan fotografera eller spela instrument men sade sig vara en fullfjädrad njutare av fotografi och musik.
Båda bilderna ovan tagna med Rolleiflexen på Tmax 100.
Det var hemskt varmt första och halva andra dagen. Vi tillbringade mesta tiden flämtande i skuggorna.
Min favoritfotograf. Lars-Erik Boberg. Det syns inte här men i verkligheten var de monokroma bilderna mörkt bruna i svärtan. Klassiskt vackra att se på.
Min egen hängning med bilder från Place des Arts i Montreal.
Där inget annat anges är bilderna tagna med Zeiss ZM, 35 mm på Neopan Acros 100 (exponerad som 160) och stående framkallning i Rodinal 1:100 i 1 timme. Acrosen är min nya favvofilm. Otroligt vackert tonomfång.
Eders hängivne
Gotland runt med en gammal besättning
Om en retrosemester
2009 blommade min analoga galenskap ut ordentligt. Men som den lyckliga skit man kan vara hade jag kul med fotograferandet som aldrig förr. Gamla kameror flockades hemma under våren och efter Midsommar åkte vi på semester till Gotland, frun och jag. Och ett flertal gamla kameror. Det här inlägget för nästa profilbild kommer endast att innehålla bilder tagna med kameror som tillverkades före den digitala eran. Min D80 fanns förstås med och jag tog bilder med den också men de visar jag inte den här gången.
Vi bodde på Strand hotel. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Rum 333 hade den här utsikten. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Visby ringmur. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Vi hade Visby som bas och gjorde dagsutflykter åt alla håll. Den första till Fårö.
Vi skådade raukar på Fårö. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Besökte fiskeläget Helgumannen. Bronica S2A (1973) + Nikkor 2,8/75
Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Vi gick i kloster i Roma. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Klostret har blivit nöjespalats. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Vi hittade till Krusmyntagården. Contessa Nettel Piccolette (1921)
Piccoletten verkar ha fått starr så nu håller jag på med ett linsbyte. Den ska få nytt liv som hålkamera.
Vallmo fanns det överallt. Men de stod inte stilla! Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)
Någonstans på västkusten. Härifrån såg vi Stora och Lilla Karlsö. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28
Minns inte var dessa utredningsdetaljer hängde. Leica M3 (1955) + Elmarit 2,8/90 (1960)
Tillbaka i Visby. Botaniska trädgården. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Och så var resan slut. Och frun också. Här uppe på klinten strax söder om Visby. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Månadens profilbild är dock tagen på Millesgården. Rolleiflexens självutlösare funkar inte så jag balanserar kameran och trycker av på armlängds avstånd. Närgränsen på objektivet ligger på 0,9 meter så jag fick sträcka ordentligt på min lekamen.
Rolleiflex 3,5A Automat (1952)
Mellanformataren
PS
Det var både första och sista gången jag tar med så många kameror på en resa. I maj åker vi över Atlanten och då blir det bara två, en digital och en för film. Men helt säkert flera objektiv.
Babyn är laddad
Och det var längesen sist...
Det är något visst med att sätta in en rulle i en kamera. Jag har flera som står tomma och det är frestande att bara sätta i en rulle för den där trevliga känslan av förväntan som uppenbarar sig när man förseglat bakstycket. Vårluft, på nåt sätt. Aaah.
Rolleiflex Baby från 1958 med efke R100 bakom objektivet. 100 ISO svartvitt.
Mellanformataren
GÅRDAGENS NYHETER
Världens första tvåögda kamera
En kamera med två objektiv användes redan på 1870-talet. Det var en storformatskamera där man använde ett objektiv för att fokusera och det andra för att ta bilden. På så sätt behövde man inte avlägsna mattskivan och sätta in film/glaskassetten utan kunde ta bilden omedelbart efter att ha fokuserat färdigt.
Den första tvåögda spegelreflexkameran som kunde köpas "från hyllan" var dock en Carlton från 1885 som tillverkades av The London Stereoscopic Co. Dessa tillverkade annars stereokameror för den tidens stora bildfluga, stereofotografier.
Firma Franke & Heidecke startade sin verksamhet 1920 med att just producera och sälja stereokameror. Först 1929 introducerades en massproducerad tvåögd kamera (TLR). Man lanserade modellen Rolleiflex (Original). Kameramodellen blev så populär och efterfrågad att Paul Franke fick göra uppehåll i sina försäljningsresor. Produktionen hann inte med! Efterfrågan var för stor!
Trots vad som står i Wikipedia kom Rolleicorden först i slutet av 1933.
Mellanformataren
Källa: Wikipedia, Rollei 75 år samt Rolleiclub.com
En av mina bästa vänner har kilat vidare
Om att skiljas med glädje
En av mina bästa vänner har gått till andra jaktmarker. Och det är med glädje jag släppte iväg den. Jag har haft många fina stunder med den och jag vet att är där den är nu fortsätter den att sprida glädje. Min gamla Rolleiflex 3,5A Automat från 1952 har flyttat permanent till sonen i Göteborg.
Jag har ju en till, en Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, som gläder mig på samma sätt. Det är bara lite detaljer som skiljer. Ett vinnande koncept behöver ju inte ändras särskilt mycket.
Mellanformataren.
PS
En del andra gamla godingar är på väg ur boet också så kom inte och säg att jag är en samlare!































