Antikrunda

-14°C och ett krånglande batteri. Motorvärmare på. Imorgon kväll åker jag till Finspång för att jobba ett par dagar igen. Men jag vill testa att bilen startar och går snällt till dess. För om den inte gör det måste jag ha tid att fixa det.

Den startar och jag drar iväg en tur för att ladda tillbaka det som starten drog ur. In till city åkte jag och fick för mig att gå in till Rajje på Sergel och ägna mig åt lite fotoarkeologi. Eller en privat liten Antikrunda på Kungsholmen. Jag säger arkeologi för Rajje har ingen riktig koll på vad han har och vi gräver bokstavligen i skåp och hurtsar och tittar djupt på hyllor. Som att leka ”gömma nyckel” där man bränns hela tiden utom om man går ur affären. Lager på lager av olika kamerala tidsåldrar genomsöks och se vad vi fann! Vilka fynd!

En obruten förpackning 116-film. Den lär passa till min No1 Pocket Kodak som står hemma och suckar efter att bli använd.

”Develop before January 1st 1934”. Utgången. Men det ska nog gå. Nä, Rajje vill inte sälja den utan att först fråga kollegan. Hm. Morr.

Förutom lite påfyllning av oanvända blixtlampor (jag kollar alla fotohandlare jag besöker) fann jag denna lilla blyga goding långt bak på en hylla högt upp. Den kunde inte dölja sin skönhet för mitt vana öga.


Den ser stor ut här men är mindre än min plånbok

En Contessa Nettel Piccolette De Luxe ” in voll funktionstüchtiges zustand”. I tobaksbrunt läder. Sorry ladies. Det här är sexigare än vilken skön kvinna i läder som helst. Den dyker upp i katalogerna 1924 till ett pris av 870 franc och jag gav 350 kr för den. Snacka om antikfynd! Jag fick ingen film på köpet men jag har ju frysen full så jag är inte ledsen för det. När jag kom hem och undersökte skönheten med en avslöjande ficklampa kunde jag konstatera att bälgen läcker lite så det ska lagas innan en Macocolor 200 åker in i magen på den.

Rajje rotar vidare. Han har fått säljvittring. Jag frågar lite om grejer till min Rolleiflex och då spinner han loss! Han är ju Rolleikunnig! Och milda makter vilka skatter han har! När Rollei Sverige la ner köpte han hela reservdelslagret. Här finns fabriksnya grejer till halvsekel gamla kameror. Jag ställde några specifika önskemål och Rajje lovade kolla i källarn och hemma. Så nu måste jag dit igen om nån vecka för att se om han hittade ”mina” önskemål. Och kanske få köpa den där filmen från 1934...

Om du funderar på att skaffa en retrokamera snart så ta en titt hos Rajje på Bergsgatan 3, Kungsholmen, Stockholm innan den sista januari. Då stänger han för gott och troligtvis kommer det som finns kvar att dyka upp på LP Fotos auktioner till högre priser. Och är du ute efter en Rolleiflex så ämnar han reperera/serva alla sina och sälja. Ställ dig i kö.

Bengan har ju klämt ur sig kunskapen om den bästa Leican efter en gastkramande bloggserie och påtryckningar på Ellens. Det var lite lättare att få ur Rajje vilken den bästa Rolleiflexen är. Ögonen lyste varmt och svaret kom precist på hans speciella ordkarga manér. 3,5F med Planar. Knivskarpt objektiv.

Eders upprymde

Mellanformataren

Nyårslöftet - en framgång

Alldeles nyss tog jag den sista rutan i den sista kvarvarande kameran som omfattades av nyårslöftet. De här är nog det första nyårslöftet jag någonsin hållit i hela mitt liv =)

Det handlade om att jag skulle köra minst en rulle film i alla mina kameror för film som jag ägde vid förra årsskiftet och dessutom alla (fungerande) som jag fått eller köpt fram till den sista november i år.

Här är en av de första bilderna och en av de senaste. Den sista rullen ligger i ett brev till Crimson.




Taget med Zenza Bronica S2A




Taget med Canon Dial 35

Zeiss Ikons misstag och hur man rättar till det

Eller hur man får 12 bilder ur en Super Ikonta 532/16

Zeiss’ konstruktörer hade väl en dålig dag när de konstruerade modell 532/16. Det är en mätsökarkamera med formatet 6x6 cm på 120-film. Alla vet ju att man får ut 12 bilder på en 120-rulle med den storleken på bilderna. Men inte i en 532/16. Där får man bara 11! Om man laddar film enligt instruktionsboken, vill säga.

