Fota myskoxar
Myskoxar är ju egentligen kor (eller rättare sagt getter) så vad är grejen egentligen?
Det är rätt svårt att förklara, men de ser urtidsaktiga ut, har en fantastiskt tjock skalle med vilka dom krossar allt motstånd och lever i en fantastiskt fin fjällmiljö. För fotografen så är dom en utmaning; kommer man för nära så kan det bli farligt, lite för långt bort och dom blir som sensordamm i bilden.

Dom går inte att locka till rätt plats med rätt bakgrund utan man får tassa runt och försöka hitta rätt vinklar utan att hamna i riskzonen själv. En annan utmaning är att hitta djur som inte bara står och tittar eller ligger och idisslar vilket de flesta verkar göra huvuddelen av tiden. 
Det sägs att synen är dålig men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hade den varit bra kunde dom kanske skilja på en myskoxe respektive en fotograf och inte missta fotografen för t.ex. en rivaliserande hanne.
De ser ut att vara långsamma och det är förståeligt då de väger rätt mycket och marken kan vara ojämn. Men jag har sett dom springa uppför rätt stora branter och de hade lätt sprungit ikapp en elitidrottsman och ännu lättare en fotograf som snubblar runt med kamera och stativ :-)
Så hur ska man göra då?
Först så brukar jag sätta mig ner och spana runt om på fjället. Till slut så dyker det alltid upp nån eller några och då kan man nästan se vart dom är på väg. Har man tur så kan man försiktigt genskjuta dom. 
Innan jag ställer mig och fotar så kollar jag alltid att det finns flera utvägar för mig att dra mig tillbaka om de kommer för nära och vid närbildsfotografering bör det finnas ett terrängparti som saktar ner en ev attack, tex ett vattendrag, ravin eller liknande.
Hela tiden kan det dyka upp andra individer bakom den position man har valt så det gäller att hela tiden spana horisonten runt. Man hör dom inte utan plötsligt är dom bara där.
När man rör sig i områden med myskoxar så bör man vara extra uppmärksam på områden med hög vegetation och och låga buskage. När en myskoxe står upp så är den mellan 1 - 1,5 m i mankhöjd och så lite hårman på det. 
På bilden ovan så är det en vuxen myskoxe som går genom vad som ser ut som lite gräs men som är ett tätt buskage.
En myskoxe som lägger sig ner och idisslar fösvinner helt ur synhåll även i låg vegetation och en som står i buskage och äter kan vara svårupptäckt. På bilden nedan så ser du exempel på det.
Som för de flesta djur gäller det att ha koll så man inte hamnar mellan ungarna och modern eller flocken. Att förflytta sig på åskammar gör att man enklare kan ha koll på närområdet.
De närmaste finns att finna i Funäsdalen resp i Dovrefjell. Den svenska flocken är endast ett fåtal och relativt störningskänslig så de svenska djuren ser man nog säkrast i hägn. I Sverige finns en gräns på 100m som man inte får komma närmare djuren. I Dovrefjell finns det särskilda guidade turer, givetvis kommersiella, som leder den intresserade på ett säkert sätt till bra utsiktsplatser. 
Detta inlägg är nu ingen uppmaning att söka närkontakt med myskoxar utan mer en upplysning för den som vill veta mera och kanske rör sig i myskoxeområden. Respekt för det vilda och faran med stora vilda djur skall alltid finnas i tanke och handling. Jag måste tillägga att alla bilder på varningar inte är riktade mot mig om nu någon skulle tro det utan de är riktade mot någon rivaliserande hanne.

Genrellt så försöker myskoxen alltid undvika kontakt. Antingen så går dom undan lite försynt eller så står dom still och undviker att komma närmare. Men till skillnad mot många andra djur, som tex vildrenen som löper iväg kilometervis så håller en myskoxe sin position om den blir hotad. En flock kan tex inta en försvarsposition med tjurar och gamla ytterst och med kor och kalvar innerst. 
Genom att stampa med klövarna i marken, frusta och sänka huvudet så markerar myskoxen att man är för nära. Envist stirrande är ett tecken på att du håller på att bli utvärderad - hot eller ofarlig. Om man ser någon av dessa signaler gäller det att lugnt och tydligt backa sig ur situationen. Om den känner sig riktigt hotad kan den göra skenanfall - dvs snabba rusningar som avbryts strax innan. 
