I Sippeland...

Här kommer ytterligare en vitsippebild från min fototur tillsammans med mina vänner Anders och Helena. Hoppas Ni gillar den :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Den förra bilden:Foto: Camilla Thieme

Gissa vikten på mitt hjärta...

I 27 år har jag haft mitt "lilla hjärta" Kickan och under alla dessa år har jag alltid undrat hur mycket han väger? (Japp, Kickan är en kille ;o)

Jag har aldrig ägt en köksvåg och har heller aldrig kommit mig för att låna (eller köpa) någon. Tills för någon vecka sedan, då jag lånade en köksvåg av en vän för att äntligen få redan på hur mycket Kickan, "mitt hjärta" väger :o)

Vad tror Du? Hur mycket kan han väga? Berätta gärna!

Kram Milla

Ps. Fråga mig inte varför jag vill veta hur mycket Kickan väger, för det vet jag inte... Bara en "rolig grej" ;o)

Foto: Camilla Thieme

Värt vartenda blåmärke...

Ibland ligger jag i timmar bland blommor, blad (och fästingar ;o) när jag fotograferar. Det är precis som jag glömmer bort tid och rum där bland allt det vackra naturen har att erbjuda! 

Ibland när jag skall duscha efter en dag i skogen med kameran upptäcker jag att nästan hela kroppen är full med blåmärken (och i värsta fall med någon eller några fästingar)... Men jag känner liksom inte hur tokigt jag ligger där på marken och är så fokuserad på det jag gör, att jag inte märker hur kroppen värker och ömmar (förrän långt efteråt). Känner Du igen Dig? Berätta gärna!

Kram Milla

Här visar jag min vän Anders hur man tar bilder med reflexer med hjälp av lite vatten samt ljusnar upp bilden med en bit aluminiumfolie som "reflexskärm". Kolla min koncentration ;o)

Foto: Helena Pietik

Och här vår vän Helena som också var med och fotograferade vitsippor. Visst har hon en skön stil på vänstra bilden? ;o)

Foto: Camilla Thieme

Här är en vitsippebild från vår senaste fototur i skogen ;o)Foto: Camilla Thieme

Vårfint på balkongen...

Igår skjutsade min underbara vän och granne Helena mig till Plantagen :o) 

Jag skulle köpa lite blommor till våra nya krukor, men först hittade jag inget jag ville ha (i alla fall inte i den prisklassen som budgeten tillät ;o)

Men så plötsligt såg jag ett par superfina Callor som jag bara inte kunde motstå! Ett par murgröna och små snöflingor bredvid gjorde krukorna kompletta och fullkomligt bedårande vackra ;o)

Tyvärr räckte inte pengarna till de två söta snöflingorna, men då ryckte Helena in som en räddande ängel och köpte dem till mig i födelsedagspresent i förskott :o)

Inte nog med att Helena skjutsade mig till Plantagen och köpte blommor till mig jag fick dessutom både lecakulor och U-jord av henne, tänk vilken fantastisk vän jag har! 

Tack Helena!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: DU ÄR BÄST!

Kram Milla

Här planterar jag blommorna på vår gemensamma innergård.Foto: Anders Ericsson

Foto: Anders Ericsson

Så här fina blev krukorna när de var färdiga :o)Foto: Camilla Thieme

En liten groda som jag fått av Helena en annan födelsedag, lika så kommer fontänen och näckrosen från henne :o)Foto: Camilla Thieme

Så här ser det ut när man kommer hem till oss. Ni kanske kan gissa vem som köpt skylten med vårt efternamn och blomhinken bakom ljusstaken? Jo, just det Helena ;o) Allt det andra har vi köpt själva, jag lovar... ;o)Foto: Camilla Thieme

Bildredigering samtliga bilder: Camilla Thieme

VILKEN JÄKLA SMÄLL...

En olycka händer så lätt...

I måndags ställde jag en skåpslucka i köket öppen undertiden jag tog fram ett recept ur en pärm. När jag sedan gick ett par steg, först med huvudet nedåt och sedan tittade upp... Så PANG!!! Jag gick rätt in i skåpsluckan. Det svartnade för ögonen och så föll jag handlöst baklänges på köksgolvet.

Det gjorde konstigt nog inte så förskräckligt ont, jag var mest rädd för att näsan hade spräckts och kände efter att den var hel. Det var den tack och lov och jag blödde inte ens näsblod :o)

Min man kom inrusande i köket och frågade vad som hade hänt. Han har själv slagit huvudet i köksluckor som jag lämnat öppna tidigare, så nu fick jag lova att aldrig låta de stå öppna mer.

Sedan tänkte jag inte så mycket mer på detta förrän på tisdag morgon när jag gick förbi en spegel och såg min arm... Jösses vilket blåmärke jag hade fått!!! Jag kan inte tänka mig annat än att det måste kommit när jag ramlade i köket kvällen innan. Men eftersom jag slog i både näsan och pannan då tänkte jag nog inte på att armen kanske ömmade? Jag har visserligen ett antal blåmärken på benen efter min senaste fotosession när jag låg fem timmar på backen och fotograferade vitsippor och Picasso. Men jag kan inte tänka mig att jag skulle fått blåmärket på armen då. Vad tror Du?

Var rädda om Er!

Kram Milla

Kolla vilka blåmärken jag fick på armen!!!

Foto: Marko Thieme