Dags att ta farväl?
Idag är det exakt tre år sedan jag skrev mitt första blogginlägg här på Fotosidan. Något som jag definitivt inte ångrar! Min blogg har gett mig (och förhoppningsvis någon annan) så mycket glädje. Genom att blogga har jag bland annat fått ur mig saker som tyngt mitt hjärta, jag har kunnat dela med mig av både sorg och glädje och jag har fått många nya härliga vänner. Jag har fått ett enormt stöd och livsglädjen tillbaka, mycket tack vare Er. Ni har gett mig en mängd tips och idéer och hjälpt mig med enormt mycket (inte bara inom foto utan även i "livet"). Det är jag Er evigt tacksam över.
Men på senare tid har jag märkt att intresset från Er har svalnat. Kanske är det så att Ni tröttnat på mig, mina bilder och mitt skrivande? (Eller på att jag varit så urusel på att besvara Era kommentarer samt ge bildkritik).
Därför ber jag Er att, uppriktigt svara på denna fråga, "skulle Du sakna min blogg om jag slutade skriva?" Berätta gärna!
Kramar Milla
En bild från idag när Pepsi och jag "låg och mös i samma tröja" på soffan.Foto: Camilla Thieme OBS! Mobilkamera (HTC Incredible S)
Gullig bild på dig och Pepsi. :) Hoppas att Kickan har hämtat sig också.
Kramar!
på det igen, LOVAR!!!
Kramar Milla
Ps. Kickan mår kanon, han parade sig med sin mobiltelefon imorse... ;o) Hihi. Ds.
Sedan är det väl aldrig fel att söka nya vägar i livet. En del har ju hoppat av bloggandet här och provat andra kanaler ( och vissa har kommit tillbaka ).
Jag har själv en liten "sidoblogg" till denna men den ligger mest i träda. Jag trivs således ganska bra här då man har bra överblick på bloggar, forum, nyheter, bilder m.m. Sedan får man väl då och då fråga sig vad bloggandet ger... :-)
/Milla
Jag bloggar för att jag tycker det är ett bra sätt att visa bilder
Finns det några som är intresserade och kommenterar är det glädjande
/Milla
Kramar Milla
/Milla
Som Per säger, det är för din egen skull som du slutar eller fortsätter blogga.
Vad det innebär att blogga, måste väl var och en bestämma själv. Ska man besvara bloggkommentarer eller inte? För mig personligen blir det väl så att jag skriver kommentarer till bloggar mer sällan när det inte kommer någon reaktion på det jag skrivit tidigare. När responsen uteblir, svalnar väl intresset. För min del blir det så. Det kan bli likadant med personliga kontakter också förstås.
Jag vill berätta om ett exempel där jag hade en del kontakt med en medlem här på Fs som vid ett tillfälle påtalade att den väntade på e-mail från mig i ett ämne som vi hade diskuterat rätt mycket fram och tillbaka. Jag visste att jag hade mycket att säga om ämnet och hade rätt hektiskt på alla plan i livet så tiden inte ville räcka till, men kände att jag kanske borde göra lite omprioriteringar och få iväg det där e-mailet. Det tog mig rätt mycket tid att få det klart och det blev långt, men iväg for det. När det gått över 15 dagar utan någon som helst respons - inte ens ett kvitto på att e-mailet kommit fram, blev jag ordentligt besviken. Efter en pånminnelse får jag till slut ett svar om att mailet var "en miljon långt" (mmm...jag hade mycket funderingar kring ämnet) och personen ber att jag ska höra av mig per telefon istället. Då kände jag verkligen att en sådan ensidighet är inte ok och med det fick det vara.
Vad menar jag med all den här texten då? Ömsesidighet är nog rätt viktigt i många fall. Om du ställer frågor i bloggen och ber om reflektioner av dina läsare, var då tydlig med att du kanske inte har möjlighet att svara. Då vet man vad som gäller och kanske skriver ändå. :-)
Äsch, massa lång text som vanligt utan anledning. Var bara tydlig...
