Jag blev själv nöjd med bilden...

När jag var färdig med min första bild där jag hade lagt ihop två bilder till en i Photoshop kom jag att tänka på ännu en bild, som jag trodde skulle "passa bra i fönstret". Nämligen den jag tog på min vän Vivi och hennes dotter Rebecka. Själv blev jag väldigt nöjd med bilden (för en gångs skull). Vad tycker Du om den? Berätta gärna!

Kram Milla

Originalbilderna:

Jag arbetade en del med mönstret i gardinen, precis vid Vivis kind. Mönstret såg först ut som en stor skalbagge tyckte jag...

Det färdiga resultatet:

Foto: Camilla Thieme

Modeller: Vivi & Rebecka Båvner

Old look...

I mitt förra inlägg efterfrågade jag olika sätt att få en bild att "se gammalt ut". Maud skrev då och tipsade om Pixlr-o-matic, som går att ladda hem från nätet!

Ett stort TACK till Dig Maud.

Kram Milla

Det går att göra hur många varianter som helst, denna är mitt första försök:Foto: Camilla Thieme

Mitt andra försök... Vilken gillar Du bäst?

Foto: Camilla Thieme

1+1=1

Jag har länge haft en idé där jag velat lägga ihop två bilder till en i Photoshop.  Tillslut valde jag dessa två och så här blev resultatet. Hoppas Ni gillar den.

Vet någon hur man får fotografiet att se "gammalt ut"? Finns det några färdiga filter till Photoshop och i sådana fall var???

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Modell: Marie Ericsson

Det är dessa två fotografier som jag lagt ihop:

Jag börjar vela...

Kanske är det dumt av mig att inte låta företaget använda min bild på deras hemsida? Vem vet, kanske får någon syn på den och vill "köpa den" eller är det för långsökt... Det skulle ju vara så mycket roligare att ha min bild på företagets hemsida istället för facebooksida.

Å, vad skall jag göra???

Kram Milla

Titta vad fint det skulle bli. Bilden passar ju perfekt i färg... 

Särmklipp www.nallebudet.se samt foto av Camilla Thieme

Det hade inte spelat någon roll...

Jag har funderat på en sak gällande min ångest, som jag levt med i mer än halva mitt liv. Jag tror ärligt talat att det inte hade spelat någon roll hur många psykologer jag än hade gått till eller hur mycket KBT jag än må ha fått. Jag hade nog ändå aldrig kunnat bli frisk utan medicin. Det var nog så "enkelt" att min hjärna saknade ett substans (serotonin) och det ämnet hade ingen människa eller någon träning i världen kunnat tillföra.

Jag försökte alltid att vara så "stark" och kämpade verkligen in i det sista, innan jag insåg att jag faktiskt var tvungen att skaffa hjälp. Jag trodde stenhårt på att jag skulle kunna bemästra ångesten utan kemiska substanser, men jag hade fel. Tyvärr insåg jag det på tok för många år för sent...

Men jag tror att det är något som jag haft med mig sedan jag var barn. Att alltid vara så duktig, klara allt på egen hand och aldrig be andra om hjälp.

Nu gäller det att inte se tillbaka och grubbla över sådant jag borde ha gjort tidigare. Utan blicka framåt och se det positiva i allt jag faktiskt kommer att få uppleva, tack vare att jag tillslut svalde min stolthet (samt bemästrade den extrema rädslan över att kräkas av läkemedlet) och vågade be om hjälp. Som det gamla ordspråket säger... "Bättre sent än aldrig". 

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme