Jag har bestämt mig!

I många, många år har jag velat, men nu har jag äntligen (?) bestämt mig. Jag skall klippa av mitt "långa" hår! Inte så jag blir helt korthårig, men i alla fall en bra bit. Har haft samma frisyr i säkert tio år, så det är kanske dags att "förnya" sig lite ;o) 

Jag har letat sidor på nätet där man kan "testa olika frisyrer", men tyvärr inte hittat någon bra sida. Ofta måste man registrera sig och när man sedan skall börja testa, är de flesta frisyrerna "låsta" och man måste betala för att komma åt dem!

Tycker Du att jag gör rätt i att klippa av mig mitt långa hår??? Vilken frisyr tror Du att jag skulle passa i? Har Du något bra tips på sidor där man kan "testa olika frisyrer" på nätet? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Att inte ha kontroll över bilderna man själv är med på...

I slutet av maj blev min granne Helena och jag intervjuade av "Hemma i HSB", då jag hade nominerat Helena till "Årets HSB granne 2011" och hon vunnit titeln. Vi blev intervjuade här i Stora Arken och eftersom solen tittade fram mellan molnen, bestämde vi oss för att sitta ute på Helenas altan och fika (trots att det ibland blåste ganska så rejält).

Under tiden intervjun pågick tog HSB:s fotograf en massa bilder på Helena och mig, både inne och ute, när det blåste samt var vindstilla. Mitt långa hår fladdrade i vinden och framför ansiktet, ibland stod till och med luggen rakt upp. Tack och lov blåste det inte hela tiden, så det blev ganska många foton även med "frisyren på plats", så att säga.

 Så här ser nya numret av "Hemma i HSB" ut. Läs längst ned på sidan.

På det här fotot ser jag inte ens ut som mig... Självklart är det allra viktigast att Helena blev fin på bilden och det blev hon ju!

Här kan Ni se hur det blåste så att våra luggar stod rätt upp! Andra människor kanske inte tycker att det är så fruktansvärt, men själv vill jag bara försvinna från denna jord när jag ser detta förskräckliga foto! Jag var till och med tvungen att fixa det lite i PS innan jag kunde visa det för Er...

Detta får mig, (framförallt då jag själv fotograferar) att bli väldigt besviken. Varför valde fotografen dessa bilder till tidningen, när vi dessutom hade bönat och bett honom att inte publicera några bilder där vårat hår flög åt alla håll. Kan det vara så illa att någon av oss blundade på alla andra foton? Det tror inte jag...

Här är två bilder som Helenas man Leo tog på oss precis innan intervjun. Dessa foton tycker i alla fall jag blev bättre (med tanke på frisyrerna ;o) 

Foto: Leo Pietik, bildredigering: Camilla Thieme

Samtidigt förstår jag själva tanken med bilderna som fotografen valt. Dessa fotografier är mer "spontana", det händer något i bilderna (inte bara "två tanter som poserar" ;o) och man kan "känna" en glädje. Men det bara måste ha funnits några andra bilder att välja på, som förmedlade samma känsla och glädje...

Känner Du igen Dig? Får Du också lite lätt "panik" ibland när Du inte har "kontroll över bilderna"? Speciellt om det är porträtt som skall publiceras på en hemsida eller i en tidning. Tycker Du att man som "modell" har något att "säga till om"? Berätta gärna!

Kram Milla

Jag är livrädd...

Idag skall jag börja ta min medicin i tablettform istället för i flytande/oral form. Jag måste erkänna att jag är livrädd för att förändringen på något sätt kommer "bryta förtrollningen" och återigen få mig att må sämre på ett eller annat sätt...

Alla läkare hävdar dock att jag inte kommer att märka någon skillnad, att preparatet oavsett "form" skall innehålla lika substans och ge exakt samma effekt. Ändå kan jag inte låta bli att oroa mig...

Man kan ju till och med "se" på pillren hur farliga de är... 

Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobilkamera (HTC Incredible S)

Å, andra sidan... Tänk om jag slipper de biverkningar som jag tampas med nu och mår ännu bättre? Det gäller att vara positiv 

 För säkerhets skull, håll tummarna är Ni snälla! 

Kram Milla

Kan man ha en bättre vän?

Jag slutar aldrig att beundras över hur omtänksam, vänlig och godhjärtad min granne och vän Helena är. Häromdagen skrev jag ett sms till Helena och frågade om hon hade lite kaffe att låna mig (för att få fart på min tröga mage). Jag dricker ju som bekant aldrig kaffe och har det väldigt sällan hemma.

En timme senare fick jag ett sms där det stod att hon gjort varm plommonkräm till mig och lämnat den tillsammans med kaffe och droppar mot förstoppning utanför min dörr.

Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobilkamera (HTC Incredible S)

På en bricka dekorerad med en söt "ängel servett" hade min vän lämnat en skål med nygjord plommonkräm som jag åt tillsammans med kall mjölk.

Jag begriper inte vad jag har gjort för att förtjäna en vän som Helena? Det övergår mitt förstånd...

Helena, JAG ÄLSKAR DIG!!!

Tack för att Du finns och tack för att Du är min vän :o)

Kram Milla

200 000 besökare!

Tack till alla Er som besöker min blogg!

För mig är Ni guld värda!

Kramar till var och en av Er.

Milla