:) :D ;)
Vänligen
Nonno
Visst är det så att man "tröttnar" om man inte får något svar på det man skrivet/kommenterar. Det gör jag också! Jag måste helt enkelt skärpa mig. Tack!
Vänligen Milla
Mvh Danne
Mvh Milla
Milla
Du vill ju ha ett ärligt svar och det ska du få av mig. Ta nu inte detta personligt. Jag vill absolut inte göra ner någon annan människa på något sätt. Men att kalla din blogg för "Mitt inre rum" tycker jag personligen inte stämmer med vad du skriver om alla gånger. Ja, jag vet att du delat med dig av dina besvär med ångest och allt annat. Men för mig känns inte det som ett inre rum. Det känns som du vill synas.
Känns som du har tagit på dig en offerkofta nu, helt plötsligt är det inte så många som läser och kommenterar dina inlägg och då ska du sluta. Då är min fråga, varför bloggar du? Är det enbart för att du vill ha uppmärksamhet eller är det för din egen skull?
Jag har bloggat ett antal år här och läst många andras bloggar, alla har jag inte kommenterat och det av olika anledningar, det beror inte på att de är mindre intressanta utan för att jag avstår ibland för att jag inte har något att säga. Vad jag däremot kan konstatera är att under dessa år jag varit något så när aktiv här har jag aldrig, vad jag vet sett att du kommenterat någon annans blogg. Kan vara så också att jag missat dina inlägg.
Om jag väljer att sluta blogga är det enbart för att jag själv bestämt det av olika anledningar men jag har aldrig väntat mig att andra människor ska kommentera min blogg. Men att en del gjort det har varit givande.
Tycker också det är en märklig inställning de flesta har att man förväntar sig att få något så fort man gett något och får man inte den responsen man förväntar sig, då är det minsann synd om en.
Mig veterligen har alla sk framstående, uppmärksammade människor gjort precis tvärtom, de har gjort det som varit rätt för dem själva och följt sitt hjärta, trott på sig själva. Så mitt råd till dig är: följ ditt hjärta
Det är definitivt inget fel i detta, men personligen tycker jag att bloggandet borde vara något berättande, något du vill delge andra, sedan om det är en bra bild eller ett par väl valda ord är upp till den som bloggar. Sen ska man väl fråga sig själv vad det är man vill ha ut? Klarar man negativ feedback/kommentarer?.
Jag vet inte varför du hakar upp dig på rubriken till min blogg och att det jag skriver inte alltid överensstämmer med rubriken. Det är inte lätt att komma på ett namn till en blogg och jag tyckte att det rymdes många olika ämnen och att man kunde skriva om princip vad som helst under "Mitt Inre Rum". Att jag vill synas är nog så långt ifrån sanningen man kan komma, det är precis TVÄRTOM. Däremot är jag rädd för att inte duga och vill inte göra fel, därför vill jag vara alla till lags och gör mitt yttersta för att uppnå detta. Självklart bloggar jag först och främst för min egen skull, men om ingen är intresserad av det jag skriver kan jag ju lika gärna skriva Dagbok, eller hur? Jag har själv några bloggar som jag följer och kommenterar aktivt i, men jag antar att du och jag inte har "samma smak" och läser olika bloggar... Följer mitt hjärta det har jag ALLTID gjort!
/Milla
Du skriver att du är rädd för att göra fel och vill vara alla till lags osv. Då undrar jag, följer du ditt hjärta då?
Jag har (tro det eller ej) hjälpt många personer som har eller haft samma problem med ångest och emetofobi som jag har genom min blogg. Det är DÄRFÖR jag skriver om sådant, inte för att folk skall tycka synd om mig. Sedan har jag själv fått en massa tips ochidéer från de som läst min blogg som hjälpt MIG att gå vidare i livet.
