Runstenar och krigsmaskiner

Om Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2

 Igår var jag ute med frun som skulle fotografera runstenarna vid Lovö kyrka och då tänkte jag att jag skulle göra något åt alla kameror laddade med film så jag tog med två stycken. En Super Ikonta och bastarden. Båda från andra världskrigets dagar.  Och den lilla coolpixen för lite snabba bilder för bloggen. Min fru ville ha lite mulet för att få bra ljus och på eftermiddagen hände just det. Det drog in en liten molnslöja över Vällingby söderifrån så vi drog iväg.

Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2. Laddad med Tri-X

Det finns fem runstenar vid Lovö kyrka. Fyra av dem är vackra. Den femte står på baksidan och är den minst snygga. Den står f ö alldeles intill en fast väggstege så den blir nog inte fotad så ofta.

1/250s bländare 11 (tror jag)

Svårigheten med en Super Ikonta är den ynkliga mätsökaren. Det hjälper att ta sikte på högkontrastiga gränser. I det här fallet det vita fältet på jackan. Lätt att kolinjera.

Vi gick in i kyrkan också. Det var för ovanlighetens skull öppet. Antagligen för en kvällsgudstjänst.

1/30s bländare 5,6

Här använde jag stearinljusen på altaret för skärpeinställningen. Lätt att se när de sammanföll men ändå blev inte skärpan där när jag granskar negativet. Nu var det mörkt och den långa tiden på den här brännvidden, låt vara att det är  en normal för det här bildformatet, är ganska delikat. Kameran är inte tung men svår att hålla still.

Coolpixen ska väl få sitt också här i bloggen. Den var ju med.

Jag tog bilden för att vid något tillfälle illustrera begreppet "att bita sig i svansen". Jag samlar gärna på bilder som kan illustrera något. Ofta användbart. Om man hittar dom igen, vill säga =)

Sedan drog vi till Ekerö kyrka. Frun hade lust att åka dit och se om det var öppet där också. Jag fastnade dock på parkeringen inför denna syn.

Chevrolet Fleetline Deluxe 1950

Ett rullande renoveringsprojekt, sa ägaren som dök upp efter en stund. Metallicgröna fälgar stack i ögonen på mig som gillar originalskick bäst. Men svart/vitt är förlåtande mot elaka färger =)

Bildbevis

Bastarden har inte levererat ännu så de bilderna får ni se en annan gång.

Slutklämmen blir tvåfaldig. Super Ikontan är en HÄRLIG kamera att fota med. Mellanformatet  ÄR det BÄSTA filmformatet.

Mellanformataren

PS
Båda mina krigsmaskiner är äldre än bilen. Men de verkar vara i bättre skick =)

Stadsteatern

Om det urbana landskapet och dess invånare

I mitt förra inlägg försökte jag argumentera mig bort från naturfotografin. Jag får aldrig till det. Vad ska jag fotografera istället? Människor! Skapelsens krona (för dig som tror på Gud). Den starkaste och intelligentaste av alla djur (om du tror på Darwin). Jag menar, en hackspett är alltid en hackspett, en räv är en räv och en älg är en älg. Människor företer dock en sällsamt rik utseendevariation i jämförelse med djuren (andra djur för Darwinisten). För att ytterligare komplicera det hela uppvisar hon dessutom en otrolig beteendevariation. Förutom en del grundbeteenden som parningslekar, bygga bo och samla mat. Det finns ännu fler parametrar som avviker från djuren (andra djur). Pälsen, bruket av kläder och smycken, uppfinningsrikedomen i att skapa saker och använda dem. Utvecklingen har gett henne hörlurar i öronen och mp3-spelare som dinglar på magen. Det är så hon talar om för omgivningen att hon vill vara för sig själv för en stund.

Mobiletelefonen är också en del av människans utveckling. Telepati var ett blindspår.