Misstaget konstruktörerna begick var att använda ett bakstycke där det röda fönstret sitter i en position för 6x9 cm! Eller också hade de väldigt gott om såna bakstycken och måste hitta på ett sätt att bli av med dem. Möjligen kan det ha beordrats högre upp i företaget. En gåta är det.

Enligt manualen ska man ladda filmen på ett speciellt sätt för att räkneverket ska fungera. Gör man inte det får man bara ut 8 bilder eftersom man då måste hålla sig till det röda fönstret. Man ska först vrida fram till ruta 1 i det röda fönstret och sedan ställa räkneverket på 1 och sedan räknar kameran till 11. Redan vid ruta 1 har man kört en bra bit in på filmen (drygt en halv 6x6-bild noga räknat) och därför finns det bara plats för en halv bild i slutet av filmen! Sorry, du får bara 11 bilder.

Eftersom jag är ingenjör, skäms jag över den tyska grenen av skrået som gjort denna halvmesyr på en i övrigt trevlig kamera. Nu behöver man dock inte vara ingenjör för att överlista dumma tyskar. Det räcker med lite vanlig svensk list, varken våldsam eller argan.

Jag har sparat några bakpapper från tidigare 120-filmer där tejpen sitter kvar så jag lade helt enkelt in papperet i kameran och såg till att tejpen hamnade utanför 6x6-maskningsramen i kameran, fällde ihop bakstycket och studerade innehållet i det röda fönstret. Det handlar ju om att stanna så tidigt att man inte kör in en halv ruta på filmen utan bara någon centimeter som på en Rolleiflex eller annan mellanformatare. Nå, det var tomt. Inget synligt tryck. Jo, i ena kanten anade jag stapeln på ett K i Kodak.

Sista gången jag laddade kameran med Tri-X (vad annars) vred jag alltså försiktigt fram tills jag såg samma sak i det röda fönstret och har kört en hel rulle med 12 bilder. Emellertid har Zeiss’ konstruktörer lagt in en spärr efter 11 rutor på räkneverket så sista bilden måste tas genom att pilla på armen under objektivet, inte genom att trycka på utlösaren. Dessförinnan måste man dra fram film utan att ha ett stopp att luta sig mot. Jag har kontrollerat att det går 1+1/6 varv till sista rutan.

Jag har nyss framkallat filmen och kan nöjd konstatera att jag lyckades. Här nedan några bilder från den filmen.



Rulltrapporna upp mot Kungsklippan vid Rådhusets station.



Julgranen på Centralen


Eders förbundne

Mellanformataren

Canon Dial 35

På 60-talet var det tydligen högsta mode att låta en kamera se ut som en telefon. Något som mobiltelefontillverkarna kanske omedvetet plockade upp långt senare, fast tvärtom. Många kameramodeller hade ett ”elektriskt öga” för ljusmätning och exponeringskontroll som såg ut som en nummerskiva runt objektivet. Canon Dial 35 blev en kultkamera med tiden och är fortfarande eftertraktad för samlare och fotografer. Den är rolig att fotografera med. Jag har nyss avslutat en rulle. Det har tagit större delen av året att ta alla 72 bilder som får plats på minneskortet. Tyvärr misstänker jag att batteriet har gett upp under tiden. Eftersom originalbatteriet inte går att få tag på längre (kvicksilver) så blev det adapter + zink/luft-batteri. Säljaren menade att det ska hålla ett år men mitt har nog gett upp mycket tidigare. Det var bara 0,2V kvar i det när jag tömde kameran på film. Batteriet går inte att byta utifrån utan man måste öppna kameran. Nu går det nog att köra manuellt om man bara vet om att batteriet är slut. Men hur vet man det? Jag tror jag anade hur det låg till när visaren i sökaren inte reagerade när jag tryckte på utlösaren. Den ska normalt visa vilken bländare man får med den inställda tiden. Nå, jag får väl se hur länge batteriet höll när jag får tillbaka filmen. Mera film ska den defintivt få men då ska jag ha bättre koll på batteriet.

