Mer Kodachrome och Sony

Ja, jag fortsätter skanna dia. Här är några bilder från 1973 med min bästa fotomodell (min syster):

En till:

Häromdagen var jag ute och gick med min kompakt: Sony RX100v4. Ingen dålig kamera, och framför allt kan man alltid ha den med sig eftersom den är så liten. Roade mig med lite inställningar - det finns ju hur många som helst, de flesta oanvändbara för min del.

Här är lite HDR - inte alla som gillar det.

Jag gick vidare och såg en galloperande häst:

Lite roligt att se världen i svartvitt från början liksom. Gärdsgård:

Sonyn! Lite mer bilder, manualer till den Italienska orgeln i Uppsala domkyrka:

! Kanske inga höjdarbilder. Fast bilderna på systern är jag rätt nöjd med.

/T

Inlagt 2019-03-20 22:12 | Läst 346 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Gillar systerbilderna, jättefina! Och orgeln, imponerande! Min svåger är organist, skulle uppskatta den bilden! Hälsningar/ björn T
Svar från TomasKronberg   2019-03-20 22:41
Tack! Imponerande orgel - kan låta som en synt ibland...:-) Du får gärna skicka bilden. Ännu bättre är väl om han kommer till Uppsala och lyssnar på orgeln. På lördagar kl. 15 brukar det vara gratiskonserter i Domkyrkan, ofta är det orgel.
/T
Bilderna på din syster är fantastiska. Vilken kontakt
Svar från TomasKronberg   2019-03-21 09:34
Tack! Ja, vi hade bra kontakt (och har fortfarande bra kontakt).
/T
Fina bilder på syrran! Nära och personligt fotat!
/B
Svar från TomasKronberg   2019-03-21 17:53
Tack! Som sagt: vi gillade varann, så det var inga problem med att fota. Från den här sessionen finns det nog ett tiotal bilder. Mycket på den tiden när filmen var dyr.
/T
Bilderna på syrran är både bra och charmiga. I dag kan man inkassera bonusen på att man då kämpade med den ganska tungfotograferade Kodachromefilmen.
Svar från TomasKronberg   2019-03-21 17:58
Tack! Ja, det var tungt om du menar att man var tvungen att träffa rätt med exponeringen från början (diafilm liksom - svårt att ändra originalet). Dessutom hade jag inte världens bästa exponeringsmätare: en Leicameter med selenmätare (behövdes inget batteri) och ibland var man tvungen att tänka till lite...

Bonusen är som du säger att filmen står sig än idag, jag menar: den har inte förändrats vad jag kan se när det gäller färger och annat. Har stått mörkt i rumstemperatur i 45 år(!)

Dessutom var ju en filmkänslighet på 25 och 64 ASA inte så mycket (inte många unga som förstår idag då ISO i kamerorna startar på 100). Det kom en Kodachrome 200, men då var man verkligen tvungen att pricka rätt med exponeringen och filmen var ganska kornig.

/T