Jag är väldigt van att få höra att jag är värdelös och kass, så negativa kommentarer och feedback är "vardagsmat" för mig, tyvärr. Däremot behöver jag nog höra att jag gör NÅGOT bra ibland för att försöka rädda den lilla självkänsla som finns kvar i mig. Där har min blogg varit min "enda" länk till omvärlden (eftersom jag varit sjuk och hemma i nästan 20 års tid).
/Milla
Kram Milla
Jag är nog mer för att kommentera dom som bloggar för att visa sina bilder och för att man vill utvecklas som fotograf och för att få tips och ideér om olika saker.
När du skriver att du mår dåligt är det svårt att hjälpa dig och man blir liksom fattig på ord, och man vet inte vad man ska skriva till slut. Du är en otroligt duktig fotograf, men du fotograferar väldigt sällan nu för tiden, och det blir mest bilder på Pepsi. Det är kanske därför din blogg inte kommenteras så flitigt, men jag vet inte om det är så. Ta fram din kamera, ge dig ut i naturen för den är som finast nu. Ta bilder och lägg upp i din blogg så ska du se att det vänder! =)
Kram!
Jag hoppas att Du noterat att jag skrivit att jag mått SUPERBRA (förutom en del muskelsmärta samt missnöje över min övervikt) det senaste året och inte bara minns mina "svarta inlägg" om oro och ångest?
Jag fotograferar nog för sällan, det har Du rätt i, men på så sätt "slipper" jag sitta framför datorn och redigera bilder i timmar/veckor! ;o)
Visst har det blivit många bilder på Pepsi, men det är nog ganska normalt när man skaffat sig en ny familjemedlem (och inte har några barn) eller vad tror Du? Men jag lovar att ge mig ut i naturen inom en snar framtid, måste ju testa att ta några "skakisar"... ;o)
Tack för Ditt inlägg!
Kram Milla
Jag är för dig helt okänd person som följer dina bloggar,
(inte ofta jag loggar in när jag läser bloggarna)
men framför allt gillar jag ditt fotande. Det vore synd om
du försvann med allt du innebär.
/ Tom
Det är kommentarer som Din som gör att jag fortstter. :o)
Ha det gott!
Mvh Milla
Om det är så att ditt bloggande "kräver" ett stort lass bifall för att du tycker det ska vara värt att skriva är det nog dags att du tar dig en riktig funderare på om det är rätt grej för dig, och om Fotosidan verkligen är rätt arena för ditt bloggande.
Du bad om ett uppriktigt svar och tyvärr måste jag svara "nej".
Mvh Milla
När det gäller att svara på kommentarer gjorde jag själv inte detta generellt tidigare om det inte var någon som ställde en fråga som jag svarade på eller gav uttryck för något jag ville bemöta. Sedan fick jag reda på att en del såg det som "oförskämt" om man inte svarade på alla inlägg, så jag började med detta. Men personligen tycker jag inte att det behövs, det är ju självklart att man uppskattar att någon reagerar på det man skriver tycker jag, och ibland kan alla dessa tackkommentarer förstöra flytet om det uppstår diskussion mellan olika kommentatorer till exempel.
Hur som helst, om man skall blogga eller inte kan man nog bara svara på själv. Om man tycker att det ger något är det bara att köra på och tycker man det inte kan man ju ta en paus.
-affe
Mvh Milla
Det behöver inte bero på dig att andra inte hinner eller kan följa din blogg. Jag har lite fullt upp på hemmaplan med tennis arm som inte tillåter att jag jobbar bakom datorn.
Men det har varit kul att läsa och det tillför mig mycket. Jag har haft ug samma problem som dig och det är roligt att läsa och förstå att fler delar mitt livsöde. Jag hade aldrig trott det här om dig om jag bara sett dina bilder.
Tack för ett fint möte. Du kan beskriva och engagera och du skapar en bro mellan människor genom din blogg.
Henrik
Tack för Dina vänliga rade!
Krya på Dig!
Milla