Min kamerakrönika - del 5

Konica C35

I Amerika kan man säkert tillåtas gifta sig med en kamera men jag gifte mig med ägaren till denna lilla kompakta mätsökare 1979. Den hängde med i vått och torrt, den här också. Ofta var den det praktiska valet framför systemkameran. Den var ju liten och slank lätt med i bagaget. Bildkvalitén var väl inte den bästa men för minnesbilder dög den utmärkt. Som de flesta kameror gör. Det faktiska exemplaret vi ägde har dött av utmattning och omild behandling så hösten 2009 kom jag över en för typ 60 kr på Tradera. Den var i silver men vi hade en i svart så när det dök upp en svart på Tradera några månader senare vann jag den för ungefär dubbla beloppet. (Varför gamla svarta kameror är dyrare än de i silver har alltid varit en gåta för mig.) Kamera nr 5 i mitt liv var hemma.

I mitt förra krönikeinlägg blev jag tillrättavisad beträffande årtalet för min första egna systemkamera som nog kom in i livet först 1982 istället för 1978 som jag skrev. Det betyder att den här var före. Men det spelar ingen större roll. Det viktiga är att alla kommer med och att visa bildbevis för att jag använde mina kameror flitigt. Och att ha något fotografiskt att göra i mörkaste vintern =)

Lite bildhistoria då. Även här finns det en mängd bilder att gräva i men eftersom vi hade två kameror igång samtidigt har det varit lite besvärligt att precis detektera bilder tagna med just Konican. Men jag har gjort ett ärligt försök. Varsågoda.

Flyttlass 1980 till första egna huset.

Ungdomskörsresa till Svärdsjö i Dalarna 1980. Bilden tagen strax före hemresan.

Det årliga veteranbilsrallyt i Åmål. Här en lastbil i Snarhögsparken efter rallyt.

Strandraggare gör sig redo 1982

Film på 400 ASA var ingen höjdare vid denna tid.

Och så lite färskare bilder från Traderafyndet.

Ekerö kyrka 2010

Fika på balkongen 2010

Och till sist en svartvit

Arlanda

Mellanformataren

PS
Minnen kan bara bevaras om man alltid har en kamera med sig.

Min kamerakrönika - del 4

Chinon CE-5

1978 köpte jag min första egna spegelreflexkamera med ett 28-50 mm normalzoom. Med på köpet kom ett Expertobjektiv på 75-150 mm. Utbudet av kameror i de lokala fotoaffärerna var inte så stort i Åmål vid denna tid. Dock betydligt större än utbudet av fotoaffärer i Åmål är idag. Man fick ta vad som erbjöds för den budget man hade med sig i plånboken. Det blev då Chinon CE-5, modern med Pentax K-bajonett istället för M42. Allting flång nytt. Manuell fokus och exponeringshjälp i sökaren. Diarullarna fortsatte att flöda genom den nya kameran och lånet av Praktican upphörde. Lite senare kompletterade jag med ett extra kamerahus men det kommer i ett annat krönikekapitel.

Jag kände mig som en fullfjädrad fotograf med mina fjorton års erfarenhet. Här ska det tas bedårande naturbilder! Jag bedårade mest mig själv, tror jag.

1999 sålde jag hela utrustningen till min svägerska. Min bror Stefan skulle få den i födelsedagspresent på sin 40-årsdag. Jag hade tidigare talat om att jag skulle sälja och Stefan var starkt intresserad. Han blev förstås modfälld när han en gång frågade om jag hade utrustningen kvar och jag svarade att den var såld. Han blev på bättre humör på födelsedagen. 2008 hade han redan någon digitalkamera och använde inte grejerna och jag som nyss hade vaknat upp för fotografering på film igen frågade om jag fick köpa tillbaka den. Det fick jag så bilden föreställer det faktiska exemplaret jag köpte 1978. Jag använde den 2008 till en början för 24exp, julkalenderfotograferingen som då var en utmaning på FS och i början av 2009 som Dogmakamera när jag gick med i Dogmapoolen.

Slutsnackat. Nu blir det både gamla och tämligen färska bilder att titta på. Minnesbilder.

JÅÅJ:s då enda ånglok 1982. Svanskogs station

Fallfärdig lada i närheten av sommarstugan vid Västra Svan.

Blivande meteorolog ivrig i julpyntet 1982

Denssamme i Stenungsund

Svärfar filmar barnbarn

Min rekordabborre. 48 cm och 1,35 kg. Renderade mig ett ABU Recordmärke i silver. Bilden är inte felvänd. Jag hade en vänstervevad Ambassadeur. Mina haspelgener fick mig att köpa den.

Lapporten från Björkliden.

Dagstur till Narvik med tåg.

Och så lite färskare bilder. Efter återköpet.
 
Kanonbild. Skokloster 2009

Skokloster slott 2009

Hustrun bakar. 24 exp december 2008.

