Med facit i hand...
Idag är ett väldigt speciellt datum för mig. För exakt två år sedan tog jag beslutet att (trots min enorma motvilja) börja med medicin mot ångest. Ett beslut som visade sig skulle förändra mitt liv totalt.
Så här, två år senare med facit i hand kan jag bara konstatera att jag absolut tog rätt beslut. Visst hade jag önskat att jag gjort det mycket tidigare och sluppit allt lidande, men det är lätt att vara efterklok. Handen på hjärtat så var jag inte redo innan. Jag var tyvärr tvungen att nå botten innan jag tog mod till mig.
2010-11-20, jag minns den dagen så väl. Min vän Anders (som också led av bland annat panikångest) och jag satt framför webbkameran och "skålade" med vår allra första, pyttelilla dos FONTEX. På grund av rädslan över biverkningar (speciellt den där det stod stod att man kunde må illa och kräkas av preparatet) började vi båda med en väldigt låg dos. Så det tog lång tid innan medicinen började verka.
Till en början gav den (precis som väntat) motsatt effekt och jag blev sämre än någonsin. Man kan säga att jag befann mig i HELVETET innan det började gå åt rätt håll. Som tur var höll jag ut och efter nästan ett års tid började ångesten äntligen ge vika.
Ni som följt min blogg vet ju hur illa däran jag har varit och att jag flera gånger till och med funderat på att ge upp...
Idag minns jag knappt hur det känns att ha ångest, trots att jag levt med det i över halva mitt liv! Kanske är det kroppens sätt att "överleva".
Hur som helst är jag idag väldigt glad och tacksam över mitt beslut och det är sannerligen ingenting jag ångrar.
Var rädda om Er!
Kram Milla
Foto: Camilla Thieme


Gullig bild på Pepsi!
Kram!
Kram till Dig!
/Milla
Har det gått så lång tid? Det har varit härligt att kunna följa hur du steg för steg blivit friare i din livsföring. Kanske är det t o m så att du i lokaltidningen ska ge Försäkringskassa och politikerna en "Dagens ros" för de nya (och hemskt, hemskt tuffa) regler som infördes för några år sedan? Utan dem hade risken varit stor att du aldrig hade "tvingats" in i det hörn som till slut fick dig att fatta beslutet att prova mediciner trots vånda och mycket besvär? Kanske är det så att de tuffa reglerna i just ditt fall ändå till slut blev något positivt? För många andra är jag dock medveten om att reglerna bara varit hårda, hemskt orättvisa och omänskliga. Men du blev en vinnare! :-)
Vänligen
Nonno
Mvh Milla
så många år...
Vänligen Milla
Stor kram till dig som tagit dig ur detta helvete!!!!!!!!!!!!!!!
Maila mig gärna! [email protected]
Mvh Milla
Jag förstår att det som fungerar på en person kanske inte fungerar på en annan men är man desperat så provar man allt 3gånger innan man ger upp hoppet. Är jätte tacksam om du skulle vilja ta kontakt med mig via mail.
Må så gott
Jag mailar Dig gärna, vad har Du för mailadress?
Mvh Milla
[email protected]
Tack!
Maila gärna mig: [email protected]
Jag svarar på ALLA frågor och hjälper Dig så gott jag kan :o)
Sköt om Dig!
Kram Milla