Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Retrokameratips - Voigtländer Vitessa N

Ännu en -54 i Vällingby

För nån vecka sen vann jag denna Voigtländer Vitessa N på Tradera. När den väl kom hem i torsdags så vidtog en noggrann kontroll av skick och funktion. Kontrollen utföll till full belåtenhet. Allt utom självutlösaren fungerar klanderfritt.

Därefter vidtog artbestämning och tillverkningsår med hjälp av olika Voigtländersajter samt camerapedia. Här konstaterar jag att objektivet är en Skopar 3,5/50. EV-värden kopplar ihop bländare och tider medelst en spak som här syns till vänster under objektivet. EV 3-18, imponerande omfång. Notera stödbenet på ena dörren. Den kraftigt uppstickande pinnen har en dubbel funktion. Den spänner slutaren och drar fram film. Något otympligt kan det tyckas vid första anblicken men jag kan försäkra att vid fotografering känns det fullständigt naturligt att använda båda pekfingrarna. Man använder ju höger tumme för skärpeinställning (se nedan) så vänsterhanden är ju fri. Ergonomiskt vältänkt redan på 50-talet alltså.

Blixtuttag av nyare typ i vänster dörr. Voigtländerloggan i bold stil. Fast tillbehörssko (cold shoe). Det här visar sig vara en Vitessa N från 1954. Ett ovanligt vackert och välhållet exemplar som nog inte har fått köra många rullar. Men nu ska det bli andra bullar, om man säger så. Det sitter redan en Tmax 400 i huset och nu är det bara att söka fototillfällen.

Vad mer finns på denna kamera? Det är en mätsökare där skärpan ställs in med ratten på baksidan. När dubbelbilden i sökare smälter ihop till en så har man satt skärpan där man vill ha den. En snabbkoll på olika objekt nära och fjärran ger vid handen att den är helt ok.

Hopfälld är den mycket kompakt och slinker lätt ner i en ficka.

Redo för tagning är den inte mycket tjockare än hopfälld. Notera skärpedjupsskalan till höger, direktkopplad till skärpeinställningsratten på baksidan.

Undersidan till sist. Ett fantastisk exempel på funktionalistisk design. Återspolningsveven till vänster i bild. Låsmekanismen för bakstycket bredvid den. En rejäl sak som fungerar utmärkt och är ur vägen när man inte behöver den. Hela kamerahuset tas av och man har fri tillgång till kamerans hela innandöme. Den lilla knappen för frikoppling av återspolningen därnäst. En detalj som funnits länge på kameror. Längst till höger stativfästet.

En liten grej som jag noterat är att räkneverket nollställs inne i kamerahuset när man laddar film. Jag skulle gärna ha sett att man kunde nollställa när filmen var framdragen till första rutan. Men som vanligt kan man inte få allt man vill. Däremot får man allt man behöver för att fotografera i denna trevliga kamera. Inget lullull, alltså. Den är vackert designad och extremt skön att hålla i med sina rundade former. Föredömligt enkel design ger ett gediget intryck. Här har man tänkt till.

Till kameran följde en kameraväska av typen never-ready. Också den i fint skick, men den lägger jag undan. Jag vill ju ha kameran redo för användning när jag går ut att fotografera.

Mellanformataren

PS
Den här modellen är inte så vanlig på auktionssajterna så får du syn på en och vill ha den, lägg ett fett bud strax före auktionens slut.

Publicerad 2012-04-14 13:23 | Läst 12480 ggr 9 Kommentera

Ny tagelskjorta - den gamla behöver tvättas

Byta Dogmalöfte eller inte, det är frågan

Mitt nuvarande Dogmalöfte är ganska gammalt vid det här laget. ZM, Sonnaren, Tmax400 och Xtol har funkat fint och var trevligt.

Gammalt löfte

Men ombyte förnöjer så nu vill jag byta, och byta till en större utmaning. Men vad? Så här funderar jag.

Ta en brännvidd som inte många väljer eller ett säkert kort? 15, 90 eller favoriten 35?

Zeiss ZM eller en helmanuell? Rentav en spegelreflex? Eller mellanformat igen?

Ska jag bara ange 400 ISO och därmed öppna för andra filmer? Eller köra digitalt?

Ska jag byta framkallare? Är det tillåtet att framkalla i Lightroom och Silver Efex Pro, tro?

Så många alternativ! Men bara fyra beslut.

Men inte idag...

Obeslutsam mellanformatare

Publicerad 2012-02-10 21:41 | Läst 8247 ggr 8 Kommentera

Min kamerakrönika - del 19

Olympus OM-2n

Strax innan det blev populärt att skriva om OM-1 på FS (höst 2011) så erövrade jag den här av en arbetskamrat som erbjöd mig den gratis. Jag betalade i alla fall då det kändes bättre att ha gjort en "affär" för oss båda. Ett härligt stycke kamera i samma storlek som min M3. Det enda som är större på den är objektiven. De blir lite biffigare när det sitter en spegel i vägen.

