Vad vågar jag skriva...

Jag har, under mina tre år som "aktiv bloggare" här på Fotosidan alltid kunnat skriva om precis vad jag velat. Men sedan jag läst kommentarerna jag fått de två senaste inläggen har jag märkt att jag blivit mer och mer "hämmad". Jag är livrädd att skriva sådant som Ni inte finner intressant eller lägga upp bilder som Ni tycker är "tjatiga" (som till exempel alla bilder på Pepsi som jag laddat upp i min blogg sedan jag köpte henne för åtta månader sedan)...

Det finns så mycket som jag skulle vilja dela med Er, men som jag håller inne för jag vet att jag tjatat om det så många gånger tidigare. Detta har resulterat i att jag hoppat över att skriva istället för att "besvära" Er med en massa dravel. Nu går jag och väntar på att något som jag tror skulle intressera Er skall hända, så jag kan blogga igen...

Jag ville bara berätta detta för att Ni skall förstå hur mycket jag respekterar Er och hur mycket Ni betyder för mig.

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Tillbaka...

Jag vill bara TACKA för den fina respons jag fick av Er när jag i mitt förra inlägg skrev att jag funderade på att sluta blogga här på Fotosidan.

Tack vare Er fortsätter jag att visa bilder samt skriva om allt mellan himmel och jord, det vill säga om allt det som finns i "Mitt Inre Rum".

Många kramar från Milla 

Dags att ta farväl?

Idag är det exakt tre år sedan jag skrev mitt första blogginlägg här på Fotosidan. Något som jag definitivt inte ångrar! Min blogg har gett mig (och förhoppningsvis någon annan) så mycket glädje. Genom att blogga har jag bland annat fått ur mig saker som tyngt mitt hjärta, jag har kunnat dela med mig av både sorg och glädje och jag har fått många nya härliga vänner. Jag har fått ett enormt stöd och livsglädjen tillbaka, mycket tack vare Er. Ni har gett mig en mängd tips och idéer och hjälpt mig med enormt mycket (inte bara inom foto utan även i "livet"). Det är jag Er evigt tacksam över.

Men på senare tid har jag märkt att intresset från Er har svalnat. Kanske är det så att Ni tröttnat på mig, mina bilder och mitt skrivande? (Eller på att jag varit så urusel på att besvara Era kommentarer samt ge bildkritik).

Därför ber jag Er att, uppriktigt svara på denna fråga, "skulle Du sakna min blogg om jag slutade skriva?" Berätta gärna!

Kramar Milla 

En bild från idag när Pepsi och jag "låg och mös i samma tröja" på soffan.Foto: Camilla Thieme OBS! Mobilkamera (HTC Incredible S)

30 minuter hundfoto...

Hade en 30 minuter "lång" hundfotografering i går, då jag fotograferade Pepsis kompis Ipod. Visst är hon fin! 

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Jag trodde jag höll på ta livet av min älskade...

Ibland händer det där som bara inte får hända. Det som man fruktar och verkligen försöker undvika på alla sätt och vis.

Jag måste erkänna att Kickan (i alla fall till en början) inte fått lika mycket uppmärksamhet och tid av mig sedan Pepsi kom till oss. Det är verkligen inte något jag är stolt över, men som jag tror är ganska vanligt när man skaffar en hund/valp. 

En sak som jag blivit sämre på är att klippa Kickans klor. Omedvetet har jag "glömt bort" att göra det lika ofta som innan Pepsi kom till oss. Pepsis klor klipper vi däremot nästan en gång i veckan!

Därför var jag inte beredd på att pulpan, som växer inuti klon, hade vuxit så pass mycket att det räckte med en liten, liten bit innan blodet pumpades ut ur hans lilla kropp. Jag tyckte så synd om honom och jag skämdes verkligen. Trots att jag har haft Kickan i snart 30 år är detta något som bara hänt ett par enstaka gånger tidigare. Men man får så himla dåligt samvete när det händer och man blir fullkomligt livrädd för att han kanske till och med skall dö av blodförlusten!

Jag sköljde Kickans fot i kallt vatten och tryckte en bit papper mot såret, men det hjälpte tyvärr inte. Blodet bara fortsatte att droppa ut. Tillslut satte jag ned honom på ett fat med vetemjöl för att försöka hejda blödningen (potatismjöl skall tydligen vara bra mot detta, men det hade jag inte hemma). Tack och lov hjälpte mjölet och efter en liten stund kunde jag bära tillbaka honom till sin bur igen där han fick sitta och vila i lugn och ro.

Imorgon är det jag som åker och köper medel som stoppar blödningar (eller åtminstone potatismjöl). Sedan har jag även bestämt att varje gång vi klipper Pepsis klor skall jag även ta en pytteliten bit av toppen på Kickans klor, så detta aldrig behöver hända igen!

Förlåt min älskade Kickan. 

Kram Milla

För en liten fågel är detta en stor blodförlust...

Hade inget potatismjöl, men vanligt mjöl fungerade som "blodstoppare".Foto: Camilla Thieme