Jag har laddat Contaflexen med två filmer!

Om att hålla tungan rätt i skenan

Nu var det dags att ladda film i mina Wechselmagazin till Contaflexen. Som tur är finns det en manual på webben. Tyvärr nästan oläsbar i utskrivet tillstånd. Men som pdf kan man ju förstora så mycket man behöver.

Två magasin har jag. Den här gången tänker jag ladda det ena med Delta 400 och det andra med Portra 400. Rena självbevarelsedriften gör att jag kör på samma ISO. Annars glömmer jag nog att ställa in rätt ISO på kameran när jag  byter magasin. Det får räcka med en nyhet den här gången; att jag kan byta film mitt i en rulle.

Det var knepigare än väntat att få filmen att hålla sig i styrskenorna men det gick till slut.

Sen var det bara att putta på tills filmen dyker upp helt automagiskt till höger om upptagningsspolen. Sen stoppar man ner den i skåran till vänster om det vita strecket och matar på med tummen på den räfflade spolgaveln tills man känner att filmen gått ett varv och blir riktigt låst. Avslutar med att skjuta in kåpan över kassetten och svartsliden över filmen.

Sedan ställer man in rattarna så att man kommer ihåg vilken film som sitter i. Portran (överst) på solen och 27 DIN  (det är ju en tysk kamera). Delta 400 (nederst) mot det svartvita fältet och 27 DIN.

Eftersom räkneverket på kameran inte kommer att visa rätt har magasinet ett eget räkneverk. När man kört förbi startrutan (som ju blivit exponerad) ställer man in det på 36 som betyder 36 bilder kvar. Räkneverket räknar sedan ner så att jag hela tiden kan se hur många bilder jag har kvar. Fiffigt men inte originellt. Andra kameror har samma feature.

KLART. Ut och plåta!

Eders Hängivne

PS
Det dröjer nog ett tag innan båda filmerna är klara och framkallade men håll ut. Bilder kommer.

Planer för sommarhalvåret

Om färg och svartvitt, smått och stort

Mörkrumssäsongen går mot sitt slut. Det är snart dags att tömma tankarna och tillreda ny filmframkallning. Jag tänkte testa Ilfords filmframkallare  ID 11 på främst Ilfords filmer för att se om de kan bli snäppet bättre än med Kodaks Xtol som jag ju använt i flera år. Jag ska skaffa ett par av Ilfords 400 ISO-filmer, Delta 400 och HP5+, och så kör jag väl även några Neopan 400 i samma soppa.

Delta 400 

I storformataren tänker jag köra en annan favoritfilm, Ilford FP4+. Det tog ett tag att gilla den filmen men nu är kärleksförhållandet stabilt. Även andra filmer ska testas, t ex Panchro 400 och Rollei 400 IR. Den senare är lite lömsk då den har en oerhört tunn bas och borde läggas i frysen en stund innan man framkallar bladen. Jag har kört den på mellanformat tidigare med mycket gott resultat.

Rollei 400 IR 

Färg då. Jag ger mig inte med färgförsöken och ska köra två filmer i två kameror, Kodak Portra 400 och Color Plus (200). Jag ska använda Nikon F6 och Leica M4-P växelvis, främst för att se om objektiven har någon avgörande betydelse för resultatet. Det är stor chans att det bara blir färgfilm med på semestern till Öland detta år. Kanske jag smyger med lite svartvitt i Zeissen som jag har svårt att lämna hemma. Småbildssemester alltså. Eller turistformat om man säger så.

Portra 400 

Eders Hängivne

PS
När det gäller färg tänker jag fokusera på att ta bilder där färg är en betydande del av kompositionen.

Dubbelfel

Om det vore som att spela tennis

Min gamla Leica IIIf blev stafettkamera 11 och jag stoppade i en rulle Neopan 400 som jag lyckats komma över på ebay till hyfsat pris. Jag tog med den till Åmål i helgen i akt och mening att skjuta upp rullen med bilder från hemstaden. Jag brukar ta några rundor och dokumentera läget i hemstaden. Jag tyckte mig ha fått till en bra blandning Åmålsbilder men ännu en gång hade filmmatningen felat mig trots kontroll och filmen hade stått stilla på första rutan hela tiden. När jag passerat 40 på räkneverket blev jag förstås misstänksam och försökte än en gång att spola tillbaka filmen. Det gick inte. Jag gick in i mörkret och kontrollerade. Filmen hade slirat på perforeringen, inget ovanligt på en gäng-Leica.

Det andra felet var lite värre. Jag tyckte den lät konstigt på långa tider, en slags dubbelsvisch. På 100-delen och snabbare lät det som vanligt lika läckert tyst som är Leicas signatur. Jag tog av objektivet för kontroll och konstaterade katastrofen. Ridån var trasig. Den var nyss genomgången när jag köpte den och sååå många rullar har jag inte kört. Det blir ett besök hos kameradoktorn så småningom.

Den tyske patienten

Stafettkamera 11 kommer i stället att bli Olympus 35SP. Jag har två fungerande och en reservdelskamera. Jag kör nog igenom båda för att se om de är ok och sedan säljer jag den ena. Jag klipper av den skadade änden på Neopan 400 och använder den i den ena.

Eders hängivne

PS
Det var vernissage på Konsthallen i Åmål idag. Tre fotografer presenterade bilder från Andalusien. Mäktigt fina bilder. Är du i närheten de närmaste dagarna är det väl värt ett besök.

400 ISO-filmer. Den slutliga domen

Har jag hittat en ny favorit eller inte?

Så kommer här min samlade bedömning av varje enskild film. Jag redovisar inte hur jag kom fram till enskilda betyg. (För att slippa kommentarer om att jag tycker fel). Beräkning av poängen var konstruerad så att den skulle ge stora poängskillnader och därmed vara tydlig. Bara en kortfattad beskrivning av varje film ur mitt perspektiv. Det är fortfarande ingen vetenskapligt objektiv undersökning utan min egen subjektiva bedömning. Det jag letat efter är en finkorning 400 ISO-film som skulle kunna ersätta eller vara ett alternativ till min favorit Tmax 400 i fortsättningen.

Jag anger också ett prisindex relativt Tmax 400 så att du ser om filmen är billigare (<1,0) eller dyrare (>1,0) än Tmaxen. Priserna är huvudsakligen hämtade från det billigaste priset på Macodirect idag, CHM400 från Fotoimpex och Fuji Neopan 400 från Brunos Bildverkstad (där jag senast såg den till salu).

Kodak Tmax 400 @160

Kodak Tmax 400 @1600

Agfa APX 400

Prisindex: 0,74
Poäng: 108
Rik gråskala när man exponerar på 400 men komprimerad på 1600. Mellankornig på 400 men grövre på 1600. Utsökt flat på alla ledder och därmed lättskannad. Den duger till mycket men inte riktigt det jag är ute efter. 

Bergger BRF 400+
Prisindex: 0,93
Poäng:  108
Mellankornig på 400 ISO, grövre på 1600 som det brukar bli. Fin gråskala på 400 men som komprimeras lite på 1600. Utmärkt flat på båda ledder gör den lättskannad. 

Fomapan 400
Prisindex:  0,69
Poäng: 16
Ganska komprimerad gråskala när man exponerar på 400. Likadant på 1600. Mellankornig på 400 men grövre på 1600. Lika dåligt kupig som Kodaks filmer och därför lika svårskannad. I mörkrummet spelar det ingen roll. Den är lite grov i karaktären och skulle nog passa för en del projekt som kan framställas med grov struktur. I mitt tycke en skitfilm.