Det finns berättelser om olika dramatiska möten mellan människa och myskoxe. En berättelse är bla om tre norrmän som på väg genom björkskogen plötsligt överraskar en myskoxe. När denne visar sig aggressiv flyr de upp i varsin björk. Myskoxen ger inga tecken på att ge sig av men de lyckas byta plats och klättra upp på en stor sten. Därifrån försöker dom skrämma bort den , bla genom at kasta en ryggsäck på den. Enda resultatet är att den attackerar och massakrerar ryggsäcken. De blir fast i över tre timmar på stenen.

Men den knasigaste är en italienare som gärna vill mata en myskoxe så han går sakta framåt fullständigt ignorerande alla varningssignaler. Till slut gör myskoxen ett skenanfall och stannar en bit ifrån honom. Tyvärr helt förblindad av sin egen ide går nu italienaren med framsträckt hand hållandes ett kex mot myskoxen. Resultatet av denna vänliga gest var att bli helt nersprungen av myskoxen och ambulanstransport från platsen.
Hittills har jag sluppit sådana kontakter och det är jag tacksam för.
Vad gäller det fotomässiga så är ett större tele säkert eftersom man inte behöver komma så nära och ett mindre tele är ju lättare att bära på men då måste du antagligen närmare :-). Jag använder normalt ett 500 med en eller flera konvertrar på. Stativet bör vara rätt stort eftersom marken är rätt kuperad och ett mindre stativ kan innebära att myskoxarna försvinner bakom gräs eller buskar.

Värmedaller är annars det största problemet, särskilt med teleobjektiv. Redan vid bara lite sol och 15 grader så börjar luften att dallra. Tom när det är mulet så blir det värmedaller. I sökaren ser det bra ut men på sensorn så kommer dallret att se ut som om hela bilden är suddig med en del skarpa partier. Ju varmare desto kortare fotoavstånd alltså. Video kan funka trots dallret iaf till en viss gräns. Kolla videolänken nedan så kan du se effekten av värmedaller.
Det finns säkert miljoner bilder på myskoxar som står still och tuggar eller ligger ner och idisslar. När det första ruset av att fått dom på bild lagt sig, så försök hitta en bra bakgrund eller förgrund istället. Själva stångandet är mera svårplanerat men ibland så försöker unga hannar ta för sig av obevakade kor och det kan ge lite mer action i bilderna. Se bara till att inte bli misstagen för en annan oxe...
Så lite praktiska tips:
Ta dig upp på en hög höjd och spana för att sedan ta dig ner i närheten av någon flock för att positionera dig.
Att tänka på:
1. De ser långsamma ut men är ruskigt snabba
2. När de idisslar så ligger dom ner och det är väldigt lätt att gå rätt in i dom.
3. Gå på åsarna för att inte råka möta någon i nån av de små ravinerna.
4. Pass upp på de unga, de är fulla av energi och kan lätt komma för nära och snart är det någon vuxen på plats.
5. Guider, skyltar och varningstexter mm rekommenderar minst 200 m säkerhetsavstånd. Man kan komma närmare, tänk bara på att ha flera exit-planer. Rätt var det är så kan det dyka upp någon från ett oväntat håll.
6. Ha gärna något terränghinder emellan dig och oxarna, då vinner du tid fall nåt händer.
7. Stamp med foten (klöven) och/eller frustande signalerar att du är för nära. Likaså ett envetet stirrande innebär att du nog inte bör gå närmare.
8. 360-koll över tiden. De hörs inte och du vill inte hamna mellan två rivaliserande tjurar eller en ko och en kalv.
10. Glöm inte att dom ser slöa ut men är ruskigt snabba.
Ofta så är dom på ett ställe nån/några timmar och käkar, sedan ligger dom och idisslar under en ytterligare en bra stund, för att därefter lunka iväg till nästa ställe. Så när du hittat en flock eller ensam individ som äter så har du tid på dig.
Är de under förflyttning så blir det till att försöka genskjuta dom till en lämplig plats där du är på plats innan de anländer. Se bara till att du kan ta dig därifrån om de kommer rakt emot dig. Att följa efter en flock eller enskild individ är en sämre strategi. Man vet aldrig hur långt dom tänkt gå och de kan känna sig pressade att fortsätta om man är för nära. Och detta vill du inte se för nära...
Har du orkat läsa så här långt så så kanske du orkar lite till :-) Här är en en liten film som kan ge dig en känsla av hur deras uppträdande är. Och med det avslutas denna djuplodning i myskoxefotografering. Kanske dyker det upp nån liten berättelse en annan gång.




