B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Sensommarkontraster

I morse när jag steg upp var det kallt. Termometern visade 8 grader när jag något senare åkte till jobbet. Spindelnäten var täckta av dagg och naturens färger var kalla.

I går morse låg dimman tät när jag kom till Sunnersta.

Jag hörde gässen långt innan jag såg dem. Naturen var nästan monokrom i dimman.

Jag stannade en kort stund och solen började tränga fram. Daggen torkade när jag stod och tittade på en del växter.

Än fanns det vackra droppklädda spindeltrådar men färgerna blev allt varmare. Jag åkte vidare till jobbet och satt inne hela dagen. Vädret var strålande kunde jag se ut genom mitt fönster.

När jag åker hem är det ordentligt varmt och väl hemma möts jag av en explosion av färger alldeles vid ytterdörren. Fjärilarna "står på led" bland blommorna och jag släpper mina saker i hallen för att hinna ut en stund.

I det ganska låga solljuset blir färgerna mustiga och jag förvånas efteråt över hur bilder tagna i en så liten rabatt kan få så många olika bakgrundsfärger.

Idag hade vi besök av nässelfjärilar förutom fyra påfågelöga och mängder med humlor.

Den blå bakgrunden är vår bil (det mörka ett däck) men den är silverfärgad, undrar hur det gick till...?

Det är fortfarande en del sommar kvar, bara att njuta så länge det går.

Hälsningar Lena

Postat 2015-08-19 20:19 | Permalink | Kommentarer (16) | Kommentera

Mariannes myr II - ett guldställe

Vi steg inte upp fullt så tidigt som Engmans gäng och kom till Mariannes andra myr när solens strålar redan letat sig över horisonten.

Morgonsolen strålade mellan tallarna och spindelnäten glänste av små daggdroppar. Jag blev lite upptagen där mellan träden och Marianne vandrade före mej ner mot vattnet.

 

När jag kom fram till tjärnens kant såg jag direkt att hon hittat sin plats. Vilket guldställe denna tidiga morgon ! 

Omgiven av blänkande spindelnät spanade vi ut över det blanka vattnet. Vi kunde höra lommarna, i övrigt var det tyst. Jag bytte till 300 mm och riktade kameran mot det guldglänsande vattnet.

 

Lite väl långt borta men den det fick bli några bilder ändå.

När jag sänkte kameran lyfte plötsligt en fågel och kom emot mej. Tyvärr hann jag bara få denna bild innan den försvann över mitt huvud.

Bytte till 100 mm makro och lyckades bli lite blöt även denna dag. Det är så lätt att bara halka lite utanför liggunderlaget.

Spindlarna bjöd på de vackraste draperingar man kan tänka sej.

Ljungen hade börjat blomma och bjöd på ljuslila färgklickar som jag inte riktigt lyckades utnyttja på det sätt som jag ville. Men ljung har jag även bakom mitt eget hus så det kommer fler chanser.

Önskar också att jag ägnat dessa små bär lite mer tid, för jag insåg inte hur vackra de var förrän jag började titta på bilderna. Solen gick emellertid upp och började värma ordentligt. Klockan närmade sej sju och frukost började kännas som en bra idé.

  

Lämnade tjärnen där glänsande guld nu mer började likna tidigt dagsljus. En ny dag i Säterdalen väntade.

Hälsningar Lena

 

Postat 2013-07-31 19:15 | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Mariannes myr I

Under utställningshelgen i Säterdalen blev jag inbjuden att bo hos den duktiga makrofotografen Marianne Bengtsson-Rosander. På lördagskvällen fick jag en mycket trevlig rundtur i trakten och så avslutade vi vid ett av Mariannes favoritställen. 
 
 
Eftersom jag aldrig fotograferat sileshår hade hon valt ut en myr med en liten tjärn. När vi anlände låg solen delvis bakom några låga moln och slöjor av tunn dimma dansade på det blanka vattnet.
 
 
 
Plötsligt trängde solen fram och Marianne spanade ut över vattnet. Vi kunde höra fåglar men det var svårt att se något i det skarpa solljuset. Stämningen var i det närmaste magisk.
 
 
Jag hade också hittat vad jag letade efter. I den våta mossan vid mina fötter växte de små sileshåren och jag la mej tillrätta i blötan på en bit liggunderlag.
 
 
När jag tittade i sökaren öppnade sej en sagovärld i rosarött skimmer och jag blev helt förlorad. Kvällens regnskur gjorde väl sitt till och med den låga solen gnistrade de små växterna ikapp.
 
 
Bara ett enda sileshår ger ett nästan oändligt antal val av var skärpan ska ligga och att det sakta sipprade in vatten i mina slarvigt snörade kängor blev med ens sekundärt.
 
