Jag trotsade ångesten :o)

Igår skrev jag att jag så gott som hade bestämt mig för att strunta i att åka till gymmet och stanna hemma istället. Allt på grund av min ångest och rädsla över att bli smittad av vinterkräksjukan... Men hör och häpna, jag trotsade min ångest och åkte dit!!! :o)

När klockan var halv tre och gymmet stängde fem fick jag plötsligt för mig att jag skulle ge det en chans. Jag fick visserligen lite bråttom, då jag fortfarande hade min pyjamas på mig och inte "var färdig". Egentligen hade jag tänkt ta en promenad med min gode vän Anders, men när jag skickade ett sms till honom och frågade ifall vi skulle åka till gymmet istället och han svarade "det gör vi", då var saken klar! Tack Anders.

Så jag gjorde mig i ordning och tjugo över tre gav vi oss i väg. Det var nästan tomt på gymmet (endast fyra stycken personer som jag pratat med tidigare) så det gick väldigt bra att vara där. Vi tränade till klockan tio i fem och jag måste säga att det kändes väldigt bra att jag hade gått emot min ångest och gjort något som jag trodde att jag inte skulle klara av.

Vill även passa på att TACKA Er för alla uppmuntrande ord i mitt förra inlägg.

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

OBS! Vill inte vara negativ, men detta var vid ett tillfälle, jag kan inte garantera att jag reagerar lika dant nästa gång... Men jag lovar att i alla fall försöka :o)

Det behövs så lite för att korthuset skall falla...

Idag hade jag planerat att åka till gymmet. Jag var ju så glad i tisdags när jag äntligen hade kommit iväg och tränat efter nästan två månaders uppehåll.

Men så läste jag på nätet i morse att vinterkräksjukan tagit fart igen och så rasade korthuset samman. Det behövs så lite för att man (jag) skall trilla dit. Inte blev det bättre av att jag pratade med en väninna som sade att hon "tyckte det var klokt av mig att stanna hemma nu när det är som värst". Att det var en sund tanke... Jag kanske skall tillägga att min väninna definitivt inte lider av bacillskräck eller har några fobier för att kräkas. 

Så nu har jag så gott som bestämt mig för att stanna hemma idag... Tankar som att "det kanske är lika bra att jag slutar på gym, så att jag inte blir sjuk" har börjat snurra i mitt huvud. Allt bara för en liten artikel i en tidning på nätet. Jag kanske skall sluta läsa tidningen? ;o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Smälter som smör...

Jag smälter som smör när jag ser dessa söta varelser! Tänk om det gick att adoptera en "sengångsbebis", då skulle jag göra det på stört :o) Jag vill ju inte ha egna barn, men denna skulle jag inte tacka nej till. Ni bara måste titta på detta!!! :o)

Kram Milla

Klicka på bilden för att se videoklippet.

Film: Aftonbladet.se

Ni kan läsa om sengångare här.

Misslyckade självporträtt...

Idag hade jag tänkt ta lite nya självporträtt för att fördriva tiden och fokusera på annat än ångest och elände. Tyvärr var ljuset väldigt dåligt i vardagsrummet så alla bilderna blev suddiga. Och eftersom jag inte äger någon studio, softbox eller extern blixt fick jag (som alltid) nöja mig med en vanlig vägg och ljuset från fönstret. Men jag hade i alla fall roligt :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Självklart ringde telefonen mitt upp i allt också... ;o)

Foto: Camilla Thieme

Jag får göra om allt en annan dag... :o)

Tacksam men vemodig...

Igår tog jag bort alla julsaker... Jag vet, en dag för tidigt, men jag skulle ändå städa så det passade bra ;o)

Varje år blir jag lika vemodig och får samma tankar. Tankar av tacksamhet men även vemod. Jag är så tacksam över att jag fått fira ännu en jul tillsammans med mina nära och kära, att alla fortfarande är i liv (och relativt friska i alla fall :o) Men jag känner också vemod över att det kanske var sista julen då vi fick fira hela familjen, för man vet aldrig vad som hända skall...

Dessa tankar har jag även alltid haft på Nyårsafton, då klockan slår tolv. Istället för att fira och skratta brukar jag stå och gråta och fundera. Vilken muntergök va? ;o)

Känner Ni lika dant eller är jag ensam om detta? Berätta gärna!

Kram Milla

Vår julgran 2010

Foto: Camilla & Marko Thieme