Tack så mycket Björn, hoppas du får en bra helg också :-) /Mikael
Tack så mycket Urban. Det tog tid för mig att få reda på hur man kan göra så jag tänkte minska starttiden för er andra. Sedan finns dom ju där, det är bara att bestämma sig :-) /Mikael
Stort tack..
En fråga om årstiden. Det ser ut som om du har varit där på högsommaren, stämmer detta eller har du varit där andra årstider också ? Hur är det med myggen undrar jag som myggmagnet.
Mvh // Johannes
Stort tack Johannes. Jag har varit där på högsommaren och på hösten. En vårresa var planerad i år men den blev tyvärr inställd pga en fotskada. Min erfarenhet är att under högsommaren så är det bara lite mygg uppe på fjället. Denna sommaren var kruttorr och man kunde gå i shorts bland vegetationen utan att få några mängder med bett, fast det kan nog skilja mellan olika personer. Personligen har jag inte direkt ont av mygg. Men på sommaren så är myskoxarna nere i buskagen och där kan det vara mera, Om man lägger sig ner eller sitter nära buskage så kan det dyka upp ett gäng blodtörstiga flygfän :-) /Mikael
Sten
Tack så mycket Sten. Jag försöker undvika att hamna i spännande situationer, särskilt när vilda djur är inblandade :-) men visst finns det moment av spänning, främst pga att det ofta är ont om tid när det väl händer och det gäller att hitta rätt bakgrund, vinkel mm innan tillfället är borta. Det gäller att försöka förutse hurdom tänker röra sig eftersom man ändå håller ett rejält avstånd så måste man ju röra sig ganska långa sträckor för att tex byta bakgrund. /Mikael
Tack så mycket LarsOlov. Du har helt rätt och man bör behandla dom efter det :-) /Mikael
Ha det fint!
Tack så mycket Mikael, Det kommer nog nån berättelse till från fjället lite ängre fram, så resan är inte riktigt slut än :-) /Mikael
Ha en fin dag!
Tack så mycket Heléne, det uppskattas :-) /Mikael
Tack så mycket Jörgen, jag kände att jag kunde bidra med lite information så slipper du och andra pröva sig fram som jag gjort :-) /Mikael
Jäkligt stora getter isåfall :-). Men du har säkert helt rätt Wolfgang, jag har dålig koll på sånt där. Jag ser ett stort djur som käkar blad och har horn = kor :-) Tack för kommentar och kunskapsbidraget, det uppskattas. /Mikael
Jag har aldrig sett de svenska djuren , bara hört talas om dom så jag trodde att alla de gick i det fria också. Jag klipper in det i inlägget så att det blir tydligt för kommande läsare. Tack för kommentar och informationen Staffan. /Mikael
Obs, et fåtal djur i hägn och en mindre flock om sju djur på fjället.
mvh
Staffan
Får nog lusläsa en gång till tror jag =)
Mvh Anders.
Skriv ut det och ha med dig när du åker upp, du vet hur det är med ålder och minne :-). Ser fram emot dina bilder därifrån nästa år. Ha det gott /Mikael.
Visa gärna mer en annan gång...
Ha de gott
Monica
Tack Monica för din uppskattning. Det kommer nån liten story till från Dovre i år, sedan kommer jag att dra vidare österut mot hälsinglands djupa skogar. /Mikael
Ha en trevlig helg
// Gert
Tack ska du ha Gert, Du får ha en trevlig helg du med. /Mikael
Tilläggas kan att Myskoxen är fridlyst och man får inte som privatperson uppehålla sig närmare än 100 meter från djuren, då de är mycket stresskänsliga.
De är också unika i att hushålla med sina "resurser", tex börjar inte kon producera mjölk till kalven innan kon konstaterat att den nyfödda kalven lever. En annan "konsekvens" är att de vid en attack gör jobbet ordentligt för att slippa göra den en gång till ;-)
Tack så mycket Peter. Bra påpekande du har där. De är givetvis fredade, jag har läst om skyddsjakt på enstaka myskoxar som hamnat för nära bebyggelse, men jag har aldrig stött på en laggräns på 100m, bara en rekommendation på minst 200m. Men om man går närmare så lär man nog ångra sig utan lagens långa arms inblandning :-) Kul info om modernsmjölken, jag har själv dålig koll på det biologiska så det är alltid roligt att förkovra sig med lite udda fakta. /Mikael
Man blir verkligen inspirerad.
