Första kvällen, natten och morgonen...

DAG 2

När vi landat på Teneriffa och fått vårt bagage hämtade vi vår hyrbil på flygplatsen (som vi hyrt under hela vistelsen). Sedan bar det iväg till hotellet på Playa De Las Americas. 

Solen sken på en klarblå himmel när vi färdades längs motorvägen och bil termometern visade att det var 23 grader varmt ute denna underbara eftermiddag.

Det första vi gjorde när vi hade checkat in var att gå ut på balkongen och titta på utsikten. Vi hade betalt extra för att få havsutsikt och det hade vi verkligen fått!

"Utsikten från balkongen"

Foto: Camilla Thieme

När vi packat upp resväskorna tog vi en liten strandpromenad. Det var så vackert och kändes rent ut sagt magiskt att gå där iklädd endast en klänning med havet på ena sidan och palmer på den andra. I morse hade jag befunnit mig på ett regnigt, blåsigt och kallt Arlanda, helt ofattbart...

Vi hade en Mc Donald´s restaurang endast cirka tvåhundra meter från vårt hotell, så det blev en snabb middag innan vi stupade i säng. Där somnade jag totalt utmattad, efter att ha varit vaken i nästan ett helt dygn.

När jag sovit endast ett par timmar vaknade jag med en lite orolig och "konstig" känsla i kroppen. Vad hade jag gett mig in på??? Plötsligt fall polletten ned och jag insåg att jag faktiskt befann mig i ett helt annat land, långt ifrån mitt hem och tryggheten. Ändå kunde jag inte låta bli att le.

Halv sju nästa morgon klev jag upp, drog bort gardinerna och öppnade balkongdörren. Jag möttes av en ljummen och frisk bris och av ljudet av vågorna som letade sig in bland stenarna nere på stranden.

Husen runt omkring såg ut att vara hämtade från sagan "Alibaba och de fyrtio rövarna", med sina tinnar och torn på taken i varma och välkomnande färger.

Foto: Camilla Thieme

Jag drog ett djupt andetag och bara njöt. Nu började semestern och en rad roliga och spännande äventyr väntade!

Kram Milla

Fortsättning följer...

Nu börjar äventyret...

DAG 1

"TENERIFFA HERE WE COME..."

Allt kändes relativt lugnt tills precis innan det var dags att åka till Arlanda. Plötsligt fick jag skyhög puls och  blev alldeles varm i kroppen. 

Bilresan till Arlanda gick dock bra, lite nervös var jag, men jag hade ingen direkt ångest. Det var mina föräldrar som skjutsade oss till flygplatsen och det gav mig en viss trygghet och fick mig att känna min något lugnare.

När vi stod där utanför terminalen kändes allt så overkligt. Befann jag mig verkligen på Arlanda på väg att flyga till Teneriffa!?! Hur hade det gått till? Jag som för mindre än ett år sedan inte ens kunde lämna lägenheten utan att drabbas av fruktansvärd ångest. Nu stod jag alltså där på en flygplats på väg att resa till ett helt annat land!

"I väntan på avresa"

"Vårt flygplan, en ståtlig Airbus 330-300, på ett regnigt Arlanda"

Foto: Camilla Thieme (kompaktkamera)

Konstigt nog avtog nervositeten ju närmre avgång vi kom och när väl hade satt oss på våra platser kände jag mig faktiskt väldigt lugn (trots att flygplanet var proppfullt av folk, med bland annat en massa barn). Kanske berodde mitt lugn till stor del på att jag i förväg beställt "speciella" flygplansstolar, där jag och min man fick sitta ensamma vid ett fönster och där vi hade extra mycket benutrymme (se bilder nedan). 

Foto: Camilla Thieme (kompaktkamera)

Jag minns senaste gången vi flög, då var jag så nervös att handsvetten rann om mina små, likbleka, darriga händer.

"Vy från flygplansfönstret"

Foto: Camilla Thieme (kompaktkamera)

Jag klarade av hela resan (som tog exakt sex timmar) utan någon som helst ångest, trots att jag dessutom på planet åt sådant som "förr i tiden" brukade "trigga igång" ångesten rejält.

De serverade både kyckling, räkor och (frysta?) hallon, sådant som jag undviker i vanliga fall. På planet åt jag upp all kyckling och smakade på både räkorna och hallonen. Inte illa för att vara mig...

"Maten på planet, på ditresan"

Foto: Camilla Thieme (kompaktkamera)

"Två glada och förväntansfyllda resenärer"

Foto: Camilla & Marko Thieme (kompaktkamera)

"Planet som tog oss till Teneriffa (genom ett fönster på flygplatsen i Santa Cruz)"

Foto: Camilla Thieme (kompaktkamera)

Vi möttes av ett varmt och soligt Teneriffa när vi klev av planet och redan då kände jag att det här skulle bli en underbar semester!

Kram Milla

Fortsättning följer... 

Min "hemlighet"...

Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag hade en "hemlighet" som jag så gärna skulle vilja berätta för Er!

De senaste två veckorna har jag nästan spruckit av iver för att få tala om vad jag gjort. Nu tänkte jag ÄNTLIGEN avslöja det...

JAG HAR VARIT PÅ TENERIFFA!!!

Jag har med andra ord flugit för första gången sedan jag blev betydligt sämre i min ångest. Det kanske inte är någon stor grej egentligen, men för mig är detta JÄTTESTORT och början på något helt fantastiskt!

Så den närmsta tiden kommer jag mestadels att blogga om min och min mans semester. Jag kommer att bjuda på en mängd bilder och jag hoppas av hela mitt hjärta att Ni (så här i efterhand) vill följa med på vår underbara resa.

Kram Milla

Här är ett litet filmklipp från hemresan. (Glömde ta fram kameran från handbagaget uppe på hyllan när vi startade på ditresan...

OBS! Jag ville inte skriva i min blogg att jag var bortrest tidigare, på grund av "säkerhetsskäl".

Jag har en "hemlighet"...

Det finns en sak som jag så gärna skulle vilja berätta för Er,

men som jag tyvärr måste vänta med att avslöja.

Kram Milla

16 dagar senare...

Sexton dagar tog min "julstädning" (eller mitt "städ marathon" som jag har kallat det här tidigare i min blogg) .

Under de sexton dagarna har jag inte varit utanför dörren, bortsett från två timmar på Fotomässan samt en halv dag på julmarknad. En dag låg jag även sjuk i sängen och kunde inte göra någon som helst nytta.

Men, nu är jag i alla fall (så gott som) färdig och det känns så skönt! Jag har endast ett fåtal saker kvar att fixa, men själva städningen är i alla fall färdig.

Till alla Er som tror att jag har så stökigt/skitigt hemma att jag måste städa cirka 70 timmar i en lägenhet på 68,5 kvm, vill jag bara tala om att det endast är jag själv som ser skillnaden. De andra tycker att det var lika fint innan...

Jag får ofta höra orden "men inte behöver väl Du städa"... Men det är ju just därför som jag har så fint, rent och snyggt hemma. För att jag städar, håller ordning och reda och gör denna extrema städning en gång per år.

Nu kan jag bara gå runt och njuta innan jul i mitt hem som doftar gott och blänker överallt! Vilken underbar känsla! Sköt om Er.

Kram Milla