Fotoimpex (Adox) CHM 400
Prisindex: 0,61
Poäng:  72
Ingen höjdarfilm men hyfsad på 400 ISO. Flat på båda ledder och därmed en dröm att skanna. Billigaste filmen som finns tillsammans med Kentmere 400

Fujifilm Neopan 400
Prisindex: 2,91
Poäng: 216
Bäst i test som man brukar säga. Men vad hjälper det. Den säljs inte längre. Synd. Den hade alla de goda egenskaper jag var ute efter och om den funnits kvar till ett rimligt pris skulle jag fortsätta mitt fotograferande med den här. Ledsamt är det. Jag erbjöd mig köpa allt som fanns kvar på Brunos Bildverkstad för halva priset men det budet tog de inte. Det finns nog några rullar kvar i affären om du är sugen på att prova. Men jag ville inte betala 149:-/rulle.

Ilford Delta 400
Prisindex:  1,06
Poäng: 144 
Den här filmen kom nästan ända fram till Tmax 400.  Mellankornig på både 400 och 1600. Gråskalan är fin på 400 men komprimeras på 1600, som på de flesta filmer. Flat men krullar sig gärna så att få fast den i skannerns filmhållare var lite problematiskt. Men i mörkrummet kommer den att fungera fint.

Ilford HP5+
Prisindex: 0,88
Poäng:  144
Den här filmen körde jag ganska mycket med en hel sommar så här jag ett större material att utvärdera. Lika bra som Delta 400. Lite grövre korn och komprimerad gråskala på 1600 ISO. Men det är ju som det brukar vara. Tvärtemot vad jag tidigare tyckt så håller den här att fortsätta med.

Kentmere 400
Prisindex: 0,61
Poäng:  144
Mellankornig på både 400 och 1600. Rik gråskala på 400 men mer komprimerad på 1600. Den här hade samma skanningsegenskaper som Delta 400. Flat men lite krullig. Liksom Delta 400 tror jag att den här skulle kunna ersätta Tmaxen. Billigaste filmen som finns tillsammans med Fotoimpex CHM400. Ännu billigare på 30-metersrulle.

Kodak Tmax 400  Den här filmen jämförs alla med
Prisindex: 1,00 
Poäng: 162 
Favoriten som alla andra jämförs med. Behåller sitt fina korn vid pressning upp till ISO 1600. Något reducerad gråskala dock. Tålig mot de flesta ljusförhållanden. Det enda jag inte gillar med den här filmen är att den kupar sig så bedrövligt. Det betyder inget när man använder den i mörkrummet men skanning i min flatbäddsskanner är ett elände. Jag har fått genomgående fina resultat på alla filmformat jag använt så den här kommer jag att fortsätta med.

Kodak Tri-X 400
Prisindex: 1,00
Poäng: 48 
Före Tmax 400 var detta min favorit. Mellanbetyg rakt igen utom på kupigheten som är lika illa som Tmax 400. Både kornighet och gråskala är rätt ok både på 400 och 1600.Men den kommer inte i närheten av favoriten.

Lomo Lady Grey 400
Prisindex: 0,99
Poäng:  54
Överraskande bra på 400 ISO. Helt i klass med Tmax 400. Men tappar ordentligt på 1600 ISO. lika svårt kupig som Kodaks filmer. Så länge man kör på 400 ISO är den här helt jämförbar med Tmax 400. 

Rollei Retro 400S
Prisindex: 0,79
Poäng:  18
Den här filmen har jag faktiskt kört igenom 2 ggr (2x3 rullar). Det berodde på felaktiga framkallningstider för Xtol i appen Film Developer som jag därmed felanmälde. Den senaste versionen har uppdaterade och förmodligen riktigare tider. Eftersom uppdateringen kom senare än min sista rulle blev framkallad så misslyckades jag ändå en aning. Men trenden var i alla fall klart godkänd beträffande kornighet och på 400 ISO men helt underkänd på 1600 ISO. På 400 ISO är väl inte gråskalan så väldigt rik men den är ändå ganska vacker. Alldeles för komprimerad på 1600 ISO dock. Filmen verkar ha en inbyggd förmåga att skapa konstraster även när det inte finns några. Stora kontraster verkar förstärkas. Den här filmen får man bäst resultat med om man kör nominellt på 400 ISO. Mitt personliga intryck är att detta är en skitfilm som jag aldrig mer kommer att sätta i en kamera.