 När man blandar och ger ur denna mix kan man lätt inse att jag pratar om Stadsteatern. Ja, det där som försiggår framför våra ögon när vi går på stan. Mina vänner fotografer. Det här är en outsinlig källa till naturstudier på en hög och bekväm nivå. Det händer alltid något och dessutom ofta oväntat. Beteendevariationen är så otroligt stor, förutom grundbeteendena, att det kan hända vad som helst i en viss momentan sammansättning av individer. Det är det här som är värt att fotografera. Den rika flora (ursäkta liknelsen) av unika händelser som sker varje dag i en stad. Ja, utom i Vimmerby då, har jag hört från initierad källa. Inte heller i Åmål när jag är där. Då är det ofta folktomt. Utom vid torghandeln om sommaren. Förra året (2009) jobbade jag inte så mycket och hade gott om tid att gå på stan och fota. Det var härligt, även om jag råkade ut för en del missöden. Sen fick jag jobb i Finspång och då var det roliga slut. Folktommare plats på jorden går inte att uppbringa.

Finspångs torg en vardagskväll. Händelselöst

Men nu är jag tillbaka i storstan igen och det känns fint. Jag har ju valt att bo i Sveriges största stad så nu vore det väl tusan om inte förutsättningarna var bra nog. Fast det är viktigt att välja ett bra ställe. Sveavägen en söndag är ingen höjdare kan jag säga. Tidpunkten är ännu viktigare. Det är ingen större idé att vara morgonpigg i Stockholm. Om man inte vill porträttera tidningdsbud, vill säga.

Sveavägen en söndag i somras. Det här är inte gatufoto då det inte händer något intressant.

Varför spela Haydns trumpetkonsert utan orkester? Inte ens en hatt för pengar.

Utrustningen är det inte mycket att orda om. Mer än att det inte behövs värstingtelezoomar. Du behöver bara 35 mm, eller 50 mm. Lägg hellre pengarna på bra skor. Gömsle behöver du inte heller. Eller, rättare sagt, kläd dig diskret. Det ska synas vad du gör utan att man lägger märke till dig. Det är en stor fördel om kameran är liten ty då hamnar du i kategorin "turist" och ditt fotograferande betraktas som ett "naturligt" och vanligt beteende. Du är ofarlig. Tar du med dig en stor DSLR tror alla genast att du är en fotograf! Och ingen vill vara med på bild! Den lilla kameran är vanligtvis billig men om du ändå känner ett nördigt behov av att spendera stora pengar går det att göra det inom denna fotografiska gren också. Köp en Leica M9 med en värstingljusstark 35:a och du har nått målet med utrustningsdetaljen. Det finns bara en risk med denna utrustning. Du kan frestas att bli så märkvärdig att du vill synas med denna fina utrustning. Det är inte det som är grejen. Helst ska du agera som "Den Osynlige Mannen" (om du är tillräckligt gammal för att komma ihåg tv-serien, vet du vad jag menar).

Mitt primära gatufotoekipage. Mätsökarkamera och 35 mm

Men det går lika bra med sell.. en Rolleiflex. Ingen tar dig på allvar då utan tycker synd om dig som inte har råd att skaffa en digitalkamera. Du blir ofarlig även här. Ty film är ofarligt.

Rolleiflex med 75 mm (motsvarar 50 mm på småbild). Mitt andraval.

Och sen då? Sen är det bara att promenera och spana efter händelser som verkar vara intressanta eller utvecklas åt ett intresssant håll. Och plåta på, bara. Du får motion och har det trevligt under tiden. Ibland får du vänta lika länge som en naturfotograf på en bra bild. Ibland kan du ta många på en gång. Ibland måste man vila. Men kameran behöver inte vila.

Jag var nyfiken på vad höll på med och tog tre bilder utan att de märkte något. Helt uppslukade av sitt.

Videoinspelning i parken. Bakom gruppen gick människor baklänges

I väntan på pendeltåget

Mellanformataren

Klimax och antiklimax

Om hög- och lågvattenmärken i kameravärlden

Det verkar som en hel del fotobekanta behagade gå på Fotomässan på fredag men jag träffade i alla fall några bekanta där idag. Jag undvek noggrant alla spegelreflexmontrar och siktade in mig på mätsökarstorleken och aningens mindre. För mig som kör det mesta på film är det digitala nytt "hver gang". Gud sig förbarme vad alla tillverkare hittar på! För att säga det kort. Panasonic ligger bra till i Vällingby. LX5 har jag visserligen rekommenderat mamma att köpa p g a storleken. Perfekt för handväskan. Även om jag gillade hennes väldigt bra när det gäller bildkvalitet så vill jag ha något lite större att hålla, typ ZM, Leica M3 o dylikt, bara inte plastklumpar à la Nikon och Canon fullformatare.

