Rolleiflex och de praktiska tillbehören 8

Så har då turen kommit till film- och bildformat för Rolleiflexarna. Fastän säljarna på Franke & Heidecke bredde på om de många olika formaten kameran kunde ge så finns det egentligen bara tre (undantag finns) på rullfilm, 4x4 cm på 127-film, 6x6 cm på 120-film (620-film på den första, Rolleiflex Original) och 24x36 mm på 135-film. De två första formaten var ju kamerans inbyggda format, 4x4 cm i Babyn och 6x6 cm i de stora Rolleiflexarna och Rolleicordarna. De båda senare kunde byggas om för 135-film med tillbehöret Rolleikin. Dessutom kunde en del 6x6-modeller (Rolleicord V  och Rolleiflex T, t ex) köra 220-film (24 bilder per rulle). Som kuriosa kan nämnas att det fanns en Rieβenrollei (jätterollei) i början på 30-talet med filmformat 9x9 cm avsedd som studiokamera!

Varför köra småbild i en mellanformatare? Det vore ju som att byta en fullformatsensor mot en kompaktkamerasensor i en digitalkamera! Två anledningar kan jag tänka mig:

1) Man kan ta fler bilder innan det är dags att byta film.
2) Man får fler bilder per spenderad krona.

Rolleikin finns i olika varianter som passar olika modeller. Kameran måste byggas om/kompletteras. Ny filmhållare för 135-filmskassetter förstås, liksom en ny mottagarspole, räkneverk för 36 bilder och masker för filmen, schaktsökaren och sportsökaren. Puh! När man gjort allt det där tvivlar jag på att man är benägen att återställa för att köra mellanformat igen även om det inte verkar så svårt.

Rolleikin 1 passar Standard Rolleiflex och Rolleiflex Automat till modell 2 och Rolleicord.

Rolleikin 2 passar för Rolleiflex Automat fr o m model 3,5C och 2,8-modellerna.

En mängd masker fanns också för att få andra format men vad var egentligen nyttan med att t ex ha en mask för 6x4,5 cm? Man kan ju beskära en 6x6. Man kan visserligen få sexton bilder (Rolleiflex T och Magic) men måste helt plötsligt tänka på hur man vänder kameran! Man kan t o m köra 4x4 i en 6x6-kamera. Huvva!

Nå, att fotografera kvadratiskt format är en skarp utmaning men man ska inte dra sig för att beskära om det höjer intrycket av bilden. Det kvadratiska formatet är universellt och man behöver inte tänka på hur man ska vrida kameran. Det är bara att köra på.

Och så var det bladfilmstillbehöret. Här kan man verkligen undra vad det är fråga om! Ett steg tillbaka från rullfilmen till (nästan) glasplåtar. Nå, det hade nog sin användning men den är fortfarande lite gåtfull för mig. Jag har ofta sneglat på det tillbehöret och varit på vippen att köpa det. Det behövs ett särskilt bakstycke och därför måste modellen vara utrustad med ett löstagbart sådant. Bakstycket har plats för kassetter som laddas med film och det finns en särskild kassett för en mattskiva så att man kan ställa skärpan. Och glöm för all del inte det svarta skynket! Det fick man dock fixa själv. Jag har aldrig sett något svart tygstycke med Franke & Heideckes logga på. Det här tillbehöret känns som retro i kvadrat! Det är ju inte heller lika lättvindigt att framkalla bladfilm om man är van vid en dosa med spiral.

Jag ska också nu avslöja det mycket speciella tillbehör som jag hittade på en antikrunda på Kungsholmen i januari. Det är ett speciellt bakstycke framtaget för polisen. Många tjänstesaker hade de men att Rolleiflex var deras tjänstekamera har tidigare gått mig förbi. Bakstycket användes för att fotografera kriminella element av arten homo sapiens. Bakstycket har en slid för bladfilm som kan ställas i tre positioner och man kan därmed ta tre bilder på ett blad, ett från vardera sidan och ett framifrån. Jag har naturligtvis testat men skändligen misslyckats. Det fattas någon kunskap om användningen ty filmplanet ligger någon cm bakom det ordinarie filmplanet så att ställa skärpan på det vanliga sättet är inte att tänka på. Jag tänkte inte på det! Jag återkommer med exempel när jag lyckats.