 
 
Liggande på samma ställe fanns ett antal sileshår inom fokuserbart avstånd och tiden stod i princip stilla. Men det gjorde den inte för Mariannes man Ulf som rastade hunden en bit bort i väntan på att de fototokiga damerna skulle bli nöjda. Han har fått mycket träning i just det.
 
 
Experimenterade en del med att bara låta en bråkdel av växten vara skarp.
 
 
Det blev också en del serier med bilder med samma motiv men skärpan placerad på olika avstånd. Alla bilder är tagna med Canon 100 mm makro på en 7D, bländare 2,8 - 4 och manuell fokus.
 
 
Marianne "in action", djupt koncentrerad. Med sin vinklingsbara LCD skärm och live view kan hon komponera bilder utan att behöva ligga ner på marken.
 
När solen låg precis ovanför trädtopparna ropade Marianne till och pekade på en mycket liten groda....
 
 
….fullkomligt lyrisk ändrade jag position, blev lite blötare och gjorde vad jag kunde för att få en bild av den lilla amfibien. Den knatade målmedvetet vidare bland hjortronblad och mossa, med siktet inställt på ljuset i fjärran.  
 
Hälsningar Lena 
Postat 2013-07-30 18:43 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Inte storvilt men stor så det räcker till

De som har spindelfobier ska inte läsa vidare för vi hittade en rikig bamse i Sydafrika. De heter Golden Orb och finns även i t ex Australien. Honorna blir mellan 4,5 till 5 cm långa, benen ej inkluderade! De spinner gigantiska nät av en guldglänsande tråd som de sedan underhåller i flera månader.

Näten satt ofta 3-4 m upp i luften mellan två träd. Den här stora honan har en liten fästman vid ena bakbenet. Ofta kunde det finnas flera små hannar i närheten som levde ett farligt liv.

Nätet är lite trassligt men de bodde ju i samma ganska länge. Det glänste som guldtråd i solen och var mycket starkt om man provade att peta lite (vi fann ett nät på promenadhöjd med en mindre spindel i). Bilderna på golden orb är tagna med 300 mm handhållet rakt upp mot nätet.

Den starkaste tråden sk dragline silk, används bl a för ekrarna i näten och för att förankra dem. Jag trodde nog aldrig att jag skulle fotografera spindeltråd med 300 mm.

Den här är inte riktigt lika stor som de första men den har också en hanne som är på väg runt till buksidan. Undrar vad den hade i tankarna. Hannarna har en egenliten flyktlina som de kan kasta sej ut på. De har också ett signalsystem (via tråd) för att honan ska förstå att de är av samma art men det är visst inte 100% säkert (därav livlinan).

Den här granna lilla spindeln heter "kite spider" och var ett par centimeter över ryggen. Tyvärr satt den lite högt för att komma åt ordentligt med 60 mm makro. Dessutom blåste det så bättre än så här blev det inte. Dessa spann nya nät varje morgon och hade betydligt bättre ordning på sina trådar.

Hälsningar Lena

Postat 2013-04-08 20:43 | Permalink | Kommentarer (14) | Kommentera

Nordamerikanska nakensnäckor...

...är naturligtvis större än några andra nakensnäckor.

Det här är en Sea lemon fotograferad i Barkley Sound utanför Vancouver Island. De blir ca 25 cm långa och går alltså utmärkt att fotografera med vidvinkel och en modell i bakgrunden.

Det här är en orange-peel nudibranch som också är en jätte och kan bli upp till 50 cm lång. Den finns från Alaska till Californien och ska enligt litteraturen vara ätlig, men vi blev inte särskilt frestade.

 Det finns förstås små vackra nakensnäckor längs Kanadas kust som t ex denna Opalescent nudibranch.

 

 Här är det två stycken som ser ut att ha fattat tycke för varandra. Så såg det ut i alla fall, de var definitivt undersökande och "ömsinta".

 Det här är en rikitgt liten art och helt ny för oss på vår senaste resa. En Cockerell´s nudibranch på ca en centimeter.

 Clown nudibranch är större och här kan man även se en bonusnakensnäcka, en opalescent till vänster. Tyvärr också en bit tare som stör den stora snäckan.

Den här intressanta snäckan heter White-and-orange-tipped nudibranch. Inte så stor, ungefär ett par centimeter.

En fotofavorit är denna frosted nudibranch som också kan heta white-lined dirona. De förekommer dessutom i orange och rosa varianter och lyser som juveler mot mörka tareblad.

Det här var bara ett axplock av nakensnäckor från Nordamerikas västkust. Det finns mängder med arter i olika storlekar och det är inte alltid så lätt att avgöra vilken art man lyckats fotografera. Jag har lämnat en stor art som dessutom simmar i öppet vatten och anfaller anemoner, den tar jag fram en annan kväll.

Hälsningar Lena

 

Postat 2012-10-08 19:36 | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera