I naturens barnkammare

I slutet på våren så hördes svaga ljud från en av trädgårdens popplar. Ljuden blev starkare dag för dag och aktiviteten till och från poppeln ökade. I början kunde man inte se något ner i hålet pga av att det var för mörkt men desto starkare ljuden blev desto mer kunde man skönja. Att det var ett litet fågelbo var det ingen tvekan om. Talgoxarnas ständiga närvaro gjorde att det inte heller var någon tvekan om vilka som bodde där.

Dagliga rundor med mat in...


och bajs ut

Så en dag så kunde man skymta den första ungens nyfikna blick bakom den trumpna näbben...

-"Är du farlig?"


-"Nähä, ok då."


-"Va kollar du på?"

-"Nån skum typ, men han verkar inte vara farlig"


-"länge sedan det var käk hörru."


- Jag är HUNGRIG!"


-" Jag är OCKSÅ HUNGRIG!"


- "HALLÅ!!!? Finns det NÅN MAT HÄR ELLER"

-"VI VILL HA MAAAAAAAAAAAAAAAAT!!!!!"

-"Sitt inte bara där, hjälp till lite nu vetja!"

Dagen efter var dom borta, boet var helt tomt. Jag hade hoppats på att fånga hoppet ut men det skedde när jag sov sött. Förhoppningsvis så lämnade dom det trånga boet och tog sig till en närbelägen dunge där det fanns gott om mat. Men man vet aldrig i naturen...

Inspirationstips om regnet kommer

Så här års har de flesta semester och passar på att fylla på energidepåerna och minneskorten. Det har ju hänt tidigare i historien att vädret inte varit så optimalt och för att ha nåt att göra de tråkiga dagarna kommer ett litet videotips. 

Jag hittade Doug Gardner för ett par år sedan när jag surfade runt på nätet. Han är till skillnad från Colin som jag tipsade om förra gången en professionell fotograf. Det jag fastnade för var videoavsnitten som vänder sig direkt till djur- och naturfotografer. Dels får man tips på hur man fotar men även var och man inser snabbt att USA är ett stort land med mycket att se och att det faktiskt går att leva på Wildlifephotography over there :-).

Vid det här laget har han producerat 4 säsonger och de första två kunde man se gratis online i hyfsad storlek. Det senare åren har dock upplösningen minskat men det är ändå värt att kika på. Genom att öka förstoringen på webbfönstret så blir bilden lite större, lite efter tycke och smak. Om man sedan vill se dom högupplösta så går de att köpa.

Länken till hans hemsida är:

http://www.wildphotoadventures.com/index.html

Sedan finns det även teasers och miniavsnitt på youtube:

http://www.youtube.com/user/douggardner1/videos

Men kom ihåg att detta tips endast får användas om det inte går att gå ut och fota :-)

Juni och juli så här långt har för egen del gått åt till att fota skäggmesar...

... en tur till Runde...

...och till Dovrefjell.

Mer om det senare i sommar eller till hösten när jag fått ordning på bilder och minneskort :-). Förhoppningsvis så hinner jag med ytterligare nån tripp nånstans, oklart vart. Har du nåt tips så skriv en rad.

Så njut av sommaren och vädret, även dåligt väder är ju fotoväder :-)

En försommartripp till Skåne

Jag hade ett par dagar ledigt och valde mellan att åka norrut eller söderut. Förr åkte jag till skåne flera gånger per år för att fota,men på senare år så har turerna dit minskat i antal. Det är lite konstigt för naturen är vacker och djurlivet riktligt. Sagt och gjort, packa fotoprylar och lite annat bra att ha och sedan dra söderut.

Det självklara utgångsläget för mig är alltid Fyledalen. En stillsam vacker dal där vad som helst kan inträffa. Några av mina finaste fotominnen är härifrån.

Dessutom blir det alltid små utflykter till olika smultronställen och längs de vackra grusvägarna. Alltid med ett öga in i skogen eller mot himlen och med kameran i sätet bredvid.

Det finns alltid mycket glador som seglar förbi och spanar mot ängarna på jakt efter mat.

Plötsligt varnar korparna långt bort och en större silhuett dyker upp. Majestätiskt glidande på stora vingar nyttjar den uppvindarna som bildas längs dalgångens kanter. Lite för nära tycker gladan och ger sig i kast med den stora inkränktaren.

Men en kungsörn ger man sig inte ostraffat på. Den glidande flygstilen byts snabbt över i akrobatiska manövrer där klor möter klor. Örnen fattar ändå vinken och trots sin överlägsenhet ger den sig med vinden som motor sakta iväg.

En tur förbi lövgrodorna för att kolla läget. Jodå dom finns där i år igen, fortfarande småleende, säkert åt nåt internt skämt. Da Vinci hade nog lövgrodan som förebild när han målade Mona-Lisa :-)

Framåt kvällningen tar jag en tur och försöker fånga viltet på väg över fälten. Denna kväll noterar jag att det finns minst två harar på varje fält.När jag tänker efter så har jag nog aldrig sett så många harar på en och samma kväll.

Med öronen som varningssensorer mumsar de i sig av det gröna

Men ett svagt prassel i gräset tyder på att de inte är ensamma. Med låg tyngdpunkt och huvudet under grässtråna tassar den snabbt fram. Det påminner om en orm när gräset i zig-zag mönster snabbt pressas undan för att omedelbart sluta sig bakom den snabba varelsen. Den stannar till och lyfter tyst upp öronen ovanför gräset och spanar.

Skutt fäller ihop parabolerna och trycker sig ner i gräset för att inte bli upptäckt.

Men gräset är för kort för att funka som kamoflage och skutt fattar galoppen och studsar snabbt iväg.

Kvar finns en snopen jägare som undrar vad det var som hände. Kanske skyller den på mig, vem vet.

Så håller det på. Små korta glimtar in i naturens värld. Ibland går det att få på bild och ibland är det bara att slappna av och njuta.

Lång väntan på skäggmes

Härom helgen satt beslöt jag mig för att försöka få lite skäggmes-bilder. Getterön var målet och jag packade ihop lite prylar och åkte dit. På plats i gömslet välde den stora väntan in. Små skymtar då och då av skäggisar långt bort i vassen men inget direkt bra fototillfälle. Ofta var det nåt strå som suddade till bilden mitt framför motivet.

Tiden gick och isoinställningen börja de närma sig dålig kvalitet på ev kommande bilder. Till slut kom det några fåglar lite närmare men det var svårt att hitta bra fokus då det alltid var något vasstrå i vägen och det blåste svagt så att vassen rörde sig hela tiden. Men jag fick några bilder iaf.

Sporrad av detta beslöt jag mig för att komma tillbaka tidigt nästa morgon för att pröva lyckan. Så vid halvfemtiden var jag åter på plats och insåg blixtsnabbt att föregående kvälls sköna värme bokstavligen var som bortblåst. Vinden tryckte rakt in i gömslet och nattens kyla gjorde det lite kallare än vad jag hade klätt mig för. Tiden gick och gårdagens föreställning upprepade sig. Snabba mesar så långt in i vassen att det var ingen större idé att försöka fota. Enstaka mesar dök upp då och då på lämpliga grenar och kameran fick börja jobba.

Så dök plötsligt en trio mesar upp precis utanför gömslet - innanför närgränsen!! Frustration blandades med besvikelse. Jag hann inte byta objektiv innan de var borta och jag tänkte att nu var det kört. Ofta får man bara en chans och så är den borta resten av dagen.

Väntan fortsatte och hela tiden sitter man på helspänn och spanar för att hinna upptäcka, fokusera och komponera innan ögonblicket är över. Vid 6 tiden så dök så det jag väntat på upp på rätt plats.

Rakt fram, skäggmes på ensamt strå, med mat i näbben, hjärnan skriker ut kommandon till kroppen att agera och den lyder snabbt. På ett ensamt strå med ren bakgrund har en skäggmes vett att stanna till så länge att en nedkyld fotograf hinner plåta lite :-)

Hann med några bilder innan det återigen blev tomt. Träsmaken i baken och hungerkänslorna började ta över. Morgontrött som jag är så hade jag hoppat över frukosten för att komma ut i tid. In i gömslet kommer ett par och jag meddelar att de precis missat ett bra fototillfälle. Men jag hinner knapp uttala meningen innan skäggmesen dyker upp igen.

Vi fotar på och jag gratulerar de nyanlända att de slapp vänta och inser att ibland ska man ha tur :-)

Vid nio-tiden så står solen på för hårt och magen knorrar och jag kastar in handduken och beger mig hemåt med några bra bilder på minneskortet.

Inspirationstips

För några år sedan när jag började fördjupa mig i naturfotograferandet så surfade jag runt på Youtube efter tips och trix och då hittade jag bl.a. Colin från USA.

Det som jag gillade då var att han var en vanlig kille som gillade att fota. Ingen kändis eller proffs utan en amatör i ordets rätta bemärkelse, precis som jag själv med den skillnaden att han filmade sina fotoutflykter. Detta gav mig mycket inspiration. Med åren så har han utvecklats precis som hans filmer och numera är han inblandad i tv-produktioner i USA. Tyvärr kan man inte se dom i Sverige, men hans videoklipp och en del tv-showreels finns på Youtube.

Förutom att filma sina utflykter har han gjort ett par instruktiva filmer som förklarar grunderna i fotografering och så är han dessutom riktigt duktig på att spela banjo och gitarr.

Titta gärna in på hans sida och jag rekommenderar att börja med de äldsta klippen om du vill se en fotografs utveckling och kanske inspireras i din egen utveckling.

Bilderna i det här inlägget är mina och den enda kopplingen till Colin är att dom är tagna i USA :-)

Colins filmer finns på:
http://www.youtube.com/user/flecktonesrock/featured

Hans galleri finns på:
www.colin-knight.com

Mycket nöje :-)