Bilden tagen med Canon Powershot A80, 400 ISO

Jag är digital ibland =)

Retrokameratips emeritus 2

Nu har turen kommit till lite kostsammare retrokameror som går att hitta för lite mer pengar än kamerorna i det förra tipset. Nu som då har jag satt upp kriterier för att presentera några modeller för den som vill ta nästa steg i retrokameravärlden. Den värld som slutar vid nyår 1960 =)

• Normalt handhavande. Inte för enkelt, inte för svårt. Lite mer att ratta på än tider, bländare och avstånd gör inget.
• Vanligt förekommande på auktionssajterna.
• Medium prisläge. Mellan 200 och 2000 SEK
• God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film

I det här segmentet finns det fortfarande en del att välja på. Några gamla godingar hamnar dock i nästa inlägg för finlirarna. De som fotar analogt som livsstil och är nördiga i det. Det kommer också ett fjärde inlägg för specialisterna för den som är intresserad av en överkurs. Se det bara som en trailer så länge =)

Rolleiflex kan man bara inte komma förbi i denna klass, även om en del modeller kommer att hamna i nästa inlägg. Tidiga Rolleiflex och Rolleicord ligger prismässigt väl till med priser som varierar inom mina krav men förekommer inte så ofta. Extremt fina exemplar kan dock skena i pris. Rolleiflex Standard och Automat hamnar här. Tidiga Rolleiflex 3,5A och B återfinns också i det här prissegmentet och priset varierar som regel ganska mycket. Fr om Rolleiflex 3,5C har modellerna exponeringsmätare och då går priserna upp. Alla modeller av Rolleiflex 2,8 ligger oftast över 2000 kr så jag utelämnar dem. Alla modeller av Rolleicord hamnar i den här prisklassen och det går att göra fina fynd.

Rolleiflex Automat

Zorki har prisvärda mätsökarkameror i den här priklassen och oftast i den nedre delen. De förekommer flitigt på sajterna i alla modeller med varianter. Zorki 1 till 4 handlar det om. De är också enkla att datera då fabriken använde ett serienummersystem där de två första siffrorna var årtalets två sista siffror. Undantag finns runt 1959 då sifferserien inte räckte till men i huvudsak stämmer det. Fr o m Zorki 4 får man se upp med årtalet. Den tillverkades både före och efter 1960. Fråga efter serienummer om det inte framgår av auktionen.

Zorki 4

FED har också ett par modeller med olika typvarianter. FED1 (alla typer) och FED 2 (t o m typ D) ryms inom vår tidsperiod. De är robusta kopior av Leica och mätsökarkameror.

FED 1 typ D

Argus C3 är en amerikansk mätsökarkamera som var enormt populär på andra sidan Atlanten. Den var tänkt som en amerikansk variant av Leica. En mästare får många efterföljare. Kameran liknar mest ett 3 dl mjölkpaket men har kultstatus. Förekommer ganska ofta på sajterna och slutar ofta under tusenlappen.

Exakta Varex IIa är en annan ganska vanlig modell på sajterna. Den har utbytbar sökare och man kan hitta modeller med ljusschakt istället för prisma. Tillverkades i slutet på 50-talet.

Exakta Varex IIa

Zeiss Ikon Contaflex introducerades på 50-talet och förekommer flitigt på sajterna, särskilt tyska ebay. Contaflex finns i flera varianter förstås. Zeiss var mästare på att skapa varianter. Modell I till IV är de vanligaste i retroklassen och priserna varierar väldigt mycket. Ibland kan man göra fynd i instegsklasspris men det är vanligare att hitta dem i det nedre delen av denna mellanprisklass.

Contaflex II

Ytterligare Zeiss Ikonmodeller som är top-of-the-line är Super Ikonta-modellerna som är mellanformats mätsökarkameror. Mycket trevliga att fota med. Introducerades på 30-talet och producerades långt in på 50-talet.

Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16

Voigtländer Vitessa är en annan 50-talsmodell som finns ganska ofta på sajterna. Titta speciellt på modellen med ladugårdsdörröppning.

Leica med gängfattning kan hamna i det här prisintervallet om man har tur men jag går inte in på dem närmare. De flesta hamnar dock i nästa prisklass. Men de är vanliga auktionsobjekt.

Dags att avrunda det här inlägget som har varit allt annat än heltäckande för den här prisklassen och vanliga kameror däri. Bara en liten aptitretare för den som vill fortsätta med mer intressanta retrokameror.

Glöm inte att fråga säljaren många frågor om du vill ha en kamera som fungerar och går att ta bilder med. Det vore förstås kul att träffa dig med en retrokamera på stan medan du tar bilder =) Om jag ser dig kommer jag och hälsar och pratar.

Update

Jag hade ju glömt Zeiss Ikons Super Ikonta! Nu är den med.