Och så lite Dogma-bilder

Åhléns, Vällingby 2009

Gatustilleben på väg till Nationalmuseum 2009

En del bilder betyder mer än andra och då spelar det ingen roll vad kameran heter. Det viktiga är att den var med. 

Mellanformataren

PS
Det var f ö i oktober detta år,1978,  jag tog min mammas flicknamn som efternamn. Född Norén, numera Meldert.

Min kamerakrönika - del 1

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Här kommer första delen i  serien om kamerorna i mitt liv i kronologisk ordning.

Jag började fotografera 1964 med denna kamera. Lånad av pappa visserligen. Men jag fotade utan någon som kollade att jag gjorde rätt. OK, pappa ställde in den på den tidens autoläge, två röda punkter och sannolikt 1/100 s. Det enda jag behövde göra var att spänna hanen, sikta och trycka av. Efter varje skott måste jag vrida fram nästa ruta. Annars blev det flera bilder på samma ruta. Första rullen var en svartvit och motiven togs på en skolresa i bästa Jules Verne-stil, Dalsland runt på en dag. Det var på våren i tredje klass. Se bildbevis nedan.

Håverud 1964

Söndagar var ofta tråkiga så en gång sa pappa att jag kunde ta kameran och ta en promenad och ta lite bilder. Här är en av dem.

Åmåls äldsta hus 1966

Hösten 2008 provade jag att köra ett par rullar i pappas Nettar igen men den ville inte riktigt och jag hittade en likadan på Tradera som jag bjöd på och vann. Den funkar finfint och har kört ganska många rullar. Här är några exempel som visar att en gammal enkel kamera fortfarande kan ge fina bilder.

Paviljong vid Kina slott i oktober 2008. Agfaortho 25 ISO så det blev lite lång tid.

Det går utmärkt med färg också. 2009

De flesta Nettar kostar runt hundralappen på Tradera. Vilket betyder att alla har råd att ha en Nettar. Att fotografera helmanuellt är en rolig utmaning för alla fotografer.

Mellanformataren

3D med en bild

Om High structure

Ylva Houltz redovisade nyss ett experiment med 3D-fotografering medelst två bilder. Det slog mig då att jag lyckats med något liknande med en bild som konverterats till svartvitt i Silver Efex Pro. Där finns en preset som kallas High structure (harsch) som jag ofta använder för att få lite extra bett i bilderna. Den här gången blev det nästan overkligt bra.

High structure är en funktion som verkar skärpa konturer och på så sätt framhävs objektet. Ungefär som man gjorde förr i världen med kontrastlösa fotografier i instruktioner mm. Man förstärkte konturer med tusch och pensel för att bilden skulle bli tydlig.

Tyvärr blev effekten inte lika tydlig ens som förstorad här i bloggen. Men jag kan intyga att min skrivbordsbild är overkligt verklig.

Bilden är tagen med Finepix X100 i Tulpanläge och sedan konverterad i Silver Efex Pro. Originalbilden finns i mitt retrokameraalbum.

Mellanformataren

Nikon S

Om känslomässiga svagheter

Det är lika bra att erkänna det. Jag har en last som jag inte utan vidare befriar mig ifrån. Ty jag vill inte.

Kameror som är tillverkade samma år som jag såg dagens klara ljus är numera flera av mina vänner. Lika barn, leka bäst och det där, ni vet. Och ska man ha någon last så ska det i alla fall inte vara någon som är otrevlig mot min omgivning. Här är underbarnet, född i Japan. Kopieringens föregångsland. Nu för tiden verkar det vara tvärsom.

Nikon S. Tillverkad mellan 1951-1955. Här med Nikkor-S 1,4/5 cm. Bildformat 24x34 mm

Serienumret är bland de senare så jag känner mig hyfsat säker på tillverkningsåret.

Ett Traderafynd med dålig slutare. Direkt efter hemkomsten lämnades den in till Schönherrs Foto för vidare befordran till Nikonreparatören. Idag hämtade jag den och blev genast erbjuden att sälja den. Inte så konstigt. Efter hjärttransplantationen är den som ny. Jag nekade förstås. Jag är inte i juvelerarbranchen. Den här ska användas till det den är avsedd för.

Nikons mätsökarkameror är kopior av Zeiss Ikons berömda Contax. Ryssarna tog Zeiss i Jena som krigsbyte och startade kameratillverkning med Contaxprylar men döpte sedermera om sina kameror till Kiev med Contax-kopierade detaljer. Nikon gjorde det troligtvis mer korrekt. Skaffade en kamera, dissikerade den och kopierade konceptet men ändrade säkert en del. Ingenjörer vill gärna bidra med nåt eget i konstruktionerna.  Jag gissar naturligtvis då jag just för tillfället är för lat för att kolla upp fakta i ämnet. Känner mig bara lycklig över att ha en Nikon-klassiker i min ägo.

Mellanformataren

PS
Den var hungrig på att få jobba lite så nu sitter det en Tri-X i buken.