Farfars Austin A30

Om en liten bils sista resa

Farfar Gösta skaffade sig en begagnad Austin A30. Vilket år det var minns ingen nu levande person. Han hade den till att åka till jobbet, han var byggnadssnickare, och till att köra ut till sommarstugan och bygga den färdigt. Det mesta byggmaterialet forslades dit över isen på vintrarna. Stugan låg ju bara ett halvt stenkast från Vänern.

Sedan pappa tagit körkort i mitten på 60-talet hände det att vi fick låna den lilla bilen och göra lite utflykter runtom i norra Dlsland. Två vuxna och fyra barn. Säkerhetsbälten? Vad var det för något? Vi som inte körde turades om att ha lillsyrran i knät.

Någonstans i norra Dalsland

Vi gjorde också en riktigt lång resa från Åmål till Oskarshamn en varm sommardag. Vi klagade inte. Vi fick ju åka bil.

Här är vi framme och faster Edit tar emot. Lillbrorsan Stefan till vänster. Syrran Anita i Edits famn. Här syns bilen som var i väldigt gott skick

Flera år senare var det dags för sista resan. För bilen alltså,

Farfar hade nog dött (1971) när det här fotot togs. Bilen hade körts ner från Slottsbron till vår gård.  Pappa skulle köra den till soptippen. Mamma körde efter med vår PV444.

Här står den på soptippen bland sina olycksbröder. Högertrafikmärket sitter kvar på instrumentpanelen som en sista påminnelse. Här syns det att syrran har vuxit lite sen Oskarshamn.

Mamma begrundar bilens öde. Vinterdäcken sitter fortfarande på. Jag tror farfar hade dem på året runt på slutet.

Eders Hängivne

PS
Pappa har nyligen dött och jag har ärvt alla hans negativ. Dessa bilder har jag nyss funnit och skannat. Pappa lovade mig för många år sedan att jag skulle få alla hans negativ.