Rollei RPX 400
Prisindex: 0,74
Poäng:  24
En riktig skitfilm. Passar nog bra om man ska skildra något riktigt grovt. Jag säger inget mer. Aldrig att jag sätter en RPX 400 i kameran igen.

Slutsats
Om Fuji Neopan 400 hade funnits kvar så hade jag nog köpt hem ett större parti. Utan den så står sig fortfarande Tmax 400 som en favorit för mitt fotograferande. Den är tålig och ger ett jämnt resultat, rulle efter rulle. Både vid 400 och 1600 ISO ger den mig det jag vill se,  finkorniga bilder med rik gråskala. Som alternativ skulle jag nu utan tvekan ta Lady Grey 400, Ilford Delta 400, Ilford HP5+ och Kentmere 400 så länge jag kör nominellt på 400 ISO. Behöver jag pressa så är det Kodak Tmax 400 som gäller.

Iakttagelser och reflektioner
Jag har fått det definitiva intrycket att filmernas tekniska uttryck varierar beroende på motiv och ljusförhållanden. Även med rätt exponerade bilder på en och samma rulle kan både kornighet och gråskala variera. Till detta kommer variationer i framkallningen som bidrar med kontrastverkan. Jag ska villigt erkänna att jag inte alltid lyckas med Tmax 400 heller men då beror det oftast på felexponering. En del av dessa kan man rädda i mörkrummet när man ju gör en ny exponering. Jag funderar vidare på att minska på agiteringen då jag genomgående ser en i mitt tycke för hög kontrast. Eventuellt kanske jag t o m går tillbaka till stående framkallning som jag körde ganska mycket för ett par år sedan.

Lomo Lady Grey 400 @400

Ilford Delta 400 @400

Ilford HP5+ @400

Kentmere 400 @400 

Eders Hängivne

PS
Nu skulle man ju göra ett liknande test på filmer runt 100 ISO men där har jag ju redan två dugliga favoriter. Fuji Acros 100 och Ilford FP4+. Vackra resultat varje gång, särskilt i mellanformat och större.

Rosenhill

Om bohemernas högborg

Ett ställe som vi ofta besöker på somrarna är Rosenhill på Ekerö. Inte för att det är så fancy men de har nåt annat också som lockar min fru. Ett bakluckeloppis varje söndag mellan kl 12-16. Frugan går på loppiset och jag går till caféet och deras lilla fasta loppmarknad. Caféet är inte som andra. Här är allt udda. Om man olyckligtvis hittar något som är likadant så blir man nästan irriterad. Hit kommer många unga familjer, antingen för att de trivs  med att det kanske är som hemma eller att de behöver en annan upplevelse än det perfekt designade hemmet med sitt moderna kök med rostfria vitvaror och andra rum i perfekt motsvarande stil. Om hösten mustas här äpplen på löpande band. De unga familjernas bilar står i långan kö med bakluckorna fulla med äpplen från deras villaträdgårdar. Deras barn får handgripligt förstå hur äpplen blir drickbara i ett nafs. Det ser långt ifrån hygieniskt ut där äpplena pressas men lyckan över några flaskor äpplemust grumlas inte av sådana petitesser. Det är upplevelsen som räknas.

(Förstora gärna bilderna)

Rosenhills välkomnande entré

Växthusserveringen

Uteserveringen vid ladan

Ställ disken här, tack

Musteriet var inte öppet sist jag var där

Egenodlade plantor till salu

Samtliga bilder fastnade på film, Agfa Vista 400, i en Nikon F6.

Eders Hängivne

PS
Under de nu drygt åtta år vi bott i Stockholm har jag tagit bilder på Rosenhill varje sommarhalvår och har en diger samling bilder. Jag funderar på att göra en fotobok om detta fascinerande ställe.