Seaside har kapsejsat

Igår när vi gjorde utflykt till Drottningholm och Färingsö lade vi märkte till en nyhet i landskapsbilden. Personfärjan Seaside som legat strandad, men förtöjd, i Tappströmskanalen har kapsejsat. Idag tänkte vi åka dit för att ta lite bilder men där fick vi tji. Det var avspärrat med ståltrådsstängsel och polistejp. En ung kvinna som satt i en byggbod ganska nära avvisade oss vänligt men bestämt. Det är ju ingenting att bråka om så vi åkte hem igen. Vakten sa att det pågår en polisutredning om varför den har kapsejsat och jag frågar mig om det hade samband med helikopterrånet nyligen eller om det har naturliga orsaker, typ ett mindre landförflyttning på botten av kanalen som sopade undan ”fötterna” för båten. Nåväl, det kommer nog inte ens i tidningen. Vi har dock noterat en anmärkningsvärt hög polisaktivitet i Vällingby och på Ekerö/Färingsö. Det är polisbilar och polismotorcyklar överallt och de letar knappast efter mina stulna nummerplåtar =) Nu några bilder från i våras när Seaside stod upp med lätt slagsida åt babord. Nu ligger hon på styrbords sida i dyn.









Det enda man ser nu är det korrugerade taket  som ligger vänt mot stranden samt en bit av fördäck.

In the quiet of the railway station

Dagens melankoliska nostalgidos. Simon & Garfunkel var bland mina tonårsidoler och jag lyssnar fortfarande med god behållning på deras musik. En rad i The boxer får stå rubrik för det här inlägget som handlar om järnväg. I Åmål.

Tiden har stått stilla i många år men nu har den börjat gå igen




















Alla bilder tagna med femtiotalskameror, Rolleiflex och Nettar.

Månskensfilosofen

På kvällarna när jag lagt mig i överslafen och inte var riktigt färdig med dagen gluttade jag ofta på den mörkblåa rullgardinen och tittade på månen över Kungsberget, mitt berg och vän. I de stunderna filosoferade jag om livet och hur det är med saker och ting. Jag kom t ex fram till att när en människa sagt en miljon ord så var livet slut och man dog. Kanske är det därför som jag är ganska tystlåten? Tystlåten var jag då rakt inte i tonåren. Då var jag lika högljudd och skränig som mina kompisar. Jag hade glömt bort mina funderingar och skrek mig hes för resten av livet. Det är 1966 och det här året gjorde mina föräldrar den första ansatsen till att flytta. Vi tittade på en lägenhet på andra våningen hos en bonde i Tösse som hade ett stort hus med ladugård. Jag skulle få ett eget rum med plats för bilbanan. Det hör till saken att jag vid denna tid ville bli bonde så det här verkade som ett paradis för mig, tolvåring. Nu blev det inte så. Vi hade för lång uppsägningstid och bonden ville väl inte vänta. Flytten blev istället nästa år (läs månad här på FS). Månadens profilbild är från sista sommaren på Kyrkogatan. Min lyckliga barndomstid i Åmåls gamla kvarter är snart till ända.

Bilden tagen med Zeiss Ikon Nettar 515/16 på min bror Michaels födelsedag i juli. Michael är han som är finklädd.

Foto: Pappa

Retrokameratips - 60

På 50-talet gjorde plastic sitt inträde i kameravärlden och nu finns en, till det yttre, mycket fin Zeiss Ikon Ikonette 35 till salu på Tradera. Allt är inte plast men Zeiss Ikon ville väl pröva de nya materialens möjligheter. Objektivet är ett 45mm/f3,5 och enligt en källa på nätet ger den bra bilder. Tider mellan 1/30 och 1/250 och B gör den perfekt för Kodak Portra 160 och man ska nog inte köra snabbare filmer än 200 ISO i bra ljusförhållanden. Den tar vanlig 135-film. Kameran tillverkades 1958 men togs ganska fort ur marknaden då flera kameror drabbades av ljusläckage. Filmframmatning och trigger sitter i samma spak. En röd flagga dyker upp i sökaren om filmen inte är framdragen. Enkelt och rättframt. Avståndsinställningen är, som alltid med enkla Zeiss Ikon-kameror,  en gissning. Du får chansen att använda din egen mätsökare med tillhörande processor (ögon och hjärna) och får en välbehövlig träning i avståndsbedömning. Det fattas mycket information om kamerans skick så det gäller att fråga hål i huvudet på säljaren.

Ett par favoriter

Det är väl oundvikligt att man skaffar sig favoriter i alla sammanhang. När det gäller gamla kameror i mellanformat har jag två solklara.

 

"Bach", Rolleiflex Automat (1952) här med Rolleilux exponeringsmätare

Med Tri-X

 

”Wagner”, Zeiss Ikon Super Ikonta B (1940-talet), mätsökarkamera

Med Portra 160NC

Båda bilderna tagna med D80 och konverterade i SEP på Plus-X och tonade svagt i sepia.