Mvh Ronnie
Tack så mycket Ronnie, det var lite av syftet, så jag känner mig nöjd med att du blivit inspirerad. /Mikael
Djurparker har sin funktion, även om det varit en diskussion om den i media under året. Men att se dom i det vilda är viktigt för det är då de hamnar i rätt sammanhang, i sin miljö och det ger oss en större förståelse för hur naturen funkar. Så ta dig gärna ut där, kom ihåg att respektera dom så får du och dom en bra upplevelse. tack för din uppskattning Magnus. /Mikael
Tack Hans. Hoppas du kan ha nytta av mina ord när du åker dit. /Mikael
/Stephan
Tack Stephan. Då har du haft nöjet att se dom på vintern, jag har inte haft möjlighet till det ännu. Kanske nästa år? Vi får se :-) /Mikael
Jag läste era inlägg då och blev lite förvånad att ni inte såg nån, men jag fick uppfattningen att det var ett kort stopp. Så indirekt påverkade ni mig att skriva lite om hur man fotar dom :-) Å visst finns dom på skjutfältet också, kolla mitt förra inlägg så ser du :-) Tack Mikael för din kommentar. /Mikael
Tack så mycket Robin. Det finns så mycket att se och fota så tiden räcker inte till. Det känns som om jag spenderat varje ledig tid sedan i slutet på april till för några veckor sedan med att fota och jag hann ändå inte med allt :-). /Mikael
Jeg la ut link til innlegget ditt på "Moskus på Dovrefjell" sin facebook-side :) Håper det er greit.
Tack så mycket Berit. Du har tur som bor så nära denna fina del av norge som dovrefjell ingår i :-) Det är ok att du lagt ut en länk hit och det kan ju förklara att jag har fått ett antal "likes" trots att jag inte har FB :-) Ha det gott /Mikael
Grattis till många fina bilder.
Mvh Håkan
Tack så mycket Håkan. Jag tror att det flesta faktiskt nöjer sig med att titta på dom för det är inte alla som har eller vill kånka med sig tunga telen och objektiv på vandringen i fjällen. Det kan vara lurigt även med kikare för på håll ser dom ut som stora stenar så man kan faktiskt missa dom om man bara kikar en kort stund. Och vice versa det finns några stenar som jag alltid hajar till på men som jag egentligen vet att det inte är myskoxar :-) /Mikael
Jag har haft funderingar på att eventuellt besöka Dovrefjäll nästa sommar .
Tack så mycket Göran. Du får följa bloggen för det kommer något eller några inlägg till om dovrefjell som kan ge mer tips om var man kan leta. /Mikael
Mvh
Patrik
Tack så mycket Patrik, bara trevligt att bjuda tillbaka på alla tips jag fått genom åren. /Mikael
Hälsningar Lena
Tack så mycket Lena, det har varit väldigt roligt med all uppmärksamhet, hoppas att några blir inspirerade och tar sig dit och kommer hem (helskinnade) med fina bilder :-) /Mikael
Tack Björn. Hägnet kan säkert fylla en funktion för de som av olika anledningar har svårt att ta sig ut på fjället. Har man möjligheten så kan jag tycka att se de vilda djuren ger en större förståelse för deras miljö och beteende. /Mikael
Tack så mycket Lasse, ha de bra du med :-) /Mikael
Har själv haft ett spännande möte med Myskoxe vårvintern 1986 utanför Tännäs då den svenska, frigående stammen var ganska stor. När jag läser detta så inser jag att jag bör vara tacksam jag inte blev manglad den gången med tanke på säkerhetsavstånd o.dyl. Tänker inte berätta hur nära jag var och vilken typ av skidor jag hade på fötterna…men det blev några fina närbilder.
Tack så mycket Hansa. Jag har själv sett folk som envisas med att gå väldigt nära och de anar inte hur mycket tur dom egentligen har. Skönt att det gick bra för dig iaf :-) /Mikael
Fina bilder och bra text. Helt fantastiska djur men som sagt farliga, folk som lever där uppe pratar om en närgräns på 200 m så man inte stör dem. Det är krutpaket så det är inget man vill komma i vägen för. Naturen på Dovre är ju också fantastisk och en plats man gärna återvänder till./ Lena
Jag håller med om att man absolut bör respektera dessa djur och hålla ett säkert avstånd. Tack fö rdin kommentar Lena. /Mikael aka Björn :-)
Självklart skall man respektera vilda djur, men framförallt så skall man inte STÖRA dom i onödan då det kan framkalla stress och utlösa icke önskvärda reaktioner som t ex att en ko (eller ett hondjur av annan art) stöter ifrån sig sin avkomma, vilken går en plågsam död till mötes.