Specialformat var det också. Jag tillverkade sex blad från en 120-rulle Tri-X i fullständigt mörker och laddade kassetterna.

Oj, det här blev långt men det kan inte hjälpas. Variationsrikedomen grasserade fritt hos Rolleiwerke. Och ändå kommer de inte i närheten av Zeiss Ikons modellflora, med varianter. Det är snudd på jobbigt att vara retrokameraentusiast. Prylsjukan är ett ständigt hot!

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Stockholm 1910?

En vacker vårdag i april...

Maxad rysk reskamrat

Så är det dags igen att åka och jobba. Den här gången tar jag med en maxutrustad ryss. FED 1 från 1940 med 1:3,5/50 mm, gulfilter, Voigtländer VC meter II och Tri-X. Som motvikt tar jag med två digitalkameror. Jag har redan börjat släpa efter med det digitala i nyårslöftet. Hur svårt kan det vara att fotografera digitalt?

Arvet efter farfar

Min farfar pysslade med mycket och det skulle vara svårt att göra honom rättvisa i ett enda blogginlägg. Så det får väl bli några till då och då. Idag tänkte jag visa en del av mitt arv efter farfar. Han var byggnadssnickare och hade förstås sin egen lilla snickebod i källaren på Skogsstigen 1 i Slottsbron. När han gick i skogen samlade han på sig grenar och annat med intressanta former och gjorde något av det i snickeboden. Han snidade roliga trägubbar också (han hämtade inspiration från den kände Döderhultarn) och dessa två har jag fått.

Korpral på permis. Vill ha ett foto av sig själv

Söker upp stadens gatufotograf som verkar sömning eller överförfriskad (och förmodligen luttrad).

Stå stilla.  Zzzz


Rolleiflex Automat med Rolleinar 2 och Tri-X

Mellanformataren

Studentrevolt

Det är väl lite tidigt på året för att prata om Studenten men den inträffade ju förr om åren också. 1973 tog jag själv Studenten på Karlbergsskolan i Åmål. Det är egentligen lite konstigt det där för en tekniker. På den tiden var den tekniska linjen på fyra år men vi tog studenten efter tre tillsammans med alla andra fast vi inte var ”färdigbakade”. De flesta teknister från Åmål och Säffle gjorde det sista året i Karlstad men en Säfflekille och jag gjorde det i Jönköping. Vi gick den trätekniska varianten av maskinteknisk linje där, det enda stället i Sverige den fanns på. Varför jag valde den kommer jag inte ihåg. Kanske för att jag gillar att göra sånt som inte alla andra gör =)

Att ta studenten i början på 70-talet var ingen lätt historia. Och då tänker jag inte på examensskrivningar och förhör. Bara ett par år tidigare skulle studenten avskaffas. Detta ledde till näranog upplopp och massiva protester i Åmål. Studenterna segrade så småningom och den avskydde rektor Moberg tillät det sedvanliga utsläppet men det var gruff ett par år till men lade sig till min examen. Sedan har det pågått i alla år utan uppehåll. Utsläppet, inte gruffet =) Traditionen segrade och förnyarna fick vika sig.

April månads profilbild blir alltså från examensdagen 1973.



En stund efter utsläppet. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.



Farmor (skitluktens fiende och paprikaodlare) och jag. Farfar hade gått bort året innan. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin.



Gratulationskram av Eva. Hon skulle senare bli min första fru och mamma till mina barn. Notera killen i randig tröja. Det är pappa Leiler med sin Praktica IV.
Foto: Sannolikt Evas bror Olle.


SMU gratulerade med att köra runt sina medlemmar på ett lastbilsflak på stan. Här landar jag hemma. Canon Dial 35. Foto: Mamma Carin


Den fotografiska leken fortsätter nästa månad.