Till den följde flera objektiv och andra tillbehör och jag har skaffat ett par objektiv till. Jag saknade t ex en 35:a. Eftersom jag kommit över den nyss har jag inte tagit mer än ett några rullar med den. Till skillnad från andra som använder samma kamera jämt så växlar jag ju kamera ganska ofta nu för tiden. Jag är dock helt överens med Bengt Björkbom om att Olympus OM-system är ett mycket trevligt och kompetent kamerasystem i en storlek som passar mig och min typ av fotografering.

Här kommer några få bildexempel från de få rullar jag hittills kört.

Klubbkompisar i befintligt ljus. Det är ytterst sällan jag dammar av blixten.

Och nu ett svep i Slussen. Charmigt dyster.

Betydligt charmigare är det i Gamla stan

Men en del ställen är svårhittade

Mera fjäderprakt. Sergels torg.

Mellanformataren

PS
Den här kameran kommer att få många fler rullar vad det lider. Nu sitter det en Portra i den. Färg, alltså.

Publicerad 2012-01-21 10:47 | Läst 10851 ggr 12 Kommentera

Min kamerakrönika - del 18

Nikon S

Den senaste kameran i stallet som är tillverkad 1954 landade i Vällingby bara någon månad efter X100. Ett Traderafynd som visserligen hade en trasig slutare men som jag lät reparera omedelbart när jag fick den. Schönherrs Foto har en duktig Nikon-reparatör som såg fram emot ännu en mätsökare. Han hade nyligen reparerat poolvärdskompanjonens dito. Det har inte gått så många rullar i den ännu, då den blev färdig först på sensommaren, men på vanligt mätsökarvis är den rolig att fota med, liten och smidig men inte lätt. Utan att veta i kalla siffror känns den tyngre än en Leica. En härlig kamera med Contax/Kiev-look men med ett innanmäte som Leica. Made in Japan.

Kameran kom med ett Nikkor 1,4/5 cm och jag har inte ens tittat efter andra brännvidder. Ännu.

Här kommer några bilder. Bara svartvitt har passerat denna i min ägo. 100% Tmax 400. Bildformatet är 24x34 mm. Först med Nikon S2 kom man upp till standardformatet.

Närbild panflöjt

Vänner

Huvudlöst på Hötorget

Sitting Bull

Vad händer här?

Och så lite kackel i hönsgården.

State of the art 1954

Behöver jag säga att det sitter en rulle i den?

Mellanformataren

PS
Än är det inte slut...

Publicerad 2012-01-19 13:25 | Läst 9204 ggr 8 Kommentera

Min kamerakrönika - del 17

Fujifilm Finepix X100

I väntan på en digital Zeiss ZM köpte jag våren 2011 den nyss utkomna X100. Ett sista försök att trivas med en digitalkamera. Den här gången gick det bra, trots en haltande inledning. Den första kameran exponerade konstigt och efter en del kontakter med Fujis utmärkta support blev den utbytt. Nr 2 fungerar alldeles utmärkt och jag är nu helt oförstående till den massiva negativa kritik den fått. Den passar min typ av fotografering perfekt. Låt vara att det är en massa funktioner jag låter bli att använda men jag har i alla fall börjat använda ISO flitigare än på Nikon D80. Det är onekligen lite flexiblare att ha en tredje parameter att spela med när ljusförhållandena inte är de bästa.

X100 fullt utrustad med tumgrepp, softrelease, motljusskydd, UV-filter, handlovsrem och väska.

Den förra softreleasen försvann på väg till Fotomässan så jag köpte en ny och mindre som inte gängar ur sig när jag stänger av kameran.

Som ni förstår är det här min nya digitala arbetshäst. Men den är ändå tvåa efter Zeiss ZM. Jag kör alla bilder i denna som RAW utan att ta ut svartvita jpeg. De bilder jag vill konvertera kör jag manuellt i Silver Efex Pro där jag har mina favoritinställningar för ett snabbt arbetsflöde. Jag kan dock konstatera att inte alla bilder blir bra i svartvitt medan andra blir bättre när färgen försvinner.

Här kommer ett parti bilder av varierande slag från den korta tid jag haft den, drygt ett halvår. Ändå har jag tagit fler bilder med den här än med Zeiss Ikon ZM utan att jag för den skull tagit flera bilder på samma motiv. Jag kör den som om den hade film.

Carl Milles tyckte att himlen behövde hållas uppe med pelare.