Min kamerakrönika - del 14

Leica M3

Det var med den här kameran min idé med att skaffa kameror som är tillverkade samma år som jag är född kom till. Missledd av en felaktig information på internet blev det denna med ett serienummer som påstods vara från 1954. Senare visade det sig att det snarare var våren 1955. 54-orna existerar bara i 10.000 ex (om alla finns kvar) och de betingar ett högt pris idag. Min är tillräcklig nära för att ha råd med den. Den har dubbelslag och har ingen ramväljarspak. Inköpet var utrustad med en Elmar 5 cm/3,5 som jag nyss försökte få Werner på LP-foto att fixa till. Efter att han tittat på objektivets linser tyckte han inte att det var värt jobbet eller pengarna att göra något åt det och jag tog hans ord för gott och har skaffat andra objektiv till den. Nu sitter det en Summarit 5 cm/1,5 på den från 1954.

En tysk klenod. Tillverkad våren 1955. Fungerar fortfarande alldeles utmärkt.

På två och ett halvt år har tjugofem rullar passerat och här kommer ett axplock ur bildfloden.

Jordgubbar på Östermalmstorg. Fotomaraton 2009.

Rökpaus. Solna Strandväg. 2010

Uteplats nära Rosendal. Elmarens putsrepor ger en intressant motljuseffekt.

Lunch på Rosendal

Vinterstämning, Statoil Råcksta.

Påskdag. Hässelby missionskyrka. 2011

Chockrosa. Kungsträdgården

Kvinnlig fägring i Kungsträdgården.

På promenad i Gamla stan.

Klotter i Gamla stan.

Tänkaren med kvinnligt sällskap. Waldemarsudde.

Mobil kommunikation.

Och så lite svartvitt.

Björns trädgård 2009

Restaurang Hörnan, Åmål

Fridays,Kungsträdgården.

Stockholm Central

Mor Carin läser morgontidningen.

Stockholms slott

Självporträtt, Järntorget i Gamla stan.

Gammal segelbåt, Drottningholm

Otyg, Gotland

Solstråle, Visby

Sankta Maria kyrka, Visby

Vännen Anders

Kungs Husby kvarn

Apoteksbiträde, Apoteket Hjärtat, Vällingby

Högläsning på Gröna linjen.

Barnbarn

Brödleverans till Råcksta träsk

Café Täppan, Norrköping 2010

Bildsamtal, Midsommargården.

Stockholm Waterfront 2011

Shopping på Fjäderholmarna.

Mellanformataren

Ta' med kameran idag!

Och det spelar ingen roll vad den heter.

Mellanformataren

Min kamerakrönika - del 13

Rolleiflex 3,5 Automat

Våren 2009 kom jag över min länge efterlängtade drömretrokamera. En Rolleiflex. Det var en 3,5A Automat från 1952 som också utlöste en lång serie om dess praktiska tillbehör året efter. Det exemplaret är ute på långlån hos min son ljudteknikern efter att jag kommit över en likadan -54:a, en 3,5B Automat 2011. Jag betraktar dessa som samma kamera och bakar ihop dem i samma krönikedel. Filmflödet bytte bara hus. Behöver jag säga att det alltid sitter en rulle i den? Under två och ett halvt  år har jag tagit sextio rullar i den. Den här är en av mina tre främsta favoriter.

Här avbildad med några tillbehör, närbildslins, färgade filter samt Rolleilux, motljusskydd med integrerad infällbar exponeringsmätare.

En trevlig bieffekt med den här kameran är att man ofta möter någon som vill prata om Rolleiflex. Någon som har egna minnen av en Rolleiflex från sin barndom eller på annat sätt har någon koppling till denna modell. Det är onekligen en kamera som väcker känslor, både hos fotografen och dem i hans närhet.

Här kommer då lite bildexempel från våren 2009 och framåt. Håll i hatten! Det här är det omfångsrikaste inlägget hittills. Jag börjar med färgbilder.

Kina slott.

Rapsfält på Munsö. En riktig Rosenlundare.

Utschasad

Gotlandsbolaget.

Hattkonst på Bergianska trädgården.

Cadillac DeVille -58. Åmålshälja.

Slottskyrkan på Drottningholm.

Och så ett massivt sjok med svartvitt. Jag hade Rolleiflexen som Dogma-kamera ett bra tag så många bilder känns säkert igen.

Samma kyrka. Med orangefilter

Sånga kyrka.

Sånga kyrkport

Millesgården. Med orangefilter.