Panasonics monter var populär. Kamerorna är kompetenta och ger bra bildkvalitet men låter skrämmande lika en spegelreflex. Det må vara förlåtet då jag inte märkte någon fördröjning mellan tryck och slutare.

Dagens klimax

var besöket i Zeiss monter. Jag hade ZM:en med mig så killen i montern plockade fram lite godis att ta hem (reklamprylar alltså) och dukade upp gluggar att prova på min ZM. Jag provade allt som han hade och tog bilder. Bilderna sitter kvar på det perforerade minneskortet så det får bli en annan gång. Min assistent tog däremot bilder med sin D80 på mig och min "julafton".

Jag hade visserligen Zeissblått på mig men det var killen till höger som är från Zeiss. Han undslapp sig (eller "läckte"?) en hoppfull nyhet. Zeiss lär ha börjat titta på en sensor till ZM. Halleluja! Jag fick något religiöst i blicken och det såg han =) Det finns rykten i svang på nätet och det känns bara härligt för en gammal Zeissentusiast.

Distagon T* 3,5/18 mm. 13 linser i 11 grupper. Här är det tydligt varför objektiv kostar och väger.

Dagens antiklimax

Fujis Finepix X100 stod inlåst i en glasmonter. Se men inte röra! Inte många ville titta heller. Jag var ganska ensam just då. Och jag som hade vässat armbågarna! Men kameran är lika snygg som min ZM och är trots sin otillgänglighet en tänkbar ersättare till min D80. Om inte ZM kommer som digital snart...

Leicas monter var jag hos två gånger. Alla kameror var inlåsta i vitrinskåp eller vitrinbord. Se men inte röra utan tillstånd. För att få klämma på en kamera var man tvungen att fånga en säljares uppmärksamhet och de hade redan fullt upp med intressenter. Ricohs säljare var mycket modigare. Ingen kamera var fastlåst någonstans. Bara att ta och testa utan det irriterande korta snöret som alla andra hade. Alla modellerna stod kvar vid dagens slut. Det kallar jag förtroende.

Ingen Olympusmonter. Det kändes lite tomt. Precis som när jag upptäckte att det inte funnits reklam för Opel i DN Motor på flera veckor. Något fattas mig...

Dagens behållning

Utställningarna var fler och omfångsrikare än förra året. Det är det här fotografi handlar om. Bilder på papper. Jag är urless på att titta på bilder på en datorskärm. En del gillar blanka bilder, andra matta. Jag som betraktare gillar matta bilder då jag inte gillar att se spegelbilden av mig själv eller andra/annat i en bild. Jag vill se bilden! Speglingar i bilder är lika irriterande som ett hack i en skiva eller ett myggbett.

Fötterna blev ömmare än vanligt efter 4,5 timmars kryssande bland montrarna. Att kalla det behållning är väl lite onödigt men budskapet var tydligt. Jag borde nog träna mer och gå ner i vikt...

This is my Notebook!

Kan inte låta bli att kommentera Herr Björkboms inlägg idag. Det finns fler beroendeframkallande kombinationer. Här är min. En av dom, ty det finns flera...

ZM + Biogon 2/35. Härlig Notebook-combo

Så här ser en del anteckningar ut.

"Nya" ångloket i Åmål

Gästande prästen tar kyrkkaffe.

Rean på Dressman var svår att undvika. Rätt i nyllet alltså.

M-Zeissmissbrukaren 

Det försiggår konstiga saker i Solna tidigt på morgnarna

För tillfället jobbar jag på Rymdbolaget i Solna. Morgonpigg och rask som jag är, är jag ofta först på plan. Det är då man kan komma på dem. Androiderna har hemliga möten tidigt varje dag.

-Människorna har haft möte igen och lämnat en massa skräp efter sig. Kan du städa bort det Qwerty, tack.

-Visst, herr ordförande

-Tack. Nu övergår vi till krypterat läge så att den där männiksospionen bakom ryggen inte förstår

-ic
-da
-ic
-ic
-ic

Varje morgon likadant. Jag får aldrig reda på något.