Annorlunda Midsommar

Att vara ensam då och då gör mig inget. Det var inte min första ensamma Midsommar. Det var den andra. Ärligt talat var det skönt att slippa grodorna i år =)

Minst halva Stockholm hade flytt ut till andra nejder. Det kunde man se i garagelängan. Bara några få bilar kvar. Jag la mig hyfsat tidigt för jag hade en idé i huvudet att kolla hur det är i city på Midsommardagens morgon. Här är vad jag fann.

Stockholm har fått en ringmur

Caféerna var förstås stängda

Drottninggatan

Maktens korridor

Slottet bakom mig

Någon gränd

Västerlånggatan

Tyska brinken

Prästgatan

Jag fick ha Mårten Trotzigs gränd för mig själv. Första gången i världshistorien.

Brända tomten

Sen åkte jag hem och framkallade båda filmerna.

Mellanformataren

Skruvat i Malmö

Jag hade inte tänkt ta en enda bild på Turning Torso men det är nåt konstigt med den. Jag tror den är magnetisk på fotografer. Särskilt amatörfotografer.

Tom tomt för framtida bruk. Det här var kanske den sista. Till vänster om mig byggs det som bara den  på alla tomma plättar. Om nåt år eller två får vi se vad det blev.

Gyllene kulor. De ligger i centrum för att inte förväxlas med annat gyllene. Snitt och sånt...

En enorm kaffeböna och ett ont öga möter mig

En imponerande byggnad

T o m träden bredvid lät sig påverkas och skruvar sig åt samma håll som huset.

HSB Turning Torso

Mellanformataren

PS
En kamera, ett objektiv, en film. Dogma style men inte mitt löfte.

Malmö hamn

Jag gillar hamnar så självfallet gick jag dit och strövade runt några timmar den 7 juni. I sakta mak tog jag mig från Bagers bro förbi Inre hamnen ut på piren och tillbaka. Sen fortatte jag västerut där det pågår spännande byggnation. Men det tar vi en annan gång. Nu blir det bara en liten del av hamnområdet.

Malmöborna är ett cyklande folk

Fredliga är de också 

 De har snygga broar...

...och fyrar...

..och broar...

...och fyrar

Vad det här är kan  jag inte räkna ut. 90 mm använde jag här

Dockan har blivit småbåtshamn. Men jag tror bestämt att jag hade närmare till båten i Åmål.

Kunde inte låta bli. Självporträttet.

Nästan FÖR prydligt välordnat

Äntligen ett café som var öppet. Kaffesuget var enormt så här långt på promenaden. Mycket trevlig och hjälpsam personal gör att jag gärna rekommenderar Lighthouse Café nästan längst in i Dockan.

Det finns fler som kör retro. Skönhet i trä

Proud Mary lägger ut för en fikasegling

Och andra lägger sista handen på vårrustningen

Resten av den här promenaden kommer senare

Mellanformataren

PS
Samma ekipage som i förra inlägget utom på en bild där jag använde 90 mm . Och film som sensor förstås.

Klöver Kung

Om våra besök på Millesgården

Millesgården är ett av våra favoritställen på sommaren. Och varje gång blir det en del bilder. Som inramning till månadens profilbild tänkte jag bjuda på en bildkavalkad från Millesgården som jag samlat under de år vi bott i Stockholm. Vi åker inte dit så mycket för att se någon utställning utan snarare för att det är en utmärkt plats att koppla av på.

Min favoritstil - Jugend

Koppla av...

Europa och tjuren med en kamera från 1939

Fiket är ok

Carl Milles var svag för pelare. Kunde inte få nog.

Och så slutligen månadens profilbild som min fru tog vid en av fågeldammarna. Bildbehandlingen är också hennes. 

Mellanformataren

Betraktelser från Montreal -12

Om en tur till Quebec

Vi hade egentligen planerat att åka på måndagen men väderutsikterna för Quebec var minst sagt blöta och frusna så vi åkte tisdag i stället som utlovade sol och värme i två dagar. Vi åkte dit med Orleans Expressen (buss) som tog drygt tre timmar på sig för resan. Så småningom checkade vi in på vårt hotell Capitole och gav oss genast ut i Gamla stan. Jag måste utfärda en varning. Efter tre sovringar blev det ändå drygt 40 bilder kvar. Jag orkar inte ta bort fler. Samtliga är obearbetade så när som på den skärpning som görs vid export från Lightroom. Här kommer bilderna...

