B. LOGGBOKEN

En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Det okända djuret

Som jag antydde i mitt första inlägg från denna resa mötte vi under ett dyk något som ingen av oss i gänget sett tidigare och som vi inte heller kunde identifiera med de böcker vi hade till hands. På bilden ovan ser ni ungefär hur stor den var.

Jag skickade en bild till Anders Salesjö som är marinbiolog och undervattensfotograf. Han svarade att det är en koloni salper som sitter ihop, förmodligen marsiansalp, Salpa fusiformis. Det finns inte så många fler arter av salper att välja på i nordiska vatten. Vi har sett salp i Kanada tidigare men de såg inte ut som denna.

Enligt Anders är det här är den könliga gonozooiden, dessa sitter först ihop i långa band och splittras senare i livet ofta upp en och en. De gulorange trådarna som hänger ut är faktiskt mag-tarmkanalen.

Salpkolonin simmade i öppet vatten på ca 15 m djup och bilderna är tagna med en Tokina 10-17 mm fisheye och dubbla blixtar. Vi befann oss på en helt ny dykplats och djuret fick ge platsen dess namn. Eftersom vi inte visste vad det var blev det tillsvidare "Blobben".

Världshaven är fulla med underliga djur och antagligen många som inte är upptäckta ännu. Det här var inte något sensationellt men okänt för alla oss som dök denna dag och detta gäng bestod ändå av dykare med väldigt lång dykerfaranhet (där somliga även dyker så djupt som till 100 m).

Hälsningar Lena

PS. Fotofika i Uppsala i morgon eller ?

Postat 2016-09-29 17:41 | Permalink | Kommentarer (19) | Kommentera

Tustna del I

Vi körde från Dovre direkt till Tustna, men det blev några fotostopp på vägen. Det är ju så oerhört mäktigt och vackert på visa platser i Norge att man bara måste stanna. Även om det småregnar.

Vädret växlade längs vår resväg.

Framme i Tustna och den gård där vi brukar bo en vecka varje höst. Allt var sej likt.

Sonen är professionell fiskare och hans föräldrar väntar ofta vid kajen när vädret är fint. "Prinsessan" på bordet är lite rundare och gråare om nosen än förra året.

Den här fisken är nog till husbehov.

Ett gäng dykare som tar det lugnt i väntan på lunch. Som ni ser är det mest killar på denna dyk och fotoworkshop.

Men vi var i alla fall tre tjejer och två var just på väg upp ur vattnet. På bilden Annikki och Jonnas kamera skymtar i vattnet.

Det är riktigt kul att dyka under kajen och bryggorna. Där finns en massa spännade liv och även en del bråte förstås.

Så här ser pilgrimsmusslor ut när de är riktigt små. Den här är nog inte mer än en centimeter över skalet. De små punkterna under skalkanten är ögon den har två pyttesmå anemoner på skalet. Musslorna trivs på de överväxta repen som hänger under bryggorna.

Anemoner är alltid tacksamma motiv.

Mängder med sjöstjärnor finns på botten under bryggorna. Här har det nog hittat något särskilt gott och samlats i en imponerande hög. Observera den lilla fisken mitt i bilden.

Det var ju en undervattensfotoworkshop och vi hade fått ett antal teman av Jonna. Hon ville att vi skulle försöka ta bilder som ingen annan tagit, vara kreativa. Det blev alltså en del udda bilder denna vecka. Det här är stenar vid kajen med havstulpaner och bilden är vriden på hög kant. Det är svårt att få till den perfekta speglingen för man måste ju andas och bubblorna rör till ytan. Det kommer mer udda bilder i ett senare inlägg.

På bryggan växer det mängder med blåmusslor och de är vackra motiv, men här har jag varit förut och fotat.

Avslutar med en lurig gäst som "bodde" på badstegen. Det här är en ung sjurygg och den sitter fast med en sugskiva på trästegen. Jag har vänt denna bild till liggande format. Fisken var ca 10 cm

Sjuryggen satt egentligen vänd upp och ner och den var synnerligen besvärlig att få bilder på trots att den satt stilla. Det är bara ca en halv meter under ytan och det är svårt att ligga stilla med kameran på så grunt vatten. De flesta i gruppen gjorde en tur till badstegen så den här går inte under kategorin kreativa/unika bilder, även om jag inte sett eller fotograferat en så liten sjurygg förut. 

Hälsningar Lena

Postat 2016-09-28 17:44 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Möte med myskoxe

Vi kom fram till Dovre precis när solens sista strålar försvann bakom bergen. En mysig timrad stuga väntade och vi fixade snabbt lite middag. Väderutsikterna för lördagen hade varierat betänkligt under veckan men enligt den sista prognosen såg det lovande ut.   

Vi vaknade i dimma men solen bröt snart igenom och morgonljuset var fantastiskt.

Vi hade bokat en guidad tur för att ha en chans att hitta myskoxarna i det vidsträckta landskapet. Det är inte särskilt mycket folk så här års och vi var bara sex personer på turen när vi gav oss iväg.

Vädret var härligt när vi kom upp en bit på fjället, nästan helt vidstilla och sol.

Vi fick syn på de första myskoxarna efter ca 2 km. En ko med en kalv. De hade även upptäckt oss men verkade inte bry sej nämnvärt.

En äldre hanne blev synlig då han kom upp på den mjuka kullen. Vi promenerade i lugn takt mot djuren och stannade för att se vilken väg de skulle välja.

Myskoxar är inte rädda för människor (eller något annat heller) och säkerhetsavståndet till dessa djur är 200 m. Vår guide tog oss sakta fram till en bra position och sedan fick de komma mot oss om det passade. Myskoxarna verkade tycka att ett lämpligt avstånd till oss var ungefär 100 m...

