Nyfiken... ;o)

Jag är lite nyfiken på vilka Ni är som läser min blogg :o) Om de finns någon som "följer den dagligen"? Vad är det som gör att Ni återvänder? Vad finner Ni intressant, vad är mindre intressant mm. Berätta gärna :o)

Jag skulle bli superglad om Ni ville "lämna ett avtryck" genom att bara skriva Ert namn här, i detta inlägg! Så jag kan se vilka Ni är :o) Tack på förhand!

Var rädd om Er!

Kram Milla

Foto: Christofer Lind

Bildbehandling: Camilla Thieme

Länka till ett specifikt blogginlägg

Jag har en fråga som jag hoppas någon av Er kan svara på :o) Hur gör man om man vill länka till ett specifikt blogginlägg? Jag hamnar alltid på det inlägget som ligger överst :o( Väldigt frustrerande... ;o)

Ha det gott & trevlig helg!

Kram Milla

Jag fixade det, alldeles själv!!! Jippie :o)

Foto: Camilla Thieme

Mallorca 2007

Efter allt elände som jag skrivit om de senaste två blogginläggen, lovade jag Er ett lite mera "positivt" inlägg :o) Så här kommer några härliga bilder från Alcudia på Mallorca. Visst längtar man till sommaren, solen, värmen och havet! :o) Någon mer som varit på Sunving Resort & Spa? Vad tyckte Ni?

Kram Milla

Mallorca 2007

Foto: Camilla Thieme

När jag trodde att det inte kunde bli värre...

Tidigare idag skrev jag ett inlägg om hur jobbigt allt är för tillfället och att jag kanske inte orkar kämpa längre. Jag trodde verkligen att "inget" kunde bli värre, så fel jag hade...

Idag när jag hämtade posten låg brevet där som jag väntat på så länge, beslutet från Försäkringskassan om fortsatt sjukersättning. Som Ni säkert redan förstått så fick jag avslag... Så nu vet jag inte vad som kommer att hända, min man har klart och tydligt sagt att han inte tänker betala en enda krona för mig och jag klarar verkligen inte av att arbeta i dagsläget. Är nog chockad, tror inte jag fattat vad som hänt?

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Ps. Jag lovar att skriva ett positivt inlägg nästa gång ;o) Ds.

Orkar snart inte kämpa längre...

Jag är så trött på denna ständiga kamp i livet och tillvaron. Orkar snart inte kämpa längre... Jag lever i ständig ångest och oro och jag vet ärligt talat inte hur länge till min kropp klarar detta. Har panikångest, generell ångest, extrem bacillskräck, emetofobi/kräkfobi, social fobi, agorafobi, astma, allergi, kronisk värk mm. Dessutom vet jag inte om jag har någon inkomst efter maj månad, då min tidsbegränsade sjukersättning går ut. Visst kunde det vara värre (det kan det alltid vara) men man är sig själv närmast...

Igår fick jag höra något som ökade min ångest markant. Vår granne har tyvärr gått bort, så småningom kommer vi att få nya grannar. Detta innebär i sin tur att vi eventuellt kommer få grannar som röker och då kommer jag på grund av min astma/allergi tvingas flytta. Och jag vill verkligen inte flytta! Jag trivs här och behöver stabilitet och lugn och ro i mitt liv. Kanske skall tillägga att jag inte stod speciellt nära min granne, (låter som jag bara är orolig över vem som skall flytta in efter honom) men jag kommer att sakna honom gränslöst mycket.

Vår lägenhet är byggd så att det inte går att täppa till luftintaget (som sitter under elementen) så all cigarettrök kommer rakt in till oss, om någon t.ex. röker på sin balkong eller ute på gården. På vissa ställen är det till och med sprickor i golv och tak, så det kan sippra in rök från grannarna in till oss. Och då bor vi ändå i ett nybyggt hus, där man tycker att väggar och tak borde vara täta...

Min dröm har alltid varit att bo i ett hus, där jag själv kan bestämma om det skall lukta rök eller inte. Men jag har tyvärr inte råd med det och min man vill absolut inte bo i villa. Samtidigt kan det kännas lite oroligt att bo i hus, då min man arbetar på sjön och jag kommer att spendera flera månader där ensam. Men jag tror ändå att jag föredrar det framför en lägenhet som luktar cigarettrök.

Nu för tiden har de börjat bygga rökfria hus/lägenheter och detta är något som skulle passa mig perfekt! Jag väntar bara på att de skall börja bygga ett sådant i Haninge, då kommer jag garanterat att flytta dit!!! :o) För mig skulle det gärna få finnas hus som både är rökfria, barnfria, djurfria samt där det är förbjudet att skräpa ned, störa andra samt ha fester. Vilken tråkmåns jag är va? ;o)

När jag var liten så rökte båda mina föräldrar, trots min astma och allergi. Detta är något som jag aldrig kommer att förlåta dem för. De ursäktar sig alltid med att "man inte visste bättre på den tiden" eller att "alla rökte då". Men det spelar ingen roll tycker jag. Har man en dotter som har astma och som får svårt att andas när man tänder en cigarett så borde man kunna lägga ihop ett plus ett. Det ironiska är att när jag flyttade hemifrån så, ja just det, så slutade de att röka!

Jag är ledsen att jag är så negativ, men jag kände att jag var tvungen att få ur mig detta. Ni brukar alltid ha så kloka ord att komma med :o) 

Jag behöver Er... Vad skall jag göra?

Kram Milla

En liten puss till Er alla från mig :o)

Foto: Christofer Lind

Bildbehandling: Camilla Thieme