Dag 1

Hästen heter Bill och kusken Carl. Dottern bjöd oss på en drosktur.

Vi blev naturligtvis omkörda. Det här var en brandbil som nog övningskörde på de smala gatorna i Gamla stan.

Typisk arkitektur.

Utsiktspunkten Frontnac på Quebecklippans krön. Här hade man en fin utsikt över St Lawrencefloden.

och lägre delar av staden.

Bakom utsikten tornar den gamla bebyggelsen upp sig.

Även en del tillfällig arkitektur.

Han spelade ABBA:s "Fernando" på sin harpa. En annorlunda upplevelse.

På väg ner till de lägre delarna av staden

En mysig gata nedanför Quebecklippan.

Andra spelemän. Det verkade som om de hade en viss tid på sig, sedan gick de vidare till ett annat ställe. Vi mötte ofta såna vi sett tidigare på nya platser.

På flera ställen mötte vi människor utklädda till gammaldags Quebecare.

Kabinbana tillbaka till Frontnac (utsikten)

Det fanns förstås en fotoaffär. Huruvida de verkligen sålde film kontrollerade jag inte.

Place Royale. Ett riktigt gammaldags torg.

Det finns flera stora väggmålningar som är riktigt populära att fotograferas mot.

En given turistfälla.

Även jag försökte mig på att lura betraktaren.

Smalare än Mårten Trotzig vill jag hävda.

De har lämnat kanonerna kvar för att vi ska förstå att det här är ett fort mer än en stad. Dessa var de små kanonerna. Lite större längre bort.

Här tog vi en paus på hotellet för att senare ge oss ut i kvällen för att skåda kvällslivet.

Kameror är ett flitigt attribut i modeaffärernas skyltfönster. Här är det en Brownie.

Det är väldans backigt i Quebec.

Tänk inte ens tanken. Endast för katter.

De där taken ser mycket raffigare ut på kvällen än på dagen.

Pampigt värre här och där.

Frontnac i kvällsljus (utsikten)

Ni kanske anar att det gröna ljuset är konstgjort.

Härifrån hem till hotellet och en lång natts sömn

Dag 2

Däruppe bakom de översta fönstren ska vi senare äta middag. Restaurangen roterar ett varv på en timme och tjugo minuter. Utsikten är vidunderlig.

Jag kan förstås inte motstå ett ensamt träd. Fast här var det kanske en grupp.

Vi letade oss runt citadellet (som var dagens första mål). Här går vi på citadellets utsida på guvernörens Promenade.

Utsikten är inte dålig här heller. Här ligger Kustbevakningen. Det stora vita i aktern är helikopterhangar. Det har jag lärt mig på jobbet.

Så småningom kommer man fram till Frontnac igen och då går vi ner till den mysiga gatan igen.

Henne såg vi väl inte igår?

Kaninerna är en symbol för restaurangen/cafét med samma namn. Är du i Quebec någon gång så gå dit. Förstklassig uteservering.

Trötta i benen tog vi kabinbanan upp den här gången.

Typisk arkitektur. Nu är vi utanför Gamla stan.

En gammal kyrka som byggs om till bostäder.

Så småningom letade vi fram till tornet med den roterande restaurangen. Rejält hungriga.

Citadellet för våra fötter. Om du förstorar bilden så ser du antagligen en massa svarta prickar. Kanoner. Vi gick aldrig in i citadellet tidigare på dagen, bara runt. Nästa gång. Där i fjärran ses den sista kröken av floden innan Atlanten. Tror jag.

Den där mäktiga kyrkan blev så liten där uppifrån.

Vårt hotell är det där svarta smala bandet mellan två större hus. Det högra, rundade, är en teater. Längst till höger syns muren runt gamla stan. Vi bodde alltså strax utanför. Här tar vi igen oss lite innan vi tar oss till bussen för färden hem.

Medan vi väntade fick vi se ett gäng unga pojkar som tränade skateboardtricks.

Nu har du nått slutet. Vägen hem är inget att skriva om. Den kanadensiska landsbygden är en grön öken, vägarna spikraka. Det hände ingenting på tre timmar.

Mellanformataren

PS
Är Quebec värt besväret? Jag hoppas bilderna ger dig svaret. Annars kan jag bara säga: Åk dit om du får tillfälle!