HTML

Finns det någon som är duktig på HTML och kan hjälpa mig med två saker? 

1. Hur hittar man HTML-koden i en gif-animation? Om man till exempel vill lägga in en animation i sin blogg? Alltså i fältet "Redigera blogg" (se bild)

...och inte bara "infoga en animation", som denna:

2. Kan man byta färg på sin färdiga "besöksräknare" från exempelvis Easy Counter? Jag har en sådan här ovan och skulle vilja byta ut den till en "rostfärgad" färg istället.

Vore mycket tacksam för hjälp!

Kram Milla

Pepparkakscheesecake :o)

Jag bara måste dela med mig av ett recept! Egentligen är det en snabb cheesecake med digestivekex och passionsfrukt, men jag har gjort om receptet till en pepparkakscheesecake istället och den smakar MUMS! :o)

Receptet kommer ursprungligen från TV programmet "Tinas Cookalong" med Tina Nordström. Kanske har Ni redan provat den med digestivekex, men testa gärna denna också! Jag lovar att Ni kommer älska den! :o)

4 Portioner:

2 dl crème fraiche

2 dl Philadelphiaost (200g)

3 tsk vaniljsocker

2 tsk saft från en citron

8 st pepparkakor

Kanel

Tid: Ca 20 min.

Vispa crème fraichen och Philadelphiaosten, smaksätt med vaniljsockret och saften från citronen. Varva cremen med kanel och pepparkakssmulor. Avsluta med lite kanel. Servera efterrätten i breda glas (själv använde jag whiskeyglas).

Lycka Till!

Kram Milla

Jag gjorde denna efterrätt på Påskafton och den var mycket uppskattad :o)

Foto: Camilla Thieme

Easy Counter

Jag skulle väldigt gärna vilja ha en "besöksräknare" på min blogg :o) Hittade en gratis på Easy Counter, men får den inte att fungera, tyvärr :o( Jag kan inte ens skapa ett konto... Vet någon av Er hur man gör, berätta gärna! Kanske finns det fler sidor med gratis "besöksräknare" på nätet? Alla tips är varmt välkomna.

Kram Milla

OBS! NU HAR JAG FIXAT DEN!!! :o)

Fast den blev inte fin... Går det att få mellanrum mellan "HJÄRTATS TANKAR OCH FUNDERINGAR" och själva "besöksräknaren"? Det är heller inte roligt när den räknar varje gång jag själv klickar på min blogg! Kanske tar bort den...

Så här ser det ut när jag försöker skapa ett konto:

Carola Häggkvist

Ända sedan jag var tretton år har jag haft Carola Häggkvist som min stora "idol". På den tiden tyckte jag att det var väldigt pinsamt att gilla henne och jag vågade aldrig riktigt erkänna att det faktiskt var så.

Nu, i vuxen ålder, skäms jag inte längre för att jag är ett "Carolafan" :o) Jag står för det! Tycker andra illa om mig på grund av en sådan sak, så får det vara så! Jag är den jag är, "take it or leave it".

Jag har säkert närmare hundra tusen bilder på Carola som jag klippt ut och sparat under alla år. I början klistrade jag in dem i pärmar, men idag ligger de löst i plastfickor. Jag letar heller inte aktivt efter bilder och köper alla tidningar med Carola, som jag gjorde som barn, utan klipper bara ut en bild om jag ser någon. Kan dock vara lite knepigt när man sitter hos frisören... ;o) Hahaha.

 Kanske skall tillägga att jag inte är speciellt religiös och aldrig lyssnar på Carolas musik för "nöjes skull", utan alltid då jag själv vill sjunga. Annars är det Techno, Trance, Dance och Eurodisco som gäller. Men även Schlager och Hårdrock ;o)

Jag har själv alltid älskat att sjunga och spela teater och därför beundrat Carola för att hon gjort det som jag alltid velat göra, men inte vågat (och naturligtvis inte klarat av). På något sett har jag "levt ut mina drömmar" genom henne.

Kram Milla

Här är en bild från en Carolakonsert på Skansen sommaren 2006

Foto: Camilla Thieme

Här är ett collage från några av de gånger jag träffat Carola.

Foto: Carolas assistenter

Inget ont som inte har något gott med sig...

För drygt ett år sedan träffade jag en person som hade ungefär samma problem som jag med bland annat panikångest, social fobi, emetofobi/kräkfobi och bacillskräck. Vi blev goda vänner och har umgåtts nästan varje dag i ett års tid. Det är så skönt att ha en vän som vet exakt vad man går igenom och jag har försökt att hjälpa honom med hans problem så gott jag kan (det är alltid lättare att hjälpa andra än sig själv). Här är en bild på oss från sommaren 2009.

Foto: Christofer Lind

Tillsammans har vi övat på sådant som han tycker varit jobbigt och han har gjort enorma framsteg och blivit en helt ny person. Idag kan han göra det som han för bara ett halvår sedan ansåg var omöjligt. Vi spelar bland annat golf och innebandy, går på gym, promenerar, äter på restaurang med mera. Nu är han en gladare, positivare och betydligt mer öppen och social person än tidigare.

När han mådde som sämst kunde han stanna hemma i flera dagar. Han hade sådan fruktansvärd ångest och bacillskräck att han inte ville vistas ute bland andra människor. Han kunde inte ta i saker som andra tagit i, att använda en disktrasa var för honom en ren mardröm. Var någon på hans arbetsplats sjuk gick han själv hem, i rädsla över att de kunde vara magsjuka. Han kunde inte äta ute och hemma undvek han bland annat köttfärs, kyckling, fläskkött och räkor. Han lät till och med katten provsmaka maten innan han vågade äta själv. Glas, tallrikar och bestick inspekterade han noga innan han vågade använda dem, för att vara säker på att inga baciller, smuts eller matrester fanns kvar.

När hans ångest var som allra värst kunde han sitta och skaka okontrollerat i flera timmar. Det gick till och med så långt att han aldrig vågade träffa tjejer på grund av sin bacillskräck och sociala fobi.

Själv har jag lidit av panikångest i över sjutton år. På den tiden när jag drabbades pratade man inte om ångest på samma sätt och det var mer skamligt och tabubelagt. Idag är panikångest och olika sorters fobier mer en "folksjukdom" som flera hundra tusen personer lider av i Sverige.

Jag frågar mig själv ofta hur det kommer sig att så många andra med samma problem som jag blir friska eller åtminstone mycket bättre. Vad är det som gör att jag inte blir fri från min ångest, utan snarare bara sämre med årens lopp?

Kram Milla

Här är en bild på min vän  Anders Ericsson när vi började umgås samt en bild tagen ungefär ett halvår senare. Visst ser han ut att må bättre nu? :o)

Foto: Camilla Thieme

OBS! Jag har Anders Ericssons godkännande att skriva detta blogginlägg.