Det här med att skanna svartvita negativ

Jag har skannat en hel del Kodachromedia utan problem. Jag har en dia/negativskanner med upplösning upp till 7200 dpi (vad nu det betyder - det vet inte jag). Hittills har jag aldrig behövt gå längre än upp till 3200 dpi. Skillnade mot 7200 var knappt synbar.

När det gäller svartvita negativ däremot har det visat sig svårare. Jag trodde att skannade svartvita negativ i min diaskanner skulle bli bättre än de bilder jag skannat från "riktiga" fotokopior på svartvitt silverpapper.. Men icke, de skannade pappersbilderna är fortfarande bäst.

Nu tänker jag inte redovisa någon tråkig bildjämförelse mellan dem. Kan också konstatera att en del svartvita bilder skannade i en skanner från Kjell&Co oftast inte blir så bra, var ganska billig, men ibland går de i alla fall att använda. Det brukar inte löna sig så mycket att dra in dem i PS - blir inte mycket bättre.

Så jag visar lite bilder från 1972. Har kanske ett projekt där jag tar in negativen och skannar med 7200, men hittills har jag inte orkat. 1972 var året jag köpte min M2:a tillsammans med ett 35, 50 och 90 mm.

Min syster Katarina lägger någon slags patiens...

Kommer ni ihåg telefonkioskerna?

Kommer ni ihåg tanterna? Ja, det finns några kvar tror jag, men de var vanligare förr..

Här har vi en kulturkrock 1972..

"BokVikke" var en institution i Uppsala på 70-talet. Han hade ett antikvariat på Drottninggatan, välkänd av studenter. När jag ser bilden
nu inser jag ju att jag är mycket äldre nu än han var på den här bilden.

Flip-flop fanns redan 1972

Epa var ett gammalt varuhus som inte finns längre.

Luthagen, lite "finare" stadsdel - anses det nog fortfarande...

Själv fick man bo i ett rätt spartanskt studentrum och dela kök med nio andra. Men det var faktiskt en kul och lärorik tid...

Jag kanske har laddat upp en del av de här bilderna tidigare. I så fall har ni nog glömt det, så jag försöker igen.

Ni undrar kanske varför jag inte skannar alla svartvita negativ. Ja, alla är inte så bra och det tar en djäkla tid. Ibland är det inte värt besväret.

Fast jag slänger aldrig några negativ (tar ju ingen plats, det gör ju inte bilder på hårddisken heller. Slänger aldrig något). Hårddiskutrymme kostar ju
ingenting nuförtiden..

/Tomas

Är rätt kamerautrustning alltid så viktigt?

Ibland undrar jag om det här snacket om utrustning på FS alltid är så viktigt. Säger jag då som har en arsenal av alldeles för dyr kamerautrustning.

Jag fick låna min pappas Hasselblad och Leicor och det gjorde att jag inte hade så mycket att jämföra med - tills jag såg de ganska kontrastlösa bilder mina kompisar tog med Canikonkameror och Pentax (på den tiden - det var sjuttiotal). Jag vill påstå att tyskarnas objektiv (Leitz och Zeiss) hade mycket bättre kontrast på den tiden. Ni kan ju rätta mig om jag har fel. Skärpan var väl ok för japanerna också. Färgåtergivning kan jag tyvärr inte bedöma. Jag körde med Leica och Kodachrome och Tri-X. Såg en gång en dia taget med en Hasselblad 6x6 och Echtacrome på en pärlduk - glömmer det aldrig.

Numera har jag en Canon med flera objektiv och det är inget fel på vare sig kontrast eller skärpa eller färgåtergivning. Jag har också Leica med flera objektiv som är mina favoriter.

En  gång hade jag också en en ganska värdelös mobil, men som hade en fantastisk kamera. Funkar tyvärr inte längre. En Samsung med en inbyggd "riktig" kamera med zoom, vilket gjorde den ganska klumpig. Jag hade med mig den som extrakamera på resor eftersom den var rätt liten ändå (mindre än Leica).

Några bilder med den:

Bilden på ugglan motsvarar ett tele (ca 200 mm) och är inte perfekt, men ändå bra med tanke på att det är en mobilkamera som nu är över 10 år gammal (och tyvärr inte funkar längre).

En bild till med mobilen.

Så har vi då mina andra kameror. Tänker inte grotta ner mig i vilka bilder som hör till vilka. Kan bara säga att Leicas X1 har ett fantastiskt inbyggt objektiv som bara det är värt pengarna - man fick kameran på köpet liksom.

Lite blandat:

Det är Kodachrome, Canon och Leica lite blandat - svårt att se någon skillnad i det här formatet. Det är därför jag undrar om utrustningen har så stor betydelse - för att ställa saken på sin spets. Det finns naturligtvis bilder man inte kan ta med gammal utrustning. Som t.ex. extrema vidvinklar eller makro. Men det mesta handlar nog om fotografen bakom kameran.

Sedan kan jag tycka att det är mycket ROLIGARE att fotografera med en Leica än med en mobil (handlar inte bara om ergonomin), man har mer kontroll liksom... Om man nu inte alltid vill köra i autoläge...

/Tomas

Lite gamla tri-xbilder

Digitala bilder är väl ok, men en del gamla svartvita tri-x med korn är också rätt charmiga.

Här är en del bilder från 70-talet. Inte så märkvärdiga men jag gillar dem.

Inskannade i en rätt enkel skanner.

Bilvrak som sagt.

En annan svartvit tri-x från samma tid. Samma kamera. Samma objektivtillverkare.

En annan bild (som är en färgbild..) Jag gick ut en dag och tog lite bilder på måfå - mådde inte helt ok. Trodde inte det skulle bli något. Av någon anledning gillar jag den här bilden. Ungefär lika oroligt som mitt inre kanske...

Glad Påsk

Leica M2

Ja, jag vet att det här får folk att kolla (rubriken), men ändå: Verkar det här vettigt?

Det är ändå bara en "filmhållare", optik från Leitz är en annan sak och den verkar också stigit i pris på både gamla och nya objektiv.

Även M2 i krom kan man numera få betala över 10 papp för. Till saken hör att jag är Leicanörd...

Ja, det står 280 000 SEK! Det är över en kvarts miljon - man får en hyfsad bil för de pengarna! Och man får pengar över för att köpa en analog Leica. Tror de kostar ca. 40-50 papp nuförtiden, men då är de ju helt NYA!

/T

Semester på Mallorca

Man tror kanske att de bästa motiven finns någon annan stans - verkar inte så. Nu har jag varit en vecka på Mallorca och tagit ett hundratal bilder men ingen som är något speciellt.

Börjar med flygresan. Corona spökar hela tiden.

Ja, det var 38 grader varmt (fast vi hade pool och AC så vi klagar inte).

En bild på poolen:

Bogavilla:

Det är ont om rundslipade hällar här. Vi ska nog vara glada när vi är ute i skärgården och kan ligga och sola på rundslipade hällar (inlandsisen förtjänst).

Hem till blommorna i Uppsala, de verkar ha överlevt.

Som sagt: det blev mest semesterobjekt. Lyckades dock undvika solnedgångar...

Tomas