Mikrogris...

Jag hade nyligen en enorm längtan att få uppfylla en dröm jag haft en tid, nämligen att skaffa mig en Mikrogris! :o)

Jag hade sett flera urgulliga fotografier och videoklipp på dessa underbara små varelser och de fångade mitt hjärta på en gång.

Tidigare har jag alltid drömt om en kakadua, men eftersom jag bor i lägenhet har jag inte velat belasta mina grannar med en fågel som kan föra ett ganska så rejält oväsen ;o)

Så såg jag denna Mikrogris och tänkte att en sådan vill jag ha!!! :o) De är både allergivänliga (jag har ju astma och eksem sedan barndomen) och relativt tysta. De kan leva upp emot 18 år, behöver inte rastas (?), blir lätt rumsrena och är väldigt tillgivna och intelligenta.

"Tyvärr" upptäckte jag nyligen att de blir ca 35 cm höga när de är fullvuxna. Det är visserligen 15 cm lägre än en Minigris och fortfarande relativt litet. Men  jag trodde att de var så små som de är på bilden här nedan hela livet.

Så nu har jag börjat tänka om igen. Jag kanske inte skall ha en Mikrogris i alla fall... Min man vill dessutom inte ha någon gris ;o)

Känner Du någon som äger en Mini - eller Mikrogris? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Bilder jag hittat på nätet.

(Tyvärr kan jag inte fotografera någon Mikrogris, då jag inte äger någon själv och de dessutom inte säljs i Sverige)... 

Mammografi

Nu har jag varit på min allra första mammografi! Den ägde rum fredagen den 6/5-11 kl.14.00 på Södersjukhuset i Stockholm.

Jag måste säga att det gick väldigt smidigt. Besöket kunde ta upp emot en halvtimme stod det på kallelsen och de kvinnor som hade tiden före mig var säkert inne minst en kvart. Men min undersökning tog nog inte ens fem minuter!

Jag kom in, klädde av mig på överkroppen och under tiden ställde sjuksköterskan två frågor till mig. Jag fick hålla armarna över huvudet och sakta sänka dem igen. Sedan tog hon fyra stycken röntgenbilder på mina bröst och så var det färdigt.

Visst gjorde det lite ont, speciellt röntgenbilderna hon tog på sidorna av brösten, men det är det som sagt värt! Jag tackade även sjuksköterskan för att de finns innan jag gick :o) Ett stort TACK även till min man som skjutsade mig till mammografin och min vän Christofer som arbetar på Södersjukhuset och tog emot oss vid entrén och visade oss vart vi skulle :o) Grabbar, Ni är TOPPEN!

Nu är det bara att hålla tummarna för att de inte upptäcker några cellförändringar... Svaret får jag skriftligt hem i brevlådan om ca två veckor.

Jag medverkade även i en stor nationell bröstcancerstudie (KARMA) som de har på Södersjukhuset. Så innan mammografin lämnade jag blod samt mätte blodtrycket. Läs mer om det här.

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Tur att Photoshop finns...

Vissa dagar får man helt enkelt inte till några bra foton. Det kan bero på många olika saker som till exempel stress, trötthet, brist på engagemang eller motiv, "dåligt väder" med bristfälligt ljus för att nämna några faktorer. Då gäller det att ha tålamod att sitta och arbeta med bilderna i Photoshop ;o)

Här nedan är ett exempel på en bild som jag inte tycker blev speciellt bra, men som jag blev riktigt nöjd med efter ett antal timmar i Photoshop :o)

Har Ni också samma problem ibland? Berätta gärna!

Kram Milla

KLICKA GÄRNA PÅ BILDEN FÖR ATT KOMMENTERA DEN, TACK! :o)

Foto: Camilla Thieme

Modell: Anders Ericsson

Helt plötsligt...

Helt plötsligt kan jag ändra färg på mina länkar i min blogg igen! Jag har ju klagat på att den funktionen slutade att fungera för en tid sedan. Däremot kan jag inte göra mellanrum mellan stycken som jag vill längre...

Vad beror detta på? Någon som vet? Berätta gärna!

Man brukar ju säga att "det finns inget ont som inte har något gott med sig". Jag skulle vilja påstå att "det inte finns något gott som inte har något ont med sig" heller.

Någon mer som har samma problem?

Kram Milla 

Vi får välja vinsten själva!

För en tid sedan berättade jag för Er att jag hade vunnit en middag med Årets Kock 2011. Detta efter att ha skickat in ett bidrag till tävlingen "Årets HSB-granne 2010" där jag nominerade min gode vän och granne Helena Pietik.

När jag skickade in mitt bidrag var jag helt ovetande om att även jag skulle ta del av priset. Handen på hjärtat, hade jag vetat det hade jag nog aldrig vågat deltaga.

Ni som följt min blogg vet vilka problem jag har och har haft med bacillskräck och emetofobi (kräkfobi). Detta resulterar bland annat i att jag har svårt att gå på restaurang samt äta mat som någon annan än jag själv har tillagat.

Så när jag fick beskedet att även jag skulle närvara vid middagen tog jag emot beskedet med blandade känslor. Visst var det en otrolig ära och en "once in a lifetime" upplevelse. Men oron över att jag inte skulle klara av att äta (dels på grund av min bacillskräck och emetofobi) men även på grund av min ångest gjorde mig väldigt nervös och orolig. Helena och jag skulle dels äta tillsammans med våra respektive, men även kocken, en reporter från HSB samt en fotograf skulle närvara under middagen!

För att vara på den säkra sidan skrev jag ett mail till HSB där jag så vänligt jag kunde förklarade mina problem samt bifogade en lista på sådan mat/råvaror som jag (och Helena) inte tål eller helst vill undvika.

Redan dagen efter mitt mail ringde de från HSB och sade att vi kunde få välja ett annat pris istället, om vi hellre ville det. Både jag och Helena (som även hon var tveksam till middagen på grund av sin magoperation och diverse krämpor) nappade direkt på idén. Vi får alltså friheten att själva välja någonting för en summa av ca 2000 kr/person.

Tjejen från HSB föreslog ett besök på Hasseludden Yasuragi - ett Japanskt spa i Stockholm. Vilket både Helena och jag tycker låter väldigt trevligt.

Intervjun och fotograferingen kommer dock fortfarande att ske som planerat den 23 maj här på vår innergård. Det skall bli jättespännande! Sedan kommer vi att vara med i nästa nummer av "Hemma i HSB". Men jag kommer troligtvis blogga om det också ;o)

Kanske har Du något bra förslag på vad Helena och jag kan hitta på? Berätta gärna!

Kram Milla 

Foto: Camilla Thieme