Roma kloster. Gotland.

af Chapman. af Stockholm.

Hilda av Åmål. Minst lika vacker Colin Archerkopia.

 Flickaktig bekantskap på The 50s i Åmål.

Kinesiska paviljongen på Grönsöö slott. Enköping.

Harley Davidson Roadking. Krom gör sig utmärkt i svartvitt.

Amfora på Millesgården.

Självporträtt. Självutlösaren fungerade inte så det här var en akt av balans och koncentration.

Arbete utanför Fotografiska.

T-bana Sandhamn

Trosa stadsmuseum.

Rosor. Med närbildslins Rolleinar 2.

Rebell.

Stockholm central.

Fotomässan. Jag fick ett kort tidsfönster mellan besökarna.

Innergård. Norra Långgatan 10, Åmål.

Ibland går det som på räls.

Gamla lokstallet i Åmål. Numera verkstad för JÅÅJ museum.

Brandoffer. Djuphamnen, Åmål.

Regionaltåg på Åmåls station.

Åmåls kyrka.

Krom i Norrtälje.

Solskydd på Rosendal, Stockholm.

Prins Bertil Memorial, Djurgården.

Kepsstammen. Sergels torg.

Victoria och jag. Årets scoop 2011. Nationaldagen.

Café Ogräs. Rosenhill, Ekerö.

Basket i Vällingby centrum. Med vidvinkeltillsats Mutar 0,7x.

TV-eken några dagar innan den sågades ner.

Det kanske märks att jag har roligt när jag använder den här kameran. Jag tror att det blir bättre bilder då. Och fler.

Mellanformataren.

Den som väntar på något gott...

Om en efterlängtad fotobok

Jag förhandsbeställde boken om Vivian Maier i våras och har sedan dess gått och väntat på att den ska komma ut. I torsdags hämtade jag den hos mitt postombud i Vällingby. Lagom till fina stunder i läsfåtöljen under Julen.

Innehållet är både tidigare publicerade på hennes blogg och nya hemsida men också helt nya bilder ur hennes rika skatt. Trots att John Maloof arbetar heltid med hennes bilder finns det fortfarande hundratals oframkallade rullar att avslöja innehållet i. Det bådar gott för framtida fotoböcker om hennes liv och bilder. Just den här boken innehåller bilder tagna med Rolleiflexen. Hon använde sedermera andra kameror också i småbildsformat som jag hoppas kommer i kommande böcker.

En högtidsstund för gatufotografer med bilder från ett Amerika som i stora stycken inte finns längre. Dokumentärfoto av bästa märke alltså.

Mellanformataren

Nikon S

Om känslomässiga svagheter

Det är lika bra att erkänna det. Jag har en last som jag inte utan vidare befriar mig ifrån. Ty jag vill inte.

Kameror som är tillverkade samma år som jag såg dagens klara ljus är numera flera av mina vänner. Lika barn, leka bäst och det där, ni vet. Och ska man ha någon last så ska det i alla fall inte vara någon som är otrevlig mot min omgivning. Här är underbarnet, född i Japan. Kopieringens föregångsland. Nu för tiden verkar det vara tvärsom.

Nikon S. Tillverkad mellan 1951-1955. Här med Nikkor-S 1,4/5 cm. Bildformat 24x34 mm

Serienumret är bland de senare så jag känner mig hyfsat säker på tillverkningsåret.

Ett Traderafynd med dålig slutare. Direkt efter hemkomsten lämnades den in till Schönherrs Foto för vidare befordran till Nikonreparatören. Idag hämtade jag den och blev genast erbjuden att sälja den. Inte så konstigt. Efter hjärttransplantationen är den som ny. Jag nekade förstås. Jag är inte i juvelerarbranchen. Den här ska användas till det den är avsedd för.

Nikons mätsökarkameror är kopior av Zeiss Ikons berömda Contax. Ryssarna tog Zeiss i Jena som krigsbyte och startade kameratillverkning med Contaxprylar men döpte sedermera om sina kameror till Kiev med Contax-kopierade detaljer. Nikon gjorde det troligtvis mer korrekt. Skaffade en kamera, dissikerade den och kopierade konceptet men ändrade säkert en del. Ingenjörer vill gärna bidra med nåt eget i konstruktionerna.  Jag gissar naturligtvis då jag just för tillfället är för lat för att kolla upp fakta i ämnet. Känner mig bara lycklig över att ha en Nikon-klassiker i min ägo.

Mellanformataren

PS
Den var hungrig på att få jobba lite så nu sitter det en Tri-X i buken.