MITT INRE RUM...

"Hjärtats tankar & funderingar"

Paddorna i träsket...

I går ringde min alltid så kreativa och handlingskraftiga vän Ann-Mari Dablin mig från ett träsk i Tyresta Nationalpark. Hon undrade om jag ville komma dit och fotografera lite paddor. Jag mådde inte så bra och hade precis legat och sovit ett par timmar, men tog mig i kragen och begav mig dit.

Väl framme insåg jag ganska snart att jag både var fel klädd och hade "fel" kamerautrustning med mig. Men jag gjorde det bästa av situationen och fick i alla fall till några någorlunda bilder på de små söta liven.

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Postat 2014-04-15 12:04 | Läst 1367 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Utsättningssymptom...

Nu har det gått sex veckor sedan jag började trappa ned min medicin mot ångest. Planen var att jag under en månads tid skulle gå från tre stycken tabletter (60 mg) Fluoxetin till två tabletter (40 mg).

Först minskade jag med ½ tablett i två veckors tid och sedan tog jag bort ytterligare ½ tablett. Eftersom Fluoxetin finns kvar i blodet en ganska lång tid efter att man tagit en dos, märkte jag inte någon nämnvärd skillnad den första tiden. I början tyckte jag till och med att jag kände mig piggare och hade mer ork och inspiration. Första veckan var jag väldigt kreativ och fick mer gjort än på mycket länge.

När jag hade tagit bort ytterligare ½ tablett (d.v.s. 1 tablett sammanlagt) kände jag däremot ofta en monumental trötthet och fick "sova middag" 2-3 gånger om dagen. Det gick helt enkelt inte att hålla sig vaken. Den tröttheten kommer och går även än idag. Jag fick också en fruktansvärd smärta i båda brösten, något som för mig var ett helt okänt utsättningssymptom. Jag vet än idag inte vad den smärtan berodde på. Om det var ett utsättningssymptom eller inte? Tack och lov har jag inte ont längre.

En morgon hade jag groteska utslag i hela ansiktet som hettade och brände som eld. Även dessa förmodade jag var någon form av utsättningssymptom, men inte heller detta kunde jag hitta information om på nätet. Utslagen såg nästan ut som de jag fick när jag började med medicinen för snart tre år sedan och de försvann tack och lov på bara ett par dagar.

Tyvärr har jag stundtals även känt mig ledsen/låg och deprimerad, vilket är fullt normalt och förhoppningsvis övergående. Kanske var det så att jag var för glad och positiv tidigare, men jag gillade den effekten av medicinen. Den fick mig att känna mig som den person jag var innan jag drabbades av ångest.

Andra positiva (?) effekter av minskad dos är att jag börjat få sexlusten tillbaka och (just nu i alla fall) så har jag något minskad aptit, vilket är bra för min oönskade viktökning. Jag hoppas att det på sikt kan leda till att jag går ned i vikt.

Jag vet inte om min husläkare har planerat att jag så småningom skall sänka dosen ytterligare eller om jag skall ligga kvar på 40 mg. Jag har en tid inbokad hos honom i slutet av April, så då får jag se vad han säger. Mycket beror nog på mig, hur jag mår och hur pass många utsättningssymptom jag har. Det är även väldigt viktigt att inte minska dosen för snabbt, så det får helt enkelt ta den tid det behöver. Kanske kommer jag bli tvungen att äta medicin mot ångest livet ut?!?

Det viktigaste av allt är ändå att jag inte fått ökad ångest i och med att jag sänkt dosen, det är jag väldigt tacksam över och hoppas av hela mitt hjärta att det skall fortsätta så.

Kram Milla

Postat 2014-04-10 16:53 | Läst 4299 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

KIM SKALL FÅ ETT SYSKON!!!

Nej, jag är inte gravid, men jag skall skaffa en docka till! Denna gång en docka som tittar. Hon skall ha exakt lika dana ögon som mig, smilgropar (som jag också har) samt hår från alpacka (ett djur som jag älskar, haha). Jag har bestämt att hon skall heta Ängla och eventuellt kommer hon att få ett eller ett par mellannamn också (funderar på Nova). Kanske har Du ett förslag på ett lite mer "annorlunda" flicknamn? Berätta gärna!

Kram Milla

Första bilden på min lilla "Ängla"