Färgerna på fjället gav en fin inramning och vår guide såg till att vi rörde oss så att vi hade solen någorlunda i ryggen när vi hade djuren i närheten.

Kon med den ulliga kalven tittar åt vårt håll. Vi sitter nu i den varma mossan och spanar på myskoxarna som betar en bit ifrån oss. 

Hannen har lagt sej i solen och ser ut som en hög med päls till höger i bilden.

Hela familjen bestämmer sej för att ta en vilopaus och vi njuter med dessa fina djur i solen ytterligare en stund.

Vi såg inga andra guidade turer förutom deltagarna i en fotokurs som passerade oss när vi satt och åt lunch.

Myskoxarna uppehåller sej här till vänster om oss men med 16-35 mm blir de väldigt små. En minnesvärd lunch i strålande sol och minst 20 grader varmt.

Vi promenerade vidare och stötte snart på en grupp till med både kor och kalvar. Vi slog oss ner på lagom avstånd och betraktade djuren som vandrade ner från en sluttning snett mot oss. 

Denna grupp hade en ung hanne med sej. Det är parningssäsong nu och hannarna försvarar en eller flera honor i sitt harem. Den här killen skulle emellertid snart bli av med sina tjejer.

Långt bort skymtade vi plötsligt en till myskoxe. En betydligt äldre hanne förkunnade vår guide som spanade mot den med kikare. Den tog sej snabbt ner mot flocken och vi väntade med spänning på vad som skulle hända.

De två hannarna möttes först i en svacka och det gick inte att se vad som hände. Här försöker i alla fall den unga hannen göra ett utfall mot den äldre. Lägg märke till att den äldre (till höger) har betydligt kraftigare horn mitt i pannan.

Här tappar anfallet fart fullständigt...Hållningen och blicken från det äldre djuret räcker.

Det blir ingen sammandrabbning och den unga hannen får ge upp sina honor. Enligt vår guide är han troligen inte mer än tre år och behöver växa på sej en hel del för att ha en chans. Han får vandra iväg ensam denna gång och vi ser flocken försvinna bland kullarna.  

Vi har några kilometer lätt vandring tillbaka till startpunkten och vår bil.

Vädret är fortfarande strålande och även om det inte blev några portträttbilder känner vi oss ändå mycket nöjda med vad vi fått se. Vi behövde inte heller vandra särskilt långt (8 km totalt) för att få se myskoxarna. Enligt vår guide kan det variera betydligt under säsongen och det händer att turister (främst icke nordiska) inte förstår att det kan krävas en hel del för att ens få syn på dem (dvs det går inte att köra ända fram med bil).

Vi lämnade Dovreregionen på eftermiddagen och styrde kosan mot kusten och Tustna. Där väntade en veckas dykning och fotoworkshop med Jonna, plus ett helt gäng härliga dykare.  

Hälsningar Lena

Postat 2016-09-27 18:02 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Höstsemester på Tustna

Tustna är en ö i Norge och på väg dit kan man passera Dovre. I år bestämde vi oss för att stanna en natt....

....och gå en tur för att förhoppningsvis få se dessa djur....

....innan vi fortsatte till Tustna och en veckas dykning i det klara vattnet vid Norges kust.

Vi fick även en och annan fågelupplevelse...

....samt möten med både okända...

...och kända undervattensvarelser. Något fylligare rapportering utlovas under veckan och kanske kan jag t o m förklara vad det okända är för något.

Hälsningar Lena

Postat 2016-09-26 08:10 | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera

Tranorna flyttar....och man kan bara inte glömma...

En varm skön söndag då besök från svärföräldrarna ledde till att vi avnjöt en storslagen lunch som avrundades med glass, nykokt hjortronsylt, kaffe och den där lilla kakan som man inte behövde. När de åkt hem var vi väl lite halvslöa. Sent på eftermiddagen kändes det i alla fall som att vi behövde göra något. Laga söndagmiddag skulle det ju inte bli tal om. Molnen började också skingras så vi packade lite rester från lördagens grillning och drog till Hjälstaviken. En promenad och lite spaning från fågeltornet kändes lagom. Tusentals gäss var på plats när vi kom fram... 

När solen började närma sig horisonten dök de första upp och nu var det inte gäss det var frågan om. Man hör dem innan man får syn på dem.... Som långa böljande band på himlen kommer de flygande...

De är inte så välorganiserade som gäss och när de kommer in för landning ser det närmast kaosartat ut. De långa benen bli "hängade" under fågeln och de blir rätt vingliga.

Men det är ändå pampiga fåglar och att se dem komma i sådana mängder är en imponerande syn.

Solen försvann bakom träden i ett spektakulärt sken.

Molnen färgades rosa och himlen var full av tranor som sökte efter natthärbärge vid Hjälsta. Under lördagen hade någon räknat till 3860, hur man nu kan räkna när himlen ser ut som på denna bild.

Vi stod tysta i tornet och såg dem komma, och det kändes som en helt rätt aktivitet just denna dag. Man kan inte låta bli att minnas trots att det gått 15 år.

Man kan inte bara bortse från det som hänt och fortsätter att hända runt omkring oss. 

Det mörknade och leden av tranor tunnades ut...

Vi gick tillbaka till bilen och slog oss ner på träbänkarna under taket vid parkeringen. Tur att vi hade en pannlampa så det gick att duka upp vår enkla middag. Vi satt ganska länge och kunde fortfarande höra tranorna...  

Hälsningar Lena

Postat 2016-09-12 18:13 | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera
1 2 Nästa