Man får inte glömma bort att när man rör sig i sådana miljöer som beskrivs ovan, så är vi där, på Djurens villkor.
Blev lite förvånad över att dom är ganska små. Jag trodde dom var i storlek som bison ungefär. Någon uppgift om vikt (ungefärlig) ?
Också ett stort tack för att du påminner om vilken fantastisk del av världen vi lever i, jag älskar verkligen Sverige och de övriga Skandinaviska länderna och den naturrikedom som vi har. Hoppas jag får möjlighet att på eget bevåg får möjligheten att vandra i fjällen, med eller utan kamera, men naturligtvis så föredrar jag det första.
Att vandra med en sådan glugg (för att inte tala om att införskaffa en) och alla de övriga bra-och-ha grejorna kräver sin man. Kanske skulle jag sikta in mig på att träffa en fotointresserad kvinna ;) ?
Än en gång, tack för påminnelsen om vilken fantastisk del av världen som vi bor i.
Tack så mycket Tony. Jag tror korna har en vikt på ca 200-300kg och oxarna + 100kg. Och i cm är de inte så stora men kommer man nära ... då är de gigantiska :-) För att slippa vandra för långt så kan man använda skyttelbussarna på Dovrefjell. Det sparar en del energi och så kan man bygga ett basläger på fjället som man gör utflykter ifrån. /Mikael
300-400 kg oxe i full karriär lär ju vara respektingivande =))) !!
Varför satsar man så mycket pengar på att flytta runt, vårda, forska, bevaka och betala för skador som vargar gör när man inte gör ett dyft för ett väldigt mycket mera och utsatta djur som inte stör ngn, som alla gillar och som skulle kunna dra in massor med pengar på ekologiskt turism. Varför?
Vill vi lyssna på en orkester där alla spelar fiol ? Kanke litet enformigt i längden? Mångfald är nog att föredra tycker jag. Varför skall allt i livet väderas i pengar ? Vi satsar så mycket pengar i vårt land, i mitt tycke på helt onödiga saker, så då har vi väl råd att även låta vargen yla i våra nejder. Fattigare länder än vi har fortfarande råd att ha vargar hos sig. ( Fd. Jugoslavien, Spanien etc. ) Medger att detta med varg är en svår fråga, men den borde väl ändå gå att lösa med litet vett och vilja. / Hans
Den diskussionen hoppas jag förs på en annan plats, tex i en forumtråd :-). /Mikael
Skulle platsa i vilken tidning som helst.
Ett reportage att komma ihåg.
Tack så mycket Annelie. Har inte funderat på reportageidén, men det kanske vore nåt att utforska. Kanske är det nån som är intresserad och det vore ju kul. Tack för et tipset. :-) /Mikael
Det låter bra, dela med dig av dina bilder när du är klar. Har du några frågor så skriv en rad, kanske kan jag ge ett svar på vägen :-) /Mikael
Har varit i Tänndalen några gånger men inte gått ut för att leta upp dem. Har nöjt mig med att titta på dem på zoo :)
Tack så mycket Lars. Det är klart att det är en större upplevelse att se dem i det fria än på zoo, men det har ju med hur mycket tid man har till förfogande mm. Har du möjlighet så rekommenderar jag en resa till Dovrefjell som med sin omkringliggande natur har mycket att erbjuda i fotoväg. /Mikael
Leffe H
Var så god Leif och tack själv för ditt beröm, det värmer alltid när nån tycker man gjort nåt bra :-) /Mikael
Tack så mycket Arne, alltid trevligt när man får uppskattning. Det var ett tag sedan jag skrev inlägget så jag är lite nyfiken på hur du hittade det, har du tid får du gärna berätta det. Början på maj kan vara intressant för det kan vara en del snö kvar uppe på fjället. Man får passa på att ta sig dit, för norrmännen håller på att dividera hur de ska göra med Dovrefjell. De vill skydda vildrenen och det kan bli på vår bekostnad i hur och var vi får röra oss där. T ex tog man i somras beslutet att förbjuda cykeltrafik upp på fjället. Vilket fall önskar jag dig en god tur och fina bilder. /Mikael
Jag goglade på myskoxar Dovre. Då kom din artikel på fotosidan upp. Och det var ju roligt. Jag åker med Wildnature så vi kommer att ha en lokal guide som skall hjälpa oss. Han heter Even Hønsen Agerup.
Hoppas på att vi får uppleva mycket.
Ha det gott /Arne Berneklint