Uppbrott från barndomen

1967 var ett omvälvningarnas år. Nu flyttar vi från Kyrkogatan 23 till ett eget stort hus på Åsgatan 17 som mina föräldrar köpt av en rar gammal tant, Lydia. Det hör väl till saken att farfar var byggnadssnickare och i den egenskapen ville förstås pappa att han besiktigade objektet. Farfar Gösta blev ivrig när pappa ringde och sa att de skulle på visning. Han gick i hast till garaget för att köra ut bilen medan farmor gjorde sig iordning för färden. Så ivrig var han att när farmor kom ut på trappan med kappan och handväskan på så var det enda hon såg att farfar och bilen försvann runt kröken vid Skogsstigen. Det här har det skrattats åt i årtionden, om hur farfar glömde farmor. Nå, farfar godkände huset och vi flyttade in den 30 juni, ca en månad innan jag blev tonåring. 

På hösten kom nästa steg i livet då jag inträdde i den treåriga Realskolan på anrika Norrtullskolan med den skräckinjagande Ove Moberg som rektor.

En av våra nya grannar var tryckeriägaren Melker Bohlin som också var en av grundarna till Åmåls fotoklubb. Han blev den direkta orsaken till att pappas fotointresse tog fart genom att pappa köpte sin Rolleicord av honom och senare inbjöds att bli medlem i fotoklubben, vilket han blev året efter.

Mer omvälvande var nog högertrafikomläggningen som inträffade detta år med en del komplikationer och svårigheter att hålla sig till höger. Det här var på många sätt en gyllene tid då allt var spännande och inget ont kunde hända. Detta år började jag också i SMU:s juniorer och fann där en gemenskap och tro som varat ända tills nu och fortfarande pågår.

Arrangerade bilder finns det gott om i mitt album och pappa tog regelbundet bilder på hela familjen och dess medlemmar. Här är bilden som jag klippt ut månadens profilbild från. Den är påpassligt från oktober 1967, alltså 42 år sedan och jag är tretton år.

Bilden tagen med pappas nyförvärvade Rolleicord IV

Månskensfilosofen

På kvällarna när jag lagt mig i överslafen och inte var riktigt färdig med dagen gluttade jag ofta på den mörkblåa rullgardinen och tittade på månen över Kungsberget, mitt berg och vän. I de stunderna filosoferade jag om livet och hur det är med saker och ting. Jag kom t ex fram till att när en människa sagt en miljon ord så var livet slut och man dog. Kanske är det därför som jag är ganska tystlåten? Tystlåten var jag då rakt inte i tonåren. Då var jag lika högljudd och skränig som mina kompisar. Jag hade glömt bort mina funderingar och skrek mig hes för resten av livet. Det är 1966 och det här året gjorde mina föräldrar den första ansatsen till att flytta. Vi tittade på en lägenhet på andra våningen hos en bonde i Tösse som hade ett stort hus med ladugård. Jag skulle få ett eget rum med plats för bilbanan. Det hör till saken att jag vid denna tid ville bli bonde så det här verkade som ett paradis för mig, tolvåring. Nu blev det inte så. Vi hade för lång uppsägningstid och bonden ville väl inte vänta. Flytten blev istället nästa år (läs månad här på FS). Månadens profilbild är från sista sommaren på Kyrkogatan. Min lyckliga barndomstid i Åmåls gamla kvarter är snart till ända.

Bilden tagen med Zeiss Ikon Nettar 515/16 på min bror Michaels födelsedag i juli. Michael är han som är finklädd.

Foto: Pappa

På dop med babyn

Igår döptes mitt första barnbarn i Björkviks kyrka utanför Katrineholm. Det är moderns födelseförsamling. Jag har varit i många kyrkor i mitt liv men den här är definitivt en av de vackraste. Nyrenoverad var den också, dagen till ära. Jag har ju själv en baptistisk dopsyn så barndop är utöver det vanliga för mig. Fint var det i alla fall. Högtidligt men mycket avspänt och trevligt. Det var förresten som en reklamshow för Nikon. Sällan har jag sett så många Nikon DSLR:er i farten. Jag hade min också men dagens tema bjöd mig att ta med min Rolleiflex Baby laddad med Portra 160NC. Det kändes onekligen lite coolt att sida vid sida med Nikon ta bilder med en kamera från 1958. De bilderna får ni nu vänta på. Crimson måste ta hand om rullarna först. Men lite bilder bjuder jag på i alla fall. Bilder ska det vara i en fotoblogg.

Björkviks kyrka

Siri Elisabet lyssnade uppmärksamt på prästen

Låt barnen komma till mig. Pappa fick själv hälla upp vattnet.

Själva dopakten ligger på film. Inget konstigt med den. Precis som vanligt i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. Siri verkade njuta av vattnets svalka.

Nydöpt kristinna vilar ut på en grässluttning och poserar så gott det går för...

...coola fotografer fanns det gott om. Det hängde en Nikon på nästan varje besökare.

Fotografisk debut

1964 fyllde jag tio år. Ett par månader tidigare fick jag en lillasyster. Månadens profilbild visar just mig med lillasyster i famnen ute på gården på Kyrkogatan 23. En stolt storebror med en ännu inte stolt syster. Hon verkar snarare omedveten om vad som är i görningen. För en tvåmånaders baby är kameror bara en svart sak framför pappas ansikte. Men inte för mig. Det här året startar min fotografiska bana med pappas Nettar. Jag får ta med den på en skolresa Dalsland runt. Jag fotograferade mest klasskompisar och lite hällristningar. Och akvedukten i Håverud förstås. Pappa ställde in bländare och tid för det fina vädret och oändligt avstånd. Bilderna blev inte så tokiga och det beror nog på att bländaren var liten. Det var vackert väder så skärpedjupet blev rejält.

Och här en bild från min första rulle någonsin. Min hemliga kärlek Christina (jag hade flera så klart) som äter sin matsäck vid sjön Råvarpen där vi beskådat hällristningar i mängder.

Go gubbe