Dax igen - för filmfolket finns det många dagar att fira

Olle, Ylva, Monica m fl som äger en kamera som kräver lite utöver det vanliga i form att filmtillgång. Och då menar jag detektivarbetet med att hitta inköpsställena. Bäst att passa på medan vi har lite film att spendera. På måndag är det 127-filmens dag. IGEN! Det var visst en förra året också. Och till hösten kommer 6x9 och lite senare 8"x10" och sen... =) Ni fattar. Filmfolket slutar inte att fira i första taget. (Dessvärre blir det knepigt med 24x36. Kanske förhållandet 3:2 går att använda)

Nåväl, jag är peppad för stordåd på måndag med dessa kameror. Det är första dagen på min semester så här ska det njutas långsamt.

Contessa Nettel Piccolette DeLuxe från 1924. Köpt hos Sergel Foto i sina dödsryckningar. Redan laddad med efke R100.

Rolleiflex Baby från 1958. Redan laddad med Macocolor 200. Trilskades för nån månad sen men har i alla fall funkat en halv rulle.

Garderar med lite mer efke, Fuji Velvia och Portra.

Mellanformataren

PS
Glöm inte att ladda filmen "in subdued light". Vi vill ju se dina kreationer utan ljusskador =)

Loppisrally och pengatorsk

Idag åkte vi ut på Mälarörna för att leta loppisar. Min fru letar fynd och jag tittar om det finns något som liknar en kamera. För det mesta tar jag bara bilder.

Första stoppet i Svanhagen på Färingsö

Hyfsat utbud och bra priser men inget köp

Andra stoppet, Kungsberga långt upp på Färingsö. Denna velociped från 1882 var till salu. Mint condition men verkade ha lite för moderna prylar monterade för att vara genuint retro. Ett objekt för Per-Anders D. men inte för mig.

60-talskärra i fint skick. En baby från samma år har nog egna barnbarn nu.

Tredje stoppet blev Rosenhill på Ekerö. Bakluckeloppis och en veteran som inte var till salu.

Äntligen utdelning i kamerasöket. Den här killen sålde Nikonprylar och hade ett intressant objektiv som jag har försökt att få tag i. 24 mm/2,8. Bilden är tagen med just det objektivet . Jag var dock illa rustad för ett köp. Han ville ha mer än jag hade med mig. Och han tog inte kort, tänka sig! På min D80  blir 24 mm till en ca 35:a, just det som jag vill ha. Visserligen utan autofokus och allt det där men det ska ju en fotograf kunna hantera. Han stannar över hos vänner i Hässelby så vi får se. Han snackade bra svenska med perfekt amerikansk brytning. En kille som man kunde göra affärer med.

Loppistorsken

PS

Den här dagen var jag "all digital". Det ni! =)

En glaciärblå skönhet kom i min väg

Inte bara gamla kameror gillar jag. Gamla bilar också. Allrahelst när man får syn på dem en och en. Att åka på vetaranbilsträffar blir för mycket av det goda. Bättre är det att ägna dem uppmärksamhet utan konkurrens. Fast den här gången kom det faktiskt en till men den försvann fortare än jag hann med med kameran. Här är skönheten från Statoil i Stavsjö idag.

En Cadillac med dovt muller under huven.

Konkurrenten var en liten charmig Citroën CV2 som jag nästan fick på Tri-X men det blev några till på Cadillacen istället. Men de bilderna är ännu kvar på minneskortet i kylen.

Lumpen - utan vapen

1976 gjorde jag lumpen. Den vapenfria varianten eftersom jag tyckte det var bättre att lära sig nåt nyttigt hellre än att döda människor. Samvetsöm kallades det förr. Vapenfri tjänstepliktig på byråkratspråk. Nu i dagarna avskaffar man värnplikten, tänka sig. Den 20 april 1976 ryckte jag in på Arlanda Flygplatsbrandkår för en sjuveckors kurs på brandskolan. Första samlingen inleddes av ett brandbefäl som var gammal reservofficer i det militära. Ett militäriskt tal som var menat att sätta skräck i de nya brandrekryterna. Jag hoppades innerligt att jag skulle slippa denne man som chef i min grupp. Naturligtvis gjorde jag inte det! Men när kursen var klar lyckönskade jag mig själv till att ha haft det bästa brandbefälet på hela brandskolan. Han var strikt och en ren pina i övningsmomenten men mycket rolig och trevlig däremellan. En bra ledare, helt enkelt. Efter kursen spriddes vi ut på Sveriges alla flygplatser. Karlstad som var närmast hemma behövde bara en och en familjefar från Kristinehamn fick den platsen. Kiruna och Visby ville många till (de fick flyga hem) och lotten föll inte på mig.  Så jag blev kvar på Arlanda. När jag senare fick reda på hur de andra hade det var jag lika glad för det. Det hände mer på Arlanda och på fritiden hade jag ju hela Stockholm att ströva omkring i.

Förutom att släcka bränder och då förstås speciellt i flygplan, drillades vi i första hjälpen av en mysig dansk manlig sjuksköterska. Hans favoritreplik när vi svarade fel på frågorna han ställde var "Det är bra! Men det är fel." Tänk er det på rapp danska. Att lära sig rädda liv kändes förstås mer meningsfullt än att släcka dem. Bränder släckte vi däremot och det var ofta skarpt läge i flygtrafiken med varningslarm inför landningar. Medan jag var i tjänst störtade en Vickers i Bromma på en parkeringsplats och vi visste i detalj vad grabbarna på Bromma hade för sig.

På Arlanda hade vi en rad tillbud också. Bombhot, självmordsförsök, gräsbränder och ett par harmlösa haverier. Det haveri jag minns bäst var ett sjöflygplan med lärare och elev som hade doppat buken i ett antal sjöar runtomkring och skulle landa på Arlanda. Läraren skulle göra det. Men han glömde fälla ner landningsstället och landade på V-sömmen för att slutligen tippa över på ena vingen. Det var min lediga dag då så jag fick höra om det när jag kom tillbaka efter min sedvanliga tur in till stan. Värre var det när ett fullproppat charterplan fick en fågel i ena motorn vid start. De lyckades landa och stanna med noshjulet strax bortom landningsljusen. Max 30 sekunder hade vi på oss från larm till att bilen rullade ut och det klarade vi alltid, även om vi låg och sov.

Självporträtt i backspegeln på skumbilen. Den här dan var jag "slangtattare". Ett riktigt slitgöra. Pappas gamla Praktika IV hade jag redan använt flera år. Den fick hänga med lite överallt. Även på övningar och utryckningar.

De flesta dagar förflöt dock i sakta mak med mest underhåll av materiel och kroppsliga övningar. Varje dag började med en koll av utrustning och bilar. Checklistan verkade hämtad från flyget. Rigorös kontroll alltså. Andras liv kunde ju hänga på att grejerna var ok.

Så juli månads profilbild blir ett utsnitt av gruppbilden ovan på 3303 Norén  (jag bytte inte efternamn förrän två år senare).

Endast för svart/vit-fotografer

En Color Finder finns nu till salu på Tradera.

Fast färgerna den eventuellt kan hitta verkar vara lika bleka som